Den ideologiska debatten är långsiktig

Det kring folkpartiet löst hängande nätverket Liberati är ett fantastiskt initiativ! Har inte haft tid att läsa deras Sidan 4 förrän nu, men de träffar verkligen rätt.

Politiken existerar i olika nivåer. Vardaglig förvaltning, sakpolitik, ideologi och över det ligger den verklighetsbild i vilken vi applicerar våra ideologiska överväganden.

Dessa nivåer präglas i hög grad av tidsaspekten.

Beslut om vardaglig förvaltning fattas hela tiden och kan ta någon minut, timme eller dagar.

Sakpolitiken kanske utlovas inför ett val och införs senast fyra år senare. Ibland dyker den upp när man minst anar det och kan genomföras på något års sikt.

Ideologin tar lång tid att etablera och människor som landat i en ideologisk orientering låter sig inte påverkas till att tycka något som står i konflikt med deras ideologis värden utan vidare. Oavsett sakargument.

Verklighetsbilden är ett resultat av upplevelser, betraktelser och slutsatser genom hela livet fram tills nu. Det är hur vi tror att världen fungerar, om vi upplever att man faktiskt har möjlighet att göra det man vill bara man kämpar tillräckligt hårt, eller om man ser systematiska och strukturella hinder mot den grupp man anser sig tillhöra.

Bra att nu Liberati lyfter den ideologiska kärnan. Det behövs.

FRA-lagen var en sakfråga. Det var fråga om en myndighets uppgifter och befogenheter. Men FRA-debatten var från motståndarsidan ideologisk. Vetskapen att övervakning KAN ske på det sätt som föreslogs, är i liberala ögon oacceptabelt, medan de praktiska implikationerna för var och ens vardagsliv faktiskt inte är större än annan integritetskränkande myndighetsutövning.

Man kan bara konstatera att det ideologiska underlaget uppenbarligen inte var tillräckligt starkt för att stoppa lagen. Det fanns helt enkelt fler som var för än som var emot, allt annat givet.

FRA-motståndet borde ha föregåtts av mångårig opinionsbildning kring individens roll kontra statens, rättsprinciper och demokratiska fri- och rättigheter.

Visst har FRA-debatten satt fart på mångas tankar. Regeringen vet nu att det kan bli smärtsamt att tumma på enskilda människors rättigheter. Men grundproblemet kvarstår: Riksdagen är helt enkelt inte tillräckligt liberal!

Det är ett problem som man bara kan lösa med en långsiktig ideologisk debatt, vilken nu Liberati verkar vilja ta initiativet till. Vi är också ett redigt gäng i Centern som jobbar med frågan på vårt håll.

Bloggbävningen kring FRA-frågan var unik och utan det tryck som skapades därigenom hade aldrig de 15 punkterna till förbättringar varit lika många eller lika starka. (Om de nu bara kan komma till stånd.)

Samtidigt kan man såhär i efterhand se avarter av engagemanget som tar sig kontraproduktiva uttryck. De starka känslor som svallade kring sakfrågan har i vissa stycken fortsatt i rena trakasserier av just de mest liberala riksdagsledamöterna. Nu känner jag ett par av dem och vet att de är tuffare än de flesta andra, men det finns en gräns för alla människor.

En del kommentatörer på bloggarna ser helt enkelt inte bortom sakfrågan och verkar bestämt sig för att knäcka sina syndabockar, utan att för ett ögonblick reflektera över att konsekvenserna faktiskt gör det svårare att vara liberal i riksdagen. Vem kommer att orka ta en besvärlig debatt för att - om man förlorar den - kommer att utsättas för hatkampanjer?

För min egen del hoppas jag att det framtidskonvent som vårt parti anordnar nästa helg kommer att präglas av en så ideologisk debatt som möjligt och jag kommer göra vad jag kan för att driva diskussionen ditåt.