Centermission: definiera statens begränsningar

"Att göra staten mindre och människor större", skulle kunna vara en god ledstjärna för Centerpolitiken. Att medborgarna ska få bestämma mer över sina egna liv, utan påtvingad inblandning eller övervakning från staten, borde vara grunden i vårt fortsatta idéutvecklingsarbete.

"Frihet" är ett missbrukat ord och används av alla politiker från vänster till höger. Det låter nämligen bra. Men faktum är att friheten väger oerhört lätt när det kommer till politisk handling. Tvärtom vill politiker visa handlingskraft genom att "göra något". En ny lag, ett nytt förbud, en riktad fond, ett bidrag, ett stöd. I praktiken något som faktiskt minskar friheten.

Att det problem som ska lösas ofta tillkommit av en reglering, ett nytt hinder, en högre skatt, är sällan så politiskt tydligt och benägenheten att ta bort det som skapade problemet verkar betydligt svårare än att hitta på något nytt.

Det lönar sig helt enkelt sämre som politiker att säga att det bästa sättet att lösa problemet är att inte lägga sig i, än att förbjuda nåt eller - ännu värre - "skjuta till resurser". Det senare innebär nämligen att politikern väljer att ta resurser från folk och företag som gör rätt och ger dem till sådana som inte gör det.

Modet att lösa problemen på riktigt - att avlägsna de politiska hinder som tillkommit i all välmening, men som skapar problemen - borde vara en Centermission värd att slåss för. Att ha integriteten att låta bli att kleta på med den populistiska lösningen och säga rätt upp och ned att det bästa som politiken kan göra i detta läge, faktiskt är att låta bli.

Staten har en oerhört viktig roll att spela i varje civiliserat samhälle. Stabila institutioner som säkerställer att människors frihet inte kränks, att avtalsbrott beivras och som skyddar från militära hot, är grundförutsättningar.

Gemensamt finansierad utbildning och sjukvård tänker jag inte argumentera emot och jag kan till och med acceptera ett visst mått av statligt stöd till kulturen, under förutsättning att man får valuta för pengarna och att detta inte missbrukas till att bli ett politiskt instrument för den styrande makten.

Att erbjuda ett socialförsäkringssystem baserat på grundtrygghet kan också vara statens roll. Det system som byggts upp i Sverige är ett politiskt instrument som sätter svenskarna i beroendeställning till staten. Det är politiskt dåligt och katastrofalt ineffektivt och det tränger undan marknaden för privata försäkringslösningar som skulle kunna erbjuda en mycket större flexibilitet. (Centerpartiets linje i ATP-striden på 50-talet är ett exempel på ett bättre system.)

I övrigt borde staten låta bli att lägga näsan i blöt. Ovanstånde uppgifter är tillräckligt avancerade och innan staten bevisat sig mogen dem kan inte andra komma i fråga.

---

Läs även Micke Arthursson, Hanna Wagenius, Ola Apelsineld och Albin Broman.