Jag har inget emot socialliberaler, men...

Anna-Karin Hatt, region- och IT-minister, och av många tippad som en tänkbar efterträdare till Maud Olofsson skriver idag på DN Debatt en artikel som gör mig besviken. Kanske framförallt eftersom jag har sett henne som en mycket skarp och ideologiskt stringent centerföreträdare.

Problemet är inte att Anna-Karin inte tycker samma saker som jag, Centerpartiet är mycket brett till sin natur och vår interndebatt är en del av det som gör vårt parti intressant. Mitt problem är snarare att viktiga principer om friheter även för marknader avfärdas som i förbigående utan djupare motivering än att den skulle vara "kall och hård".

För det första håller jag alls inte med om den värderingen av temperatur och konsistens, för det andra visar den grunda motiveringen prov på en av två saker: antingen delar Anna-Karin marxismens syn på frivillighetsbegreppet, eller så ägnar hon sig åt intellektuell lättja. I inget av fallen blir jag särskilt imponerad.

Artikeln deklarerar också Anna-Karins kandidatur till partistyrelsen, vilket är mycket positivt. Det är skönt att vara med i ett parti i vilket man öppet och ärligt berättar vad man vill och om man är beredd att axla ansvar. Fram tills nu hade jag faktiskt sett Anna-Karin som en helt naturlig partistyrelsekandidat, men efter dagens artikel är jag inte lika säker. Partistyrelsen måste representera hela centerrörelsen från bromotståndare till äganderättsaktivister, men då bör den ju också bestå av just sådana som har olika och tydliga ståndpunkter.

Anna-Karin slätar i sin artikel ut varje uns av politisk tydlighet och uttrycker mest en hållning lättast beskriven som att Centerpartiet liksom är för allt som är bra och emot allt som är dåligt. En urvattnad, fantasilös och politiskt helt ointressant deklaration.