C + FP = Möjligheter + Risker
Efter Liberal Debatts temanummer om sammanslagning mellan de båda liberala partierna talas det en hel del om det ute i stugorna. Och visst skulle det finnas fördelar med bilda en större enhet, som på allvar skulle kunna utmana Moderaterna om initiativet och agendan.
Förutom de stora svårigheterna att få det hela till stånd, finns det också många risker med det. Det finns inga garantier för att de som nu röstar på respektive parti automatiskt går över till det gemensamma. När tidigare kärnväljare väl är ute och rör på sig, kan de hamna någon annanstans.
Sammanslagningen kommer inte att vara friktionsfri och tjäbbel och oklarheter om vad som är det gemensamma partiets politik kan driva väljare till alternativ som känns tydligare och därmed upplevs som säkrare val.
Risken är att det istället för två små liberala partier finns ett litet liberalt parti.
Det råder dessutom stor osäkerhet om vad som kommer att vara det gemensamma partiets ideologiska inriktning. Liberalismen rymmer ganska mycket och det är redan nu kamp inom våra respektive partier mellan klassisk liberalism och socialliberalism.
Om faran är framme segrar det senare och viktiga klassiskt liberala frågor som avtalsfrihet, proportionerliga skatter och avskaffande av statliga monopol får stryka på foten, till förmån för socialliberal acceptans av semisocialistiskt klaffsande i den politiska konsensussörjan.
Hellre då ett tydligt socialliberalt parti, som kan tilltala en och annan flyende socialdemokrat och miljöpartiväljare som inte kommer överens med elallergiker och flygförbud, och ett klassiskt liberalt parti som på allvar kan föra medborgarnas kamp mot statlig övermakt.
---
Läs även Adam Cwejman och Magnus Andersson på Newsmill, som också kommer att diskutera saken på ett evenemang arrangerat av Ohlininstitutet, Sofia Nerbrand, Hanna Wagenius, Per Ankersjö och Emil Källström.
Förutom de stora svårigheterna att få det hela till stånd, finns det också många risker med det. Det finns inga garantier för att de som nu röstar på respektive parti automatiskt går över till det gemensamma. När tidigare kärnväljare väl är ute och rör på sig, kan de hamna någon annanstans.
Sammanslagningen kommer inte att vara friktionsfri och tjäbbel och oklarheter om vad som är det gemensamma partiets politik kan driva väljare till alternativ som känns tydligare och därmed upplevs som säkrare val.
Risken är att det istället för två små liberala partier finns ett litet liberalt parti.
Det råder dessutom stor osäkerhet om vad som kommer att vara det gemensamma partiets ideologiska inriktning. Liberalismen rymmer ganska mycket och det är redan nu kamp inom våra respektive partier mellan klassisk liberalism och socialliberalism.
Om faran är framme segrar det senare och viktiga klassiskt liberala frågor som avtalsfrihet, proportionerliga skatter och avskaffande av statliga monopol får stryka på foten, till förmån för socialliberal acceptans av semisocialistiskt klaffsande i den politiska konsensussörjan.
Hellre då ett tydligt socialliberalt parti, som kan tilltala en och annan flyende socialdemokrat och miljöpartiväljare som inte kommer överens med elallergiker och flygförbud, och ett klassiskt liberalt parti som på allvar kan föra medborgarnas kamp mot statlig övermakt.
---
Läs även Adam Cwejman och Magnus Andersson på Newsmill, som också kommer att diskutera saken på ett evenemang arrangerat av Ohlininstitutet, Sofia Nerbrand, Hanna Wagenius, Per Ankersjö och Emil Källström.
Etiketter: Centerpartiet, folkpartiet, liberalism
posted by Johan, PL&C at 10:54 fm
2 Comments:
Jag är inte så säker på att detta är ett bra alternativ - för den som är liberal. För den som är socialliberal med folkpartistiska tendenser till besserwisser kan det iofs vara bra.
Vi lär ju inte få Folkpartiets hållning gentemot Israel och Stockholmscenterns hållning till livsstil. Istället lär vi få Centerpartistisk jordbrukspolitik och Folkpartistisk.. ja.. allt folkpartistiskt!
Aaaaarrrrrgh... ;-)
Skicka en kommentar
<< Home