Står Centerpartiet för frihet eller förmynderi?

Centerpartiet har ett tydlighetsproblem. Det står att läsa i dagens SvD, men kommer knappast som någon nyhet. Vi har bytt ställning i två monumentala frågor under den förra mandatperioden och vi verkar mer benägna att resonera kring och väga detaljfrågor på ett förvisso intressant och utbildande sätt, än att måla upp tydliga riktningar baserade på ideologiska doktriner.

Det senaste exemplet är lådvineskatten. En - om du frågar mig - knasig idé som endast tilltalar alkofobikernas hårda kärna. Lådvineskatten avfärdades också ganska snabbt av både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Till och med Folkpartiet, som då och då luftar sin misstro till vanligt folks omdöme vad beträffar jästa nöjen, ställde sig tveksamma.

I detta läge ställer sig alltså Centerpartiets alkoholpolitiska talesperson, Kenneth Johansson, försiktigt positiv till lådvineskatt!

Frånsett de politiska och moraliska synpunkter jag kan ha på detta måste man också betrakta de taktiska implikationerna av Kenneth Johanssons uttalande i frågan.

Att positionera sig bredvid Maria Larsson i en smal och antagligen djupt impopulär hållning, på förmynderisidan om självaste Folkpartiet, är - med förlov sagt och milt uttryckt - inte helt optimalt.

Tydlighetsproblemet får dessutom ett ansikte, eftersom vi i andra sammanhang kämpar hårt för att hävda den enskilda individens ställning gentemot staten och systemen.

Vi har för sjutton ett stämmobeslut om att tillåta gårdsförsäljning och i Stockholms centerdistrikt beslutade vi oss för att driva en omreglering av alkoholmonopolet, och i och med det tillåta privata butiker, på vår senaste stämma. Något som också kommer att komma upp på stämman i Åre i höst.

Hur ska väljarna ha någon aning om vad de får när de röstar på Centerpartiet?