Det upphöjda syftets träldom

De latinamerikanska folken har två mäktiga fienden. Fiender som angriper samhällsutvecklingen på alla plan, politiskt, ekonomiskt och mentalt och som är svåra att nedkämpa. De har starka fotfästen i den sydamerikanska myllan.

Den kristna tron genom romersk katolicism lägger en hämsko över den nödvändiga individualism som behövs för att människor ska öka tron till sig själva och möjligheten att påverka sin situation. Man litar helt enkelt på gud och kyrkan och dess utsända, de starka politiska ledarna, mer än till den egna förmågan att försörja sig och kanske få en skrälldus över att lägga på kistbotten.

Den andra starka rörelsen är socialism. På samma sätt förminskas individens ansvar och i analogi till det, möjligheten till personlig och ekonomisk utveckling. Det är troligt att den starka religiösa traditionen har anpassat folket till att nedvärdera sig själva och lita blint på starka ledare och populistiska budskap och därigenom stenlagt vägen för den socialistiska framväxten.

I båda fallen spelar naturligtvis även en historia av en på många håll svag utbildningsspridning och till och med analfabetism en stor roll.

Av flera skäl är de institutionella systemen svaga. Många länder har kastats mellan den ena och den andra samhällsmodellen med följd av att hela samhället byggas om i grunden. Eftersom samhällen tar lång tid att bygga och, om man frågar mig, alltid måste byggas underifrån, kommer alla andra samhälleliga system fungera ganska dåligt. Rättsväsendena blir lättare att korrumpera, vilket ökar risken för alla dem som försöker göra affärer. Avtalsparter måste kunna lita på att samhället oberoende ställer avtalsbrottslingar till svars, även om den som begår avtalsbrottet skulle ha starkt ekonomisk, politiskt eller religiöst inflytande.

I flera latinamerikanska länder finns också en signifikant aristokrati som gärna förblir privilegierade. Om folk från alla klasser kan jobba hårt och smart och därigenom generera rikedom, hotas överklassens relativa upphöjdhet. Det finns inga starka incitament för dem att investera sina pengar i nya affärsprojekt som berikar andra samtidigt som dem själva, om de kan sitta gott på sina tillgångar i skydd från höga tullmurar.

Alla länder behöver tillväxt för att kunna utvecklas. Protektionism, socialism och blind gudstro genererar inga nya resurser. Det är enskilda människor som skapar nya affärer och företag. Vad Latinamerika behöver är större ekonomisk frihet, frihandel, fria företag och en bred tillväxt som kan komma alla till del.