Moderaternas arbetsmarknadspolitik suger!
Jobbskatteavdraget är mycket bra. Inget annat kan sägas om det. Det är en frihetsreform som dessutom minskar kilarna mellan bruttoutbetalaren och nettomottagaren, minskar företagens kostnadsutveckling och ökar incitamenten att söka jobb bredare och djupare.
Men någonstans där stannar det. Jag angrep vid ett stort antal tillfällen den förre arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin, för dennes undlåtenhet att adressera de stora strukturproblemen på arbetsmarknaden.
Jag måste erkänna att jag närde ett visst hopp för den nya ministern på området, Hillevi Engström. I Dagens Industri intervjuas Engström och beskeden är inte bara nedslående, utan direkt upprörande!
Hon ser det som sin främsta uppgift att - håll i dig nu - "uppfostra företagen i socialt ansvarstagande". Ja, du läste rätt.
Hon säger också att "det ska bli betydligt svårare för näringslivet att neka långtidsarbetslösa jobb". Hur då? LAS har tidigare kritiserats för att företagen inte har haft kontrollen över vilken personal man ska få behålla vid neddragningar... Lite som en retorisk finess har jag ställt frågan om Nya Moderaterna även vill ta ifrån företagarna rätten att avgöra vem de ska anställa. Dessa ord får jag nu äta upp; det är konsekvensen av Hillevi Engströms ansats.
Företag har EN uppgift och EN uppgift BARA: Att tjäna pengar till sina ägare. I samma sekund som man viker från det målet försvinner deras existensberättigande (liksom långsiktiga möjligheter att faktiskt existera i en global konkurrens).
Etiketter: arbetsmarknaden, företagande, marknadsekonomi, moderaterna, socialism
posted by Johan, PL&C at 10:26 fm
9 Comments:
"Företag har EN uppgift och EN uppgift BARA: Att tjäna pengar till sina ägare. I samma sekund som man viker från det målet försvinner deras existensberättigande (liksom långsiktiga möjligheter att faktiskt existera i en global konkurrens)."
Bara för att vara petig:
Det är möjligen det enda staten eller samhället i övrigt kan säga något om, men ett företag kan ha ytterligare mål om ägaren (säger singularis, eftersom det oftast är där det blir mest relevant) så önskar. Detsamma gäller förstås när det är flera ägare, om dessa så är beredda att ta att konkurrensen blir svårare - men det är deras rätt att bestämma att de skall ha flera övriga mål, utan att förlora existensberättigande ;)
(allt övrigt om att företagsägare då gärna försöker få andra företag att bli påtvingade samma eller liknande mål är oväsentligt för själva rätten att få ha andra mål än att tjäna pengar till ägarna)
Visst, ägarna kan bestämma att företaget ska göra annat än att tjäna pengar, men i konkurrens med företag vars ägare bestämmer att företaget bara ska tjäna pengar kommer det på sikt att försvinna...
Sedan kan det givetvis emellanåt handla om att offra lönsamhet på kort sikt för att etablera sig på en marknad (eller andra investeringar) som man tror kommer att ge större vinster på lång sikt, men det omfattas av begreppet "tjäna pengar till sina ägare".
Om man vänder på detta med ett företags enda uppgift så kan man också dra den intressanta slutsatsen att en hel del, oftast offentlig, verksamhet som drivs i bolagsform inte borde drivas så.
bara för att ta ett mycket storskaligt exempel så kan man ju undra om det verkligen var rätt att bolagisera gamla Postverket om avsikten är att alla i hela landet ska få post utdelad.
Moderskeppet
Yves Bonnefoy, Nobelpriskandidat
Människor drivs till självmord i psykiatrin!
- Peter Ingestad
Stålar är ett företags livsluft och garanterar överlevnad men självklart kan ägare vara idealistiska och ha andra mål än att bara tjäna stålar. Företagare är liksom vemsomhelst som vill jobba med det man gillar. Stålar är förutsättningen att kunna göra det. Stålar i sig är sällan målet för småföretagare.
Men ett företag borde vara fritt att formulera sin egen affär såklart. Det ska inte nån moderatsosse göra.
"men i konkurrens med företag vars ägare bestämmer att företaget bara ska tjäna pengar kommer det på sikt att försvinna..."
Må vara, och oftast sant - det är formuleringen att deras existensberättigande försvinner om de väljer den vägen jag opponerar mot.
Ett företags existensberättigande kommer från när någon har och förverkligar en idé på ett sådant sätt att någon annan ställer upp (som kund eller medarbetare); därutöver att de inte gör någon skada förstås.
Det där var nog lite väl single minded. Om du ser på hur det verkligen ser ut så har företag många olika uppgifter utöver att tjäna pengar, även om deras grundläggande uppgift är att tjäna pengar.
Sen har vi företag som mitt eget, som går alldeles utmärkt bra, som jag har dragit igång för att ha STÖRRE FRIHET i livet, inte för att primärt tjäna mer pengar. Och det går utmärkt.
Din syn på företagande är lite, vad ska vi säga, hmmm ungdomligt onyanserad kanske vi kan kalla det! (fast jag har i o f sig ingen aning om hur gammal du är!)
Alex
Hehe.. OK! Låt mig förtydliga: Företaget ska uppfylla sin ägares önskemål. Dessa önskemål omfattar i princip alltid företagets fortlevnad. För fortlevnad i kostnadskarusellen med hyror, löner och skatter krävs ett ständigt fokus på sälj och lönsamhet.
Jag är själv företagare på heltid sedan snart 10 år och är företagare främst för friheten. MEN utan pengar in skulle det inte bli så vidare värst mycket frihet...
Förstår din "suck".
Min fru anmärker också ord. Och min dotter. Och, "suck", jag.
Peter Wagenius
Skicka en kommentar
<< Home