Hat är en nedbrytande kraft - i första hand för hataren själv

Tydligen har det arrangerats en resa till Saltsjöbaden i Stockholm i syfte att "odla sitt klasshat".

Ett smart pr-stunt är det allt, och reaktionerna lät inte vänta på sig. I Aftonbladet beskrivs ungdomar som av ganska lätt insedda skäl givit sig ut för att åse spektaklet som en "pöbelhop".

Receptet är enkelt: Gör något som är fullt lagligt och genomför det hela på ett någorlunda sympatiskt sätt, men väck "motståndarens" avsky så mycket att densamma kokar över och gör bort sig. Kanske till och med begår olagligheter för att skydda sin ära och integritet. Helst ska de värsta agget resas från ord som kommer ifrån "oberoende" betraktare, så att arrangörer går fria, men att provokationen ändå går fram, t ex genom att Aftonbladets ledarskribenter twittrar om det hela.

Avskyvärt, javisst, men inget nytt och ganska lätt att pysa luften ur om man bara kan hålla huvudet kallt.

Det är naturligt att reagera med ilska, ledsamhet och frustration när det arrangeras organiserat hat mot dig, bara för att du bor på ett visst ställe, precis som det skulle vara att någon hatar dig för att du tror på en viss gud eller älskar någon av samma kön, men konflikt blir det bara om du hatar tillbaka.

Låt dem komma, låt dem stå och peka finger, ljuga, hata, skriva och snacka så mycket de vill. Ta ett djupt andetag och tänk på något trevligt. (T ex ditt fina hus och hur bra och samhällsnyttig du är som har skapat så pass mycket värde att du kunde köpa det.)

För nämnda vänstertokar finns en av två möjliga utvecklingsvägar, antingen fastnar de i sitt hatrunkande, vilket kommer att göra deras liv ganska trista, eller så kommer de på att de kan använda sina talanger till att tjäna stålar och sätter igång att göra positiva saker i stället.

---

S-bloggare som hyllar tilltaget kan ju också ta sig en funderare på hur de tror att rörliga mittenväljare gillar det hela...