A-kasseslavar

Vad är det som är så jävla upprörande?

Ponera följande: En person jobbar på posten nästan hela 90-talet. Personen tjänar en sissådär 18700:- i månaden. Personen gillar att koda html och kan lite asp och och har gjort ett par sköna siter till nån kompis och till idrottskubben. Personen blir -99 rekryterad till den stolta webbyrån Trattkantarell. Där tjänar personen 32 000:- i månaden.

Nu har historien en fortsättning. Trattkantarell går inte så himla bra. Man kan inte fakturera så himla mycket längre och riskkapitalet börjar ta slut. Lokalhyrorna blev jättehöga kring stureplan och man behövde så mycket yta, eftersom man nyligen med tur och skicklighet kommit över ett tiotal riktiga rariteter till flipperspelssamlingen.

Personen får kicken efter ett drygt år och efter ytterligare några månader går Trattkantarell i graven.

Nu är personen arbetslös och från tiden på på posten finns ju ett fackmedlemsskap med tillhörande a-kassa.

På den tiden detta tilldrager sig var den övre gränsen, a-kassetaket, nånstans kring 25000:- A-kassan är 80% av lönen upp till den gränsen, vilket innebär att personen får 20000:- i månaden utan att jobba.

En dag träffar personen på sin gamla chef, som antyder att det finns alla chanser att komma tillbaka till posten.

Det vore väl i o f s bra med ett riktigt jobb igen, men ärligt talat känns det lite sådär att gå tillbaka till den ganska fula postsorteringslokalen och tidiga morgnar. Ingen gratis läsk, ingen gigantisk espressomaskin med en stor örn på och inga flipperspel... Dessutom med lägre betalt än vad personen får som arbetslös.

Visst, a-kassan är inte så mycket pengar, men personen har ju sin frihet och kan äntligen satsa lite mer på musiken och det där konstprojektet som skulle bli så jäkla fett...

Man måste förstå människor. Väldigt mycket av de sociala trygghetssystemen verkar utgå från att alla sitter på nån slags übermoral, men snälla människor, vakna upp och känn doften från kaffemaskinen med den jättestora örnen. Systemen överutnyttjas om chansen finns.

A-kassan är en försäkring så att man ska klara livhanken om man får kicken och ska bara vara ett stöd tills man kan få ett nytt jobb. Om det jobbet är lika bra som det förra är faktiskt inte intressant. Du har det jobb du kan få och till den ersättning som nån är beredd att betala. Bara för att du en gång har haft en viss lön för vissa arbetsuppgifter i en viss arbetsmiljö, finns det ingenting som säger att du har rätt till det i framtiden.

Tuff skit, men ta det lungt. Du lyckades faktiskt fixa lön, örn och flipper förra gången och du kommer att kunna göra det igen om du fortsätter att utveckla dig. Vi människor är helt fantastiska och vi kan fan göra vad som helst om vi vill tillräckligt mycket. All den energi som läggs till att gnälla på a-kasseförändingarna skulle göra bättre nytta om den riktades framåt.

Vi kan. Systemen hindrar oss från att vilja, men systemens slav är bara den som låter sig vara det.