Intellektualisering av sexköpsdebatten

Förhoppningsvis kan den fortsatta debatten leda till att argumenten blir mer verklighetsförankrade och faktabaserade och mindre känslomässiga och moraldrivna.

För ungefär ett år sedan hade vi Petra Östergren som talare på Stureplanscentern. För alla som vill veta mer om exempelvis sexarbetarnas situation i Sverige kan hennes böcker rekommenderas.

Det finns inte så mycket empiriska studier kring detta, men det man hittar talar inte direkt för förbudets försvarare:

Enligt Rikskriminalpolisens lägesrapport från 2007-12-04 (diarienr A-425-1281/07) konstaterar man att antalet lagförda för brottet ”Människohandel för sexuella ändamål” i hög grad kan härledas till den särskilda resurstilldelning som rådde 2004 – 2006. Om vi vill bekämpa människohandeln måste vi vara beredda att avsätta särskilda polisresurser för ändamålet och det finns säkert anledning att se över straffskalorna.

En del argumenterar för sexköpslagen mot bakgrund av att en generell minskning av prostitutionen även minskar den brottslighet som har att göra med människohandel andra hemskheter. Så kan det naturligtvis vara. Problemet med argumentet är att det inte går att påvisa att sexköpslagen har någon effekt på prostitutionens omfattning. Enligt socialstyrelsens rapport från december 2007 (Artikelnr 2007-131-48) är det svårt att få en ”entydig och klar bild av omfattningen”. Den enda tendens som kan spåras är att en viss ökning verkar ha skett.

Det finns heller inget stöd för att sexköpslagen skulle ha hjälp sexsäljare på något sätt, utan tvärtom inneburit en hel rad allvarliga problem. RFSU varnade för dessa i sitt remissvar och bekräftar i ett pressmeddelande från 990118 att det ”– Uppenbarligen är [det] kvinnan i prostitutionen som får betala det högsta priset för den nya sexköpslagen”.