Centerpartiet firar 100 år

K-G Bergström skriver idag en mycket intressant krönika om 100-åringen Centerpartiet och beskriver oss som ett krisparti. Kanske är det så, fast det inte riktigt känns.

I vårt distrikt har vi gått framåt och fick efter kommunvalsresultatet och förhandlingar med övriga allianspartier ett 50-tal poster i stadens alla nämnder och styrelser att fördela att jämföra med ca 4 ersättarplatser 2006.

I min avdelning är verksamheten mer livaktig än kanske någonsin tidigare och på varje möte har vi nya medlemmar. (Missa inte Niklas Nordström nästa torsdag.)

CUF och Centerstudenter sätter avtryck i debatten och jobbar på både hårt och smart och verkar också attrahera en massa nya medlemmar.

Vi har - till skillnad från andra partier där krisen känns betydligt värre - förmått att under en dryg tioårsperiod förnya oss och omprövat gamla dogmer som riskerade att ställa oss i en återvändsgränd.

Så är då inte Centerpartiet ett parti i kris? Det är det säkert för en del. De som har svårt att acceptera förnyelsen har det säkert inte så kul, men det kanske liksom mer är en kris för dem personligen än för Centerpartiet...

Oavsett vilket går det faktiskt inte att backa bandet och inför nästa års partistämma i Åre kommer säkert en och annan krona sättas på förnyelseverket.

Förra stämman, 2009, i Örebro, fastslog bland annat att förutsättningarna för ett närmande mot Nato skulle utredas. Hur det har gått med den saken har jag inte hört något om, men aktualiserades väl idag i samband med wikileaksnyheterna, antar jag.

2009 gick vi inte heller hela vägen när det gäller arbetsrätten. Det är min absoluta mening att vi måste ta steget fullt ut och avskaffa de för näringslivet så skadliga sist-in -- först-utreglerna, som dessutom är djupt orättvisa mot sådana som ännu inte hunnit etablerat sig på arbetsmarknaden.

Bostadsfrågan och marknadshyror är ett annat område som borde adresseras, liksom skatter generellt. Värn- och statsskatterna är bisarra straff på utbildning och flit och ska bort helt och hållet. Vi borde även titta på en reform som gör skatterna mer synliga för löntagarna, så att dessa kan göra välgrundade val mellan de olika partiernas skattepolitiska alternativ inför valet 2014.

Frihetsfrågorna och nätintegriteten kommer vi antagligen inte kunna leda efter allt som har hänt, men det vore bra om vi åtminstone kunde vara en mindre del av problemet.