Etik i påverkansbranschen och FRA-frågan
Det är verkligen inget konstigt att PR-byråer är inblandade i väldigt mycket av den offentliga debatten. Deras kunder har mycket att vinna eller förlora på hur strömningarna går och det är naturligt att försöka påverka dem. Det är oftast väl använda pengar.
En artikel i DN uppmärksammas det faktum att FRA-debatten inte var något undantag från ovanstående. Främst Telia hade enorma intäkter att förlora från sin rysslandsaffär om trafiken riskerade att hamna i ett annat transitland och hade sålunda också stora incitament att söka påverka beslutet.
Lika naturligt är det att man som en privatperson med ett engagemang i en fråga utnyttjar all draghjälp man kan få i sin kamp för det man tycker är rätt. Så har nog Amanda Brihed, Mikael Nilsson och Anna Petersson tänkt när de tagit emot värdefullt stöd i form av faktaunderlag, skrivhjälp och pengar.
Det är absolut inget fel i detta. För min egen del kommer jag ofta i kontakt med detta förhållande, både i mitt yrke som konsult och i min hobby som politiker.
Har jag en kund som vill påverka något, så är ett vanligt uppdrag för mig att identifiera bundsförvanter som skulle kunna tänkas vilja ha hjälp med bakgrundsmaterial och annat och tillhandahålla det.
Ska jag debattera något jag känner mig osäker på, kontaktar jag någon som jag tror har engagemang i frågan och ber om information. Svårare än så är det inte.
Det finns dock en mycket viktig grundregel: Transparens.
Det är djupt oetiskt att mörka om vem det är som betalar för kalaset. När kampanjandet dessutom övergår i ganska fula metoder så blir det naturligtvis än viktigare för såväl gräsrotsdebattörer som ledarskribenter att förstå vilka intressen som driver en debatt för att kunna ta ställning till om man vill delta i den eller inte på de villkor som bjuds.
På samma sätt måste man naturligtvis som debattör - i begrepp att ta emot miljonstöd - ställa frågan själv, om det inte omedelbart framgår vem som betalar och varför.
stoppafralagen.nu och alla andra engagerade gjorde ett fantastiskt jobb och resultatet var mer än vad de flesta vågade drömma om, men alla kort om vem som betalt för vad måste upp på bordet för att inte den rörelseenergi som ändå byggts upp i integritetsfrågorna ska urholkas.
En artikel i DN uppmärksammas det faktum att FRA-debatten inte var något undantag från ovanstående. Främst Telia hade enorma intäkter att förlora från sin rysslandsaffär om trafiken riskerade att hamna i ett annat transitland och hade sålunda också stora incitament att söka påverka beslutet.
Lika naturligt är det att man som en privatperson med ett engagemang i en fråga utnyttjar all draghjälp man kan få i sin kamp för det man tycker är rätt. Så har nog Amanda Brihed, Mikael Nilsson och Anna Petersson tänkt när de tagit emot värdefullt stöd i form av faktaunderlag, skrivhjälp och pengar.
Det är absolut inget fel i detta. För min egen del kommer jag ofta i kontakt med detta förhållande, både i mitt yrke som konsult och i min hobby som politiker.
Har jag en kund som vill påverka något, så är ett vanligt uppdrag för mig att identifiera bundsförvanter som skulle kunna tänkas vilja ha hjälp med bakgrundsmaterial och annat och tillhandahålla det.
Ska jag debattera något jag känner mig osäker på, kontaktar jag någon som jag tror har engagemang i frågan och ber om information. Svårare än så är det inte.
Det finns dock en mycket viktig grundregel: Transparens.
Det är djupt oetiskt att mörka om vem det är som betalar för kalaset. När kampanjandet dessutom övergår i ganska fula metoder så blir det naturligtvis än viktigare för såväl gräsrotsdebattörer som ledarskribenter att förstå vilka intressen som driver en debatt för att kunna ta ställning till om man vill delta i den eller inte på de villkor som bjuds.
På samma sätt måste man naturligtvis som debattör - i begrepp att ta emot miljonstöd - ställa frågan själv, om det inte omedelbart framgår vem som betalar och varför.
stoppafralagen.nu och alla andra engagerade gjorde ett fantastiskt jobb och resultatet var mer än vad de flesta vågade drömma om, men alla kort om vem som betalt för vad måste upp på bordet för att inte den rörelseenergi som ändå byggts upp i integritetsfrågorna ska urholkas.
Etiketter: integritetsskydd
posted by Johan, PL&C at 4:39 em
3 Comments:
Precis, "transparens" var ordet sa Bull.
Skall bli intressant att få ta del av Nya Moderaternas bidragsgivare nu när fredrik Reinfeldt kommer att berätta vem som betalar kalaset.
För allt annat vore väl djupt oetiskt?
Det är inget nytt, och dessutom så talade t.ex. Westander redan i juli helt öppet om att de fått uppdraget av Mattias Söderhielm. Utöver att det står att läsa på Westanders hemsida så stod det om saken i flera tidningar.
http://www.westander.se/uppdragsgivaren.html?uid=67
"När kampanjandet dessutom övergår i ganska fula metoder"
Vilka fula metoder pratar du om nu ?
Fulast i denna debatt är enligt min mening din fula metod att påstå att motståndaren kör med fula metoder.
För övrigt tycker jag det är rätt fult att du inte har kommit ut som fra-förespråkare. Du har kört med dolda kort sen det här debaklet började. Kan inte vara lätt att vara polare med Fegerley nuförtiden !
Skicka en kommentar
<< Home