söndag, juni 01, 2008

Det var inte mitt fel!

Dagens Filosofiska rummet i radions P1 bjöd på en berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan.
Ann Heberlein är etikforskare vid Lunds universitet och har skrivit en bok om just det här att ta ansvar. Den verkar superintressant och ska läsas på semestern, men utifrån några brottstycken från dagens diskussion på radion innehåller boken utomordentligt alarmerande indikationer om hur det står till i vissa delar av vårt samhälle.

Jag måste av ren självbevarelsedrift ifrågasätta att det verkligen kan förhålla sig som Ann Heberlein sa, och förhoppningsvis har jag missuppfattat alltsammans, men håll i er nu:

Svenska lärarstudenter ställdes inför ett dilemma.

Två anställda var aktuella för befordran. En tjänst som innebar bättre lön, firmabil och högre status.

Den ena anställda hette Rask och jobbade hårt och hade tagit många initiativ som inneburit mycket för firmans lönsamhet.

Den andra anställde hette Slöman och gjorde bara precis vad som krävdes av honom. Tog aldrig egna initiativ och var - som namnet antyder - allmänt loj.

Detta är en märklig frågekonstruktion, kan tyckas... Vem skulle - utan att skämta - hysa minsta tvivel om vilken av de båda som både förtjänar och passar bäst för jobbet?

Men se det visade sig inte så självklart. En MAJORITET av lärarstudenterna valde Slöman!

Motiveringen skulle vara att Rask ju verkade trivas, som jobbade över och tog en massa initiativ, medan Slöman skulle "må bra av lite nya intressantare uppgifter".

Är detta en höger-vänstergrej?

Helt sjukt är det i alla fall och man blir ju mörkrädd av att dessa människor med deras vrickade värderingar ska ha tillfälle att föra över dessa till våra kids!

LARM! Gaddämit!

Etiketter:

11 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hmm du glömde nämna att Ann Heberleins undersökning om Rask och Slöman kan knappast anses vara seriös eftersom hon erkände själv att den inte uppnår forskningsmässig status. Den bygger på Ann Heberleins spekulationer snarare än forskningsmässigt underlag.

Ett lysande exempel på "det var inte mitt fel"-mentaliteten är ju Fredrick Federleys experiment "Salladsbaren" som nu lett till att skattebetalare måste betala för Federleys skulder, minst 65 000. Federley skyller på att han köpt en dyr lägenhet i innerstan och kan därmed inte ta ansvar för att han konkat ett bolag. Undra hur det går hem i bondeförbundets parti. Snacka om att inte ta ansvar för sina handlingar. Länk: http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2106504

/ Staffan

11:45 fm  
Blogger Johan, PL&C said...

Det är väl i så fall glädjande (att undersökningen inte ska tas på så stort allvar).

Så du menar att man aldrig ska ge sig på affärsprojekt som man inte vet 100% kommer att lyckas?

Vill du att man ändrar aktiebolagslagen, så att ägare är personligt ansvariga för bolaget?

(så är det ju t ex för handelsbolag)

Eller skulle detta bara gälla företag som ägs av människor med andra åsikter än du själv?

Jag vet ju inte, men jag misstänker att du - liksom många andra - är frustrerad(e) över Federleys framgångar i politiken och att du därför inte kan låta bli att gotta dig åt att det vid ett tillfälle inte gick bra...

Till och med så mycket att du bemödar dig med att kommentera om detta på blogginlägg som inte ha ett smack med den saken att göra.

Det gör dig till en ganska tragisk figur.

1:23 em  
Anonymous Anonym said...

Haha är jag en tragisk figur nu alltså? Ja okej kör med personliga påhopp du, det brukar vara sista utvägen när man inte har några bättre argument. Jag tycker Federleys personliga äventyr har mycket att göra med personligt ansvar. Han sa själv att det var på grund av att han köpt en våning i Stockholms innerstad som han inte kunde betala tillbaks pengarna, men att han egentligen ville betala tillbaka. Det tycker jag är prov på ett ganska dåligt personligt ansvarstagande, apropå ditt blogginlägg om personligt ansvarstagande.

Jag tycker aktiebolag ska kunna få ta risker och sedan misslyckas. Men när det gäller Federley så sa han ju själv att han redan hade två heltidsjobb och såg det här mer som en kul grej. Låt vara att han tycker det är en kul grej, men låt inte våra skattemedel gå till Federleys egna roliga utflykter i affärsvärlden. Jag tycker även att företagare ska ha ett ansvar där de måste värdera om de har tid med att driva ett företag, eftersom det innebär ansvar. Återigen kopplat till personligt ansvar, som var ditt tema för blogginlägget. / Staffan
/ Staffan

1:48 em  
Blogger Gubben said...

Nu är ju inte lärarhögskolan den rekryteringsgrund vi letar efter när vi söker folk. Och de elever vi så småningom anställer är de smarta (som sett igenom lärarkaderns floskler).

Desssutom, lärarhögskolans elever är väl redan så kränkta att de lever på livstids sjukbidrag och aldrig kommer ut i undervisning - alltså är faran minimal.

1:58 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Wellwell.. Kan inte låta bli att tycka att det är småaktigt.

(Skattebetalarna har med all rimlighet ändå gått plus på Federleys och Dominika Pezcinskys affärsprojekt, genom de skatter de betalat innan projektet gick i stöpet)

Det finns betydligt större konkurser att skärskåda om du är intresserad av sådant, och det finns också fall där oegentligheter och rena olagligheter har begåtts.

Att du väljer att lägga kraft på Federleys misslyckade projekt tycker jag tyder på ett större intresse för själva personen än för sakförhållandet.

(och det tycker jag - förlåt mig - är lite tragiskt... Men du är säkert bra på annat)

2:11 em  
Anonymous Anonym said...

"Men du är säkert bra på annat". Haha herregud, tack för den klappen på huvudet! Så när jag kritiserar en person som ständigt polariserar mot vänstern så är jag tragisk? Okej då vet jag, tack så mycket för åsikterna från den så kallade liberalen. / Staffan

2:25 em  
Blogger Emil said...

Staffan, mig veterligen är det inte staten som går in och täcker upp svenska konkursade bolags skulder. Så var det i alla fall inte när jag läste affärsjuridik.

2:26 em  
Anonymous Anonym said...

Emil: Då kanske du borde uppdatera din "affärsjuridik" eftersom staten går in och täcker kostnaderna för lönegarantin. I det här fallet minst 65 000 kronor. Rekommenderar att du lyssnar på inslaget: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2106504

/ Staffan

2:36 em  
Anonymous Anonym said...

Blev fel med länken:
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp? Artikel=2106504

2:37 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Äh, kom igen...

Du ogillar Federley, helt enkelt.

Det gör inte jag.

I den frågan kommer vi nog inte överens.

Vill du diskutera sakförhållanden kring vilka lagar som gäller för företag är du hjärtligt välkommen, men ska du ösa skit över någon som du uppenbart har något personligt emot, tycker jag att du kan göra det någon annanstans.

3:29 em  
Blogger Johan Hedin said...

Jag gillar ju Federley... däremot har jag hela tiden varit skeptisk till Salladsbaren.

Om man skall applicera detta med Heberleins ansvarstänkande på Federleys konkurs så utfaller det dock till den senares nackdel. I varje fall ur ett liberalt perspektiv.

Företagande går ut på att riskera sina EGNA pengar. Går det i putten förlorar man dem och det är inte mer med det. Ansvarstagande innebär alltså att man inte håller någon annan (tredje part) till svars för konkursen. T.ex. genom att inte betala sina skulder. Det gäller sjävlklart även skulder till staten (även om man ogillar höga skatter). Att lassa dessa på andra med någon konstig formulering om att "det är priset för en marknadsekonomi" är ju precis sådant nonses Heberlein argumenterar emot.

Ta ansvaret! Betala skulderna.

5:18 em  

Skicka en kommentar

<< Home