Subventioner och handelshinder är en återvändsgränd

Precis innan jul skrev riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) en artikel om att svenska grisbönder måste ha kompensation för de strängare djurskyddslagar som råder i Sverige. Artikeln konstruerades som en bredsida mot Socialdemokraterna som inte vill stöda detta och med den kanske något långdragna slutsatsen att Socialdemokrater önskar avveckla julskinkan.

Det må vara hur det vill med Socialdemokraternas plötsliga antipati mot skinka, men artikeln väcker en del funderingar som vi måste diskutera i Centerrörelsen.

Jag känner Roger Tiefensee som en högst duglig politiker med både hjärta och hjärna på rätta stället, så jag är inte lika orolig som många andra liberaler för att artikeln skulle vara ett uttryck för anträdande av en protektionistisk handelspolitik för Centerns del. Snarare tror jag att det handlar om en mindre taktiskt lyckad manöver i ett försök att trycka till sossarna i riksdagen.

Inom alla andra branscher är vi i Centerpartiet överens om att frihandel och lika villkor är långsiktigt bäst. Nog måste vi kunna se att sammalunda gäller lantbrukssektorn?

Det är faktiskt rent ironiskt att det parti som åtminstone jag anser är mest angeläget av alla riksdagspartier att begränsa statens inflytande över individen och decentralisera makten, så snart det blåser om öronen vill hoppa upp i statens varma famn. (Åtminstone några av oss.)

Med frihet följer ansvar. Det om något borde vara grundläggande för alla som är förtrogna med bonderörelsens historia.

Om man långsiktigt hållbart vill värna lantbrukssektorn måste man höja blicken. Visst står sektorn inför utmaningar, men det gör faktiskt andra sektorer också. Man måste ställa sig frågan om det är rimligt att alla branscher som upplever problem kan hållas under armarna av staten.

Om man är någorlunda matematiskt sinnad inser man snabbt att detta blir orimligt, eftersom alla branscher förr eller senare ställs inför utmaningar. Då är nästa fråga varför just den egna branschen har större rätt till andras pengar än andra?

Det finns ju ett antal politiska förändringar som skapat problemen. Politiska förändringar som säkerligen varit välmotiverade ur ett visst perspektiv, men som samtidigt ställt till det för lantbruket.

Om vi är överens om att kompensationskarusellen är långsiktigt ohållbar återstår bara att adressera de bakomliggande orsakerna, exempelvis skatter på drivmedel och arbete, regelkrångel och annat.

Dessutom tror jag att en del av problemet ligger i tröga mellanhänder som hindrar producenter och konsumenter från att mötas effektivt. Häri ligger en gigantisk möjlighet som helt verkar falla mellan de stolar där subventionsivrarna parkerat sina vidlyftiga akterkastell.

Svensk livsmedelsproduktion har en fantastisk potential, men det går inte att tvinga konsumenter att betala för något de inte själva valt, oavsett om betalningen sker genom skattsedeln eller i högre priser genom handelshinder.

Alkofobi grumlar siffersinnet

Politik driven av någon slags metafysisk övertygelse blir ärligt talat sällan särskilt bra. Man tvingas använda de politiska koderna för att förvanska fakta.

Ett vanligt exempel är invandringsmotståndet. När fakta inte stöder den egna övertygelsen om invandrares medfödda uselhet, tvingas man tillgripa andra medel.

Konsensus och mittfåran är en tacksam position, eftersom folk som inte läser på så mycket tenderar att lägga sig någonstans i mitten. Om det inte går att få hunden att vifta på svansen, så får man helt enkelt vifta på hunden. Om man målar upp en arena där invandring är den ena storheten och stängda gränser är den andra kommer de allra flesta tycka att det senare är ganska konstigt. Kan man istället få konflikten att handla om "massinvandring" blir den egna hållningen relativt sett lättare att fördra.

Dessa retoriska konstruktioner är inte helt lätta att granska, eftersom ingen direkt kan säga i siffror vad som skiljer "massinvandring" från helt vanlig invandring. En språklig sanningsförskjutning och kanske inte 100% intellektuellt hederligt, men det är väl lite så det funkar.

Siffror som däremot går att värdera är de som gårdsförsäljningsmotståndarna använder i sina försök att få gårdsförsäljning att framstå som helvetets förgård. I går skrev tre borgerliga riksdagsledamöter på SvD Brännpunkt om detta. En av den är tyvärr en Centerpartist, Per Lodenius, vars blogginlägg om just gårdsförsäljning jag kommenterade häromdagen.

Brännpunktsartikeln är ett tragikomiskt lustmord på vett, sans och sanning. Genom sin alltigenom vetenskapliga analys har de tre nykterhetsivrarna kommit fram till möjligheterna att köpa med sig produkterna från tillverkningsstället kommer att leda till 2,3 miljoner sjukdagar och 4400 fler fall av misshandelsbrott.

Hur man kan vara säker på att precis 27273 liter mer öl kommer att säljas genom gårdsförsäljningen framgår väl inte exakt, men om vi utgår från att det stämmer innebär det alltså en ökning med 0,5 cl per vuxen svensk. ( => 2,3 miljoner sjukdagar... joråsatt)

Och man räknar om det till Euro blir det 400 000 000 000 nya våldsbrott.

---

Läs även Den Hälsosamme Ekonomisten som också ställer sig tveksam till förhållandet 5000 sjukdagar per liter alkohol.

Världens godaste brännvin från Norrtälje?

Per Lodenius, Centerpartistisk riksdagsledamot från Norrtälje i Stockholms län, skriver idag på sin blogg att han inte gillar gårdsförsäljningsutredarens slutsatser.

Frågan är om Per Lodenius skulle gillat något som helst utredningsresultat som hade tillåtit gårdsförsäljning. Vid sidan av sitt politiska engagemang är Per nämligen även aktiv i IOGT-NTO och sitter i förbundsstyrelsen och har tidigare förklarat att han inte tycker att gårdsförsäljningen ska tillåtas.

Synd, kan man tycka. I Norrtäljetrakten finns två mycket intressanta företag, vars framtid i hög grad beror på om regelkrånglet som kringgärdar försäljningen av deras produkter kan minskas.

Norrtelje brenneri som (bland annat) tillverkar förstklassigt brännvin enligt den stolta roslagstraditionen och Skebo Bruksbryggeri, ett mikrobryggeri som är med och tävlar med kvalitetsledande Nynäshamns Ångbryggeri och Sigtuna Brygghus. (Även dessa i Stockholms län, nota bene...)

Gårdsförsäljning skapar förutsättningar för utveckling i hela landet i en högintressant sektor där svenska odlare och skickliga bryggare, brännare och vinmakare tar fram produkter som konkurrerar med kvalitet. Dessa fantastiska företagare öppnar dörrar för svensk matkultur i sitt segertåg över världen och planar vägen för annan livsmedelsexport.

---

Läs även Per Ankersjö om gårdsförsäljning på SvD Brännpunkt häromdagen, plus replik.

Står Centerpartiet för frihet eller förmynderi?

Centerpartiet har ett tydlighetsproblem. Det står att läsa i dagens SvD, men kommer knappast som någon nyhet. Vi har bytt ställning i två monumentala frågor under den förra mandatperioden och vi verkar mer benägna att resonera kring och väga detaljfrågor på ett förvisso intressant och utbildande sätt, än att måla upp tydliga riktningar baserade på ideologiska doktriner.

Det senaste exemplet är lådvineskatten. En - om du frågar mig - knasig idé som endast tilltalar alkofobikernas hårda kärna. Lådvineskatten avfärdades också ganska snabbt av både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Till och med Folkpartiet, som då och då luftar sin misstro till vanligt folks omdöme vad beträffar jästa nöjen, ställde sig tveksamma.

I detta läge ställer sig alltså Centerpartiets alkoholpolitiska talesperson, Kenneth Johansson, försiktigt positiv till lådvineskatt!

Frånsett de politiska och moraliska synpunkter jag kan ha på detta måste man också betrakta de taktiska implikationerna av Kenneth Johanssons uttalande i frågan.

Att positionera sig bredvid Maria Larsson i en smal och antagligen djupt impopulär hållning, på förmynderisidan om självaste Folkpartiet, är - med förlov sagt och milt uttryckt - inte helt optimalt.

Tydlighetsproblemet får dessutom ett ansikte, eftersom vi i andra sammanhang kämpar hårt för att hävda den enskilda individens ställning gentemot staten och systemen.

Vi har för sjutton ett stämmobeslut om att tillåta gårdsförsäljning och i Stockholms centerdistrikt beslutade vi oss för att driva en omreglering av alkoholmonopolet, och i och med det tillåta privata butiker, på vår senaste stämma. Något som också kommer att komma upp på stämman i Åre i höst.

Hur ska väljarna ha någon aning om vad de får när de röstar på Centerpartiet?

Avskaffa systemmonopolet!

Stockholmscenterns ordförande och vice ordförande, Per Ankersjö och Helen Törnqvist, ställer idag den självklara frågan om varför alkoholmonopolet är så självklart?

Inlägget är en replik på Gabriel Romanus och Anitra Steens DN Debatt i vilken de tycker att gårdsförsäljningsutredningens förslag kommer att leda till allsköns elände.

Det är en allvarlig frihetsinskränkning att förbjuda människor att starta och driva verksamhet om denna råkar omfatta försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det finns inget som säger att dessa människor, likväl som systembolagets personal, kan följa strikta krav om ålderskontroll, marknadsföringsregler och annat, oavsett upplåtelseform för försäljningsstället.

Om det nu verkligen inte går att kombinera gårdsförsäljningen försäljningsmonopolet kanske det är dags att börja diskutera det senare.

KD's roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att "missbruka" den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Systemmonopolets enga argumentation har många brister

Just nu rullar en mångmiljonkampanj för systembolaget på tv och i andra medier. Budskapet är entydigt: Systemmonopolet är ett bra system.

För det första håller jag inte med i sak. För det andra är det ytterst tveksamt om det kan vara Systembolagets uppgift att opinionsbilda i egen sak. De som styr systembolaget och har sin utkomst därifrån måste dessutom ses som i allra högsta grad jäviga.

Låt oss granska grundtesen. I reklamfilmen hävdas att privatägda försäljningsställen av alkoholhaltiga drycker skulle innebära att man försöker prångla på köparna mer alkohol och att detta skulle leda till fler alkoholskador i samhället.

Förutom det uppenbara principiella argumentet om individens frihet och ansvar, saknar inte ansatsen allvarliga tillkortakommanden.

Vad man än tycker om detta kan det väl på allvar inte vara systembolagets åsikt att något som helst problem kan finnas med att en person som konsumerar en flaska vin per år fördubblar sin vinkonsumtion?

Många äldre borde ta sig ett glas då och då, men kan ha såväl fysiska som gamla nedärvda moraliska hinder mot att uppsöka en systembutik.

Privata företag vill tjäna pengar, det stämmer, men det är inte nödvändigtvis så att detta behöver ske genom att erbjuda konsumenten 3 fyllor till priset av 2. Det kan lika gärna vara så att man försöker konkurrera med kvalitet eller specialisera sig på sådant som är svårt att få tag i.

Tesen bygger på en syn på företagare som skrupelfria, giriga och allmänt onda. Som något den stackars enkla människan måste skyddas ifrån. Det är OK att tycka så om man är socialist, men det kan knappast vara en syn som kan ligga till grund för en borgerlig politik?

När det gäller rabatterbjudanden och annat som systembolagets åsiktskampanj nu försöker skrämmas med, finns det ju faktiskt ingenting som hindrar en restriktiv lagstiftning om marknadsföringsregler i och utanför butiken, oavsett upplåtelseform.

Jag är själv väldigt intresserad av mat och dryck och har många vänner som också är det. Några av dem har drömmar om hur en vinbutik skulle kunna vara och hade vi levt i ett annat land skulle någon av oss säkert gjort verklighet av sådana idéer och startat en butik som på ett bättre sätt än andra tillhandahåller goda droppar på flaska.

Men i Sverige är man med en sådan affärsidé i praktiken belagd med näringsförbud. Det är enligt min mening lika orättvist som onödigt.

Vi har redan världens högsta alkoholskatter

Nyheter24 ringde förut och ställde några frågor med anledning av att både alliansen och vänsterpartierna föreslår en höjning av alkoholskatterna.

Jag är emot. Ungefär av de skäl jag anger i artikeln, men också för att höjda skatter ökar intäkterna till de kriminella syndikat som livnär sig på smuggling.

Svenska mikrobryggerier är bland de bästa i världen. De kämpar i motvind och har svårt att få det att gå ihop. Höjda skatter är en trist och onödig markering mot dem att deras entreprenörskap och hårda arbete inte uppskattas av lagstiftaren.

I själva verket gör de en enorm kulturgärning i att odla och utveckla svensk dryckestradition!

---

Istället för nåt generiskt skräpöl, välj nästa gång du handlar på ett välsorterat systembolag något från Dugges, Nynäshamn eller Slottskällan. Hantverksmässigt framställd öl kostar mer än fabriksöl, men det är värt varenda krona!

Halverad restaurangmoms!!!

Nu är ju alliansen ett samspelt team och partiledarna verkar gilla att jobba med varandra. Samtidigt har ju varje partiledare ett antal hjärtefrågor från sina partier som de har i uppgift att driva i förhandlingar om den gemensamma politiken.

I morse fick vi ju höra att Centerpartiets supermiljöbilspremie gått igenom och nu visar det sig att centerförslaget om halverad restaurangmoms vunnit gehör vid förhandlingsbordet.

Mycket glädjande!

Läs även Magnus Andersson, Thomas Böhlmark, Edvin Alam, DN, SvD och Expressen.

Om en politik för en bättre mat- och dryckeskultur

Jag blev nyss intervjuad av tidningen Livets Goda för webbupplagan, med anledning av mitt engagemang i politiska frågor som har betydelse för den svenska mat- och dryckeskulturen.

Vi talade naturligtvis en hel del om gårdsförsäljningen, men den kanske allra viktigaste frågan för svensk mat är skattepolitiken.

Centerpartiets förslag om halverad restaurangmoms är ett viktigt steg i rätt riktning.

De galet höga skatterna på arbete påverkar alla tjänsteföretags möjligheter att existera i Sverige och restaurangerna är inget undantag.

När den största delen av det du tjänar på ditt arbete går bort i skatt lönar det sig bättre att servera sådant som kräver minimalt med arbete.

För en kvalitetsdriven bredd krävs att fler människor går ut och äter och inte bara köper hem pizza eller hamburgare.

Det krävs också en översyn över representationsreglerna som känns över måttan nattståndna. Drömmen om att få en trestjärnig restaurang i Sverige bygger till stor del på företagsrepresentationen.

---

Update: Nu ligger artikeln uppe...

Jag är emot promillegränsen på sjön

I år trädde en ny lag i kraft. Det är numera otillåtet att framföra flytetyg om man har 0,2 promille i blodet. Anledningen ska vara att höja säkerheten efter några spektakulära tillbud hänföriga till den olyckliga kombinationen muskelbåtar och fylla.

Om det kommer att ha någon betydelse för statistiken återstår att se, men min känsla är att det är en lag som träffar fel. De människor som är så omdömeslösa att de sätter sig vid rodret - över måttan påverkade - i en båt de inte kan hantera, i väder de inte förstår och i mörker som försämrar de redan skrala navigationsfärdigheterna, struntar nog i även risken för en rutinkontroll och vidhängande böter.

De som drabbas är som vanligt normalt hederligt folk som sköter sig och uppträder säkert på sjön. Deras friheter att njuta av sjölivet begränsas kraftigt av den strikta promillegränsen.

Dessa är dessutom jäkligt bra att ha i närheten om något händer på havet. Man önskar att fler sådana kan vara på väg hem samtidigt som nybörjarskepparn i sin (förhoppningsvis välförsäkrade) begagnade Ryds HT-båt, som råkade gå på fel sida gröna pricken och därför har slagit av växelhuset på den klassiska fyrcylindriga 50-hästaren från Mercury.

Men med den nya lagen är risken stor att dessa omdömesgilla och vana båtförare stannar hemma och istället lagar något smarrigt på den egna grillen och lämnar plats på sjökrogarnas bryggor för hänsynslösa typer som skiter i lagen på alla sätt. Och som gärna gör Rydsskepparn sällskap på fel sida pricken. Fast i 45 knop.

SMS-duellen om alkohol

Har nyligen avslutat sms-debatt mot Spritpartiets Maria Zadig. Det hyggligt, tycker jag.

Det är fortfarande något oklart vad som egentligen är Spritpartiets riksdagspolitik. De säger sig inte vilja ha fler förbud. Inte heller fick jag något svar på med hur mycket de vill höja alkoholskatterna. (En följdfråga hade varit vad de vill göra för att stävja den ökade smuggling som skulle följa därav.)

Hursomhelst kan man nu rösta på vem man tycker vann duellen. Fram till 17 har du chansen, så gå in på studs!

Maktkamp24

Update: Grattis Maria som vann den tydligen mycket jämna omröstningen med 51,2 % mot mina 48,8. Antagligen begriper folk inte hur GOTT det är med vällagrad Bourgogne... Då hade jag vunnit stort!

SMS-duell mot Spritpartiet

I morgon tisdag klockan 15 kommer jag att SMS-duellera mot Spritpartiets Benny Haag på Nyheter24's debattdel maktkamp24.

Ett litet problem är att jag inte riktigt fattar vad de vill. De säger på sin webbplats att de vill halvera drickandet av alkoholhaltiga drycker i Sverige, men hur detta ska gå till är höljt i dunkel.

Är det månne ytterligare en rörelse som förväxlar lagstiftarens roll med universums härskares?

---

Update: Det är alltså inte Benny Haag som debatterar från Spritpartiet, utan Maria Zadig.

Inspirationsdag med väljarmöten

I lördags anordnade Centerpartiets valorganisations region ost (mmmm... ost) en heldag för kandidater och valarbetare på Café Opera i Stockholm. Förmiddagen ägnades företrädesvis åt att prata mat.

Gäster var t ex digniteter som Melker Andersson, men intressantast på förmiddagen var nog Pär Bergkvist, en riktig matentusiast som ägnat ett år åt att äta sig igenom 100 michelinstjärnor och ett annat åt att äta från 100 skolkök.

Innan lunchen - som lämpligt nog intogs å smaka på stockholm i kungsan - delade vi ut Centerpartiets nya fina kokbok till Stockholmare som försommarflanerade runt kungsträdgården. (Bilden)

Efter lunch berättade Miljöminister Andreas Carlgren om hans och regeringens miljöarbete och efter honom talade energimyndighetens generaldirektör, Tomas Kåberger om energisituationen och den senaste tidens utveckling. Den första bilden i Tomas presentation visade skilsmässan mellan BNP-utvecklingen och utsläppen av växthusgaser.

De som påstår att vi måste sluta konsumera och att tillväxt inte är förenlig med en god miljö kan sålunda gå och dra något gammalt över sig. Tillväxt är tvärtom en förutsättning för att lösa miljöproblemen!

Dagen avslutades med trevlig middag och fantastisk underhållning av stjärnskottet i Stureplans-CUF, tillika stå-upparen, Hannes Hervieu.

Stort tack till Malin Sandberg och valorganisationen för en mycket lyckad C-powerdag!

Svenskt vin i förnäm utmärkelse!

En av framtidens stora möjlighetsnäringar är svensk dryckesframställning. Bland öl är vi sedan länge bland de bästa i världen. Kvalitetsdriften och uppfinningsrikedomen är inget mindre än magnifik hos svenska mikrobryggerier som Nynäshamns Ångbryggeri, Dugges i Göteborg och Närke kulturbryggeri som länge låg etta på ölnördssiten ratebeer.com med sin fantastiska Kaggen Stormaktsporter.

Nu har även ett svenskt vin utmärkt sig internationellt. En riktig svensk vinpionjär, Göran Amnegård från Blacksta vingård utanför Flen, tog hem första priset för söta viner i konkurrens med 3500 andra tävlande från hela världen i prestigefyllda Challenge International du Vin med sin Vidal Icewine 2008.

Förutom Vidal Blanc odlas även klassiska och allsidiga druvor som Chardonnay och Merlot på Blacksta. Parallellt görs även fruktviner på exotiska saker som skogshallon!

Vårt klimat och andra odlingsbetingelser passar tydligen mycket bra för söta viner. Vi har många soltimmar under odlingssäsongen och mineralrika jordar som ger karaktär till vinerna. Frostrisken vänds i Eiswienfallet till en fördel då man låter nattfrosten bita in koncentration i frukten.

(På klimatvolatila odlingar i USA jobbar man även med vattendimma för att hålla frukten intakt i de fall man vill göra "vanliga" torra viner.)

Traditionen har saknats och dryckestillverkning har motarbetats av starka lobbygrupper, men i och med denna utmärkelse känns det som att korken liksom dragits ur!

Den efterlängtade gårdsförsäljningen kan antagligen komma på plats redan till årsskiftet (om vi får behålla alliansregeringen och en Centerpartistisk jordbruksminister), vilket kommer att innebära enorma möjligheter för svensk dryckestillverkning.

Öppen utmaning - Matracet!

Alla som känner mig vet att jag är väldigt intresserad av mat och dryck. Det är inget ovanligt tillstånd för Centerpartister. T ex är vi de starkaste förkämparna för att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin. Många Centerpartister har någon typ av anknytning till lantbruk och djurhållning. Något som spiller över på oss andra i goda kontakter för att kunna köpa kött och andra livsmedel av sådan kvalitet som annars bara går till Sveriges bästa restauranger.

I övermorgon, torsdag, arrangerar Sjöstadscentern ett evenemang i Glashus Ett på Lugnets Allé 39 i sjöstan, från 1830, på vilket Jordbruksministern kommer och talar om sina visioner om matlandet Sverige.

Dessutom kommer Carl Jan Grankvist och pratar om matkultur och gastronomi.

Läs mer på facebook.

Jag har sett att Miljöpartiet försöker sig på någon matsatsning och ger - liksom Centerpartiet - ut en kokbok.

Jag vill här och nu rikta en matutmaning till Miljöpartiet! Är ännu inte riktigt säker på formerna, men jag tänker mig två lag, ett Centerpartistiskt och ett Miiljöpartistiskt, som brassar käk enligt våra respektive filosofier och sedan serverar detta till en välrenommerad jury som får avgöra vilket parti som är moraliskt berättigat att kalla sig matpartiet.

Vad säger ni, miljöpartister? :-)

Stockholm tappar stjärnor

Jag vet inte om det framgått på bloggen, men jag är mycket intresserad av mat och dryck. Jag tycker att ett speciellt restaurangbesök kan vara ett äventyr väl värt att spara länge för.

Under de senare åren har mat- och framförallt restaurangkulturen utvecklats mycket i Sverige. Runt om i landet låter unga och gamla krögare entusiasmen och pionjärandan flöda.

Superstjärnor som Melker Andersson, Pontus Frithiof och Mattias Dahlgren visar prov på både entreprenörsanda och perfektionism. Bland storstädernas vattenhål har vi blivit bortskämda med flera stjärnor från den mytomspunna krog- och hotellbibeln Guide Michelin.

I årets upplaga förlorar två stockholmsställen stjärnstatusen. Anrika Operakällaren och den egentligen betydligt mer intressanta Leijontornet. Det är bara att beklaga och jag har ärligt talat svårt att förstå hur Leijontornet kan göra någon besviken. Möjligen är det deras policy att bara använda svenska råvaror som öppnar för kvalitetsbrister.

Hursomhelst är det hög tid att komplettera Eskil Erlandssons fantastiska initiativ om Matlandet med en spetspolicy. Hur kan politiken underlätta för fler svenska stjärnkrogar? Finns det hinder som måste avlägsnas?

Ett problem är naturligtvis att vi dels har väldigt platt lönestruktur i vårt avlånga land. Det är för liten lönespridning helt enkelt. För få svenskar blir så pass rika genom att lönearbeta att de kan äta ute ofta.

Vi har också väääldigt höga skatter på arbete. Det gör hantverksmässig livsmedelsberedning dyrt. Sådan typ av matlagning som kräver kunskap och kärlek i köket blir väldigt dyr, relativt att köpa hem en biff och grilla på själv.

Min goda vän Elisabeth Thand Ringqvist talar mycket i sin riksdagskampanj om hur viktig kulturen är för att skänka den attraktionskraft som gör Sverige (och Stockholm) till ett ställe där koola företag vill etablera sig.

Matkulturen är inget undantag. Ett bra uteliv, mat och dryck i världsklass och ett kulturklimat som drar till sig kreativitet är lika viktigt som låga skatter och goda villkor för företagande, även om det senare ju faktiskt är förutsättning för det förra.

---

Stort grattis till Frantzén/Lindeberg här i gamla stan som får ytterligare en stjärna och nu befinner sig på Mattias Dahlgrens matsalsnivå!

Alkofobikerna i IOGT förnekar sig inte

Idag, dan före dopparedan, skriver IOGT på SvD Brännpunkt en artikel full av fördomar och felslut.

Vi ska tydligen låta bli nubben till sillen, portvinet till osten, whirren till kaffet osv för baaaaarnens skull. Säg som det är! Du vill att vi ska låta bli för DIN skull, Robert Damberg!

Jag beklagar att du känner obehag av att jag till mitt julbord serverar annat än julmust, men det finns faktiskt bra hjälp att få nuförtiden mot det obehag du känner. KBT ska vara effektivt har jag hört...

Att barn på något sätt skulle fara illa av ett normalt julfirande är en häpnadsväckande hypotes. Det vora smakfullt att motivera den med någon typ av forskning, men istället bygger artikeln (som vanligt när det gäller IOGT) på myter, fördomar och ständiga försök att lägga skam och skuld på alla de människor som inte delar nykteristernas ganska udda moraluppfattning.

Smaka på detta: "Faster drar skämt man inte förstår, morfar är konstigt glansig i ögonen och mamma skrattar högt och onaturligt."

Låt oss bena upp detta. Ska man inte få skämta om sådant som barn inte förstår?

Om morfars ögon är blanka beror väl detta kanske på att han uppfyllts av stämningen, med dofter, barnbarn, julmys och minnen. Kanske den goda glöggen hade del i att ta morfar dit?

Mamma skrattar. Ja, det är väl en välsignelse! (Eller tillhör Robert Damberg den tradition som tror att mamma ska stå i köket hela julafton och serva resten av familjen?)

Var gärna nykter om det gör dig lyckligare. Det stör mig inte ett dugg. Blir du glad, Robert Damberg, så bli jag glad. Men då måste du också acceptera att andra lever på ett sätt som gör dem lyckliga...

Är och drick gott i jul! (oavsett vad IOGT säger)

En sak ska man ha fullkomligt klart för sig: IOGT gillar inte att människor dricker överhuvudtaget. De ser ner på och föraktar alla dem som gärna tar ett eller flera glas gott då och då. De påstår att drycker som innehåller alkohol är en drog precis som heroin.

Deras dröm är att alkohol ska vara totalförbjudet. Det är den drömmen som driver deras agenda.

Samtidigt ska man förstå att IOGT är en mäktig lobbyorganisation. En oproportionerligt stor del av Sveriges riksdags ledamöter är nykterister och det sitter åtminstone en riksdagsledamot i IOGT's styrelse. De har stora resurser och syns mycket väl såväl i parlamentens korridorer som i kommentarsfälten på bloggar och nättidningar.

Deras kampanjer handlar ofta om att skuldbelägga vanligt folk som dricker normalt, med hänvisning att man med sitt utövande av högst legitim dryckeskultur på något sätt skulle bidra till missbruk och våld. Detta är lika osmakligt som ohederligt.

Bland annat har man en kampanj som går ut på att alla ska låta bli starka drycker i jul. Något så dumt! God mat och dryck hör julen till och till en egen sillinläggning är man moraliskt förpliktigad att bjuda på hemkryddad snaps!

Till julmat passar också kraftigt öl mycket bra. Det finns några speciella julkryddade öl, men jag tycker att en vanlig blå Chimay smakar smaskens till. Något överraskande kanske för många svenskar, så är det en hel del av grisbaserade julmaten som går mycket bra till Bordeauxvin. Företrädesvis då östra banken och med lite lagring. (Varför inte Chateau Trotanoy -79?)

Till sillen är kanske öl och snaps bäst, men även en vit bourgogne borde finna sin plats på delar av julbordet. Till stiltonosten krävs en skvätt portvin och till kaffe och kalle anka sitter det fint med en rökig whiskey. En lyckat giftermål uppstod ett år mellan Islaywhiskeyn Bunnahabain och en hemgjord citrontryffel. Jag blir fortfarande helt glad när jag tänker på det... :-)

Visst kan man nog bli lite yr i mössan efter en sådan härlig uppsättning, men ärligt talat: vad gör det? Kanske man somnar ifrån någon minut av midnattsmässan, men den är ju faktiskt pretty much likadan år från år...

Om du inte kan hantera alkohol ska du naturligtvis låta bli, men för alla andra gäller: ät drick och var glad!

Klockan klämtar för Systemet

Goda vännen och CUF ordföranden Magnus Andersson debatterar idag på SVT-Opinion om att jordbruksminister Eskil Erlandssons förslag från förra veckan om att svenska vingårdar ska få bli "filialer" till Systembolaget, är en urvattnad kompromiss.

Bättre det än ingenting, kan man tycka, men Magnus har ju en poäng i att man vända totalt på det: varför ska vi överhuvudtaget ha ett försäljningsmonopol?

Vad är det som gör privata företag sämre skickade än statliga dito att följa regler och lyda lagar?

Ha gärna åldersgräns och håll kvar eller kanske till och med förstärk kraven på legitimationskontroll och annat. Men låt flera vara med och göra jobbet!

Men folkhälsan då? Svensken anses ju tydligen inte kunna fatta rationella beslut för sig själv?

Det kanske skulle kunna vara ett argument OM det hade varit så att jämförbara länder utan statligt försäljningsmonopol för alkoholdrycker hade större problem än Sverige. Men så är det inte.

Privata företag får ju för sjutton till och med vara verksamma inom vård och omsorg nuförtiden. Så pass mycket litar vi ju ändå på dem...

---

Allvarligt talat: är det någon som tror att vi kommer att ha systemmonopolet kvar om 20 år?