Rödgrönt förbifartshaveri

Alla som vill flytta den passerande trafiken från Stockholms innerstad, och samtidigt knyta ihop två intressanta stadsdelar med allt vad det innebär för kulturutveckling, trivsel och arbetskraftsutbud, gör klokast i att rösta borgerligt. Tycker man dessutom att miljön är viktig kan man välja Alliansens gröna röst, Centerpartiet.

Eftersom de rödgröna inte lyckats komma överens om förbifarten skjuter man beslutet på framtiden och ansvaret på stockholmarna. (Notera att alla boende på andra orter som i jobbet eller på fritiden måste passera Stockholm inte får något att säga till om i detta.)

Spårtrafik är toppen. I vissa fall, på vissa sträckningar. I andra fall passar bilen bättre. Storstockholm sprider sig över ett stort och ganska glesbefolkat område. För att det ska vara ekonomi i att bygga pendeltåg krävs en viss befolkningsdensitet, men det verkar inte störa miljöpartisternas fantasier.

Genom Centerpartiets försorg har förbifarten genomgått en rejäl miljöanpassning med tunneldragning under känsliga kulturmiljöer. Kollektivtrafik kommer att gå på leden.

En nackdel med spårtrafik är att det kostar oerhört mycket att anlägga. De rödgröna nämner inte hur mycket spår man får för pengarna. Inte heller vilka miljöproblem de nya spåren kan komma att generera. Vem vill ha ett pendeltåg dundra förbi kring husknuten? Räkna med långa och komplicerade tillståndsprocesser med ständiga (och antagligen berättigade) överklaganden.

Vi (den nuvarande majoriteten) bygger både spår och väg. Vi satsar pengarna där de gör som mest nytta. Det innebär bland annat den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan.

Under alla år som Miljöpartiet satt som stödparti till Socialdemokraterna fattades inte beslut om en enda meter räls! Tvärtom monterades underhållet ner till nivåer som har inneburit stora problem och haverier, en situation som den nuvarande regeringen tvingats ta tag i och lösa. (Däremot baxade man igenom idiotreformer som t ex "friår".)

---

Läs även Albin Broman och Per Ankersjö.