Folkpartiet driver datalagringen

Datalagringsdirektivet är ett riktigt jäkla dåligt direktiv, det är har vi också stämmobeslut på att vi i Centerpartiet anser. Ett beslut fattat på en grund av liberala värderingar. Det är därför en smula märkligt att den mest markanta stridslinjen går mellan de båda partier i Riksdagen som kallar sig liberala.

Medan Centerpartiet går igenom stora våndor av att i egenskap av regeringsparti, och därmed ansvarig för att implementera resultaten av internationella överenskommelser, måste gå emot våra principer och ställningstaganden i stämmor, så verkar detta vara helt problemfritt i Folkpartiets riksdagsgrupp.

Minst en av Centerns ledamöter har sagt att han inte kan bidra till att stifta en dylik lag. Andra förklarar varför de, trots allt, ändå anser att lagen måste tas nu. Någon tycker att möjligheterna till brottsbekämpning ändå är så pass lockande att datalagring är värt att pröva.

Jag håller inte med om det sista, men respekterar avvikande uppfattning och uppskattar det öppna samtalet kring frågan i vårt parti.

Folkpartiets linje är däremot solklar. Folkpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Pehrson, driver datalagringslinjen hårt. Detta trots den, i mitt tycke orimliga, integritetskränkning den innebär. Trots att kommissionen efter fem år fortfarande inte har lyckats påvisa datalagringens nytta för brottsbekämpning.

Vad tror du händer när man upptäcker att DLD inte leder till att fler brott uppklaras? Tror du 1. att Johan Pehrson et al tänker att "oj, vad fel vi hade, bäst vi lägger ner datalagringen", eller 2. "Hmmm... det räckte inte riktigt, bäst vi utökar övervakningen".?

För varje steg som tas, kommer nästa närmare.

Nu hinner jag inte kolla alla Folkpartistiska riksdagsledamöters bloggar, men de från samma valkrets som jag (Stockholms stad), Carl B Hamilton, Barbro Westerholm och Fredrik Malm skriver detta om datalagringsdirektivet.

Man får tycka vad man vill, bara man är beredd att argumentera för sin sak. Det är tystnaden som är farlig. Det är de som gömmer sig från debatten, som kniper käft i rädsla för att avtvingas ställningstaganden som längre fram kan hindra deras fortsatta karriär, som blir den anonyma och principlösa maktapparat som möjliggör framväxten av storskaligt förtryck.