Nä, fan. Jag hade fel...
Frustrerad över hatkampanjen mot två riksdagsledamöter som jag känner, högaktar och som jag är övertygad om gjorde så gott de kunde i kniptången mellan sina kollegor och sina väljare, vrider och vänder jag på det hela för att hitta möjligheter att moderera den sedan länge havererade debatten.
Stormen är oproportionerlig och orättvis. Det är dessutom djupt ineffektivt för de politiska strävanden som jag och de flesta som följer den här bloggen delar. Det finns en hel massa människor som bär tyngre skuld, som helt slipper kritik. Det finns nya dumma idéer att ta strid emot (PKU-registret nästa vecka, t ex).
Kanske det var rimligt att acceptera den dåliga lagen, om man i samband med detta tvingade fram rigorösa kontrollsystem, som kunde bidra till att blottlägga lagens allvarliga implikationer?
Kanske inte. Jag vet inte. Och rimligen inte merparten av alla de som vrålar "äckliga jävla luder" i kommentarsfälten heller.
Det hade nog varit bättre att, som någon klok kommentator föreslog, att fälla förslaget nu och samla kraft och bilda opinion mot lagen inför en eventuell come back i uppgörelse mellan FRA-lagens upphovsmän, Socialdemokraterna, och Moderaterna (och säkerligen kristdemokraterna).
Men det är skillnad att sitta här framför datorn och i lung och ro få fundera kring alla parametrar, utsövd och lite småskön efter helgens silltillbehör. En helt annan att under press och efter oändligt långa möten, förväntas hitta ett sätt att komma överens med en vägg av arga, irriterade och långt mer meriterade kollegor som alla tycker att lagen kanske inte är toppen, men i alla fall ingen big deal.
Dock ska hållas i minne att inte särskilt mycket opinionsbildningsarbete ägde rum under det år som skiljde det bordlagda beslutet och beslutet häromdagen. Det är något som jag och många andra motståndare till lagen får ta på oss. (Kritisera mig gärna för det, ni som är på hathumör.)
Det finns en ytterligare för mig utomordentligt allvarlig implikation kopplat till hela processen kring FRA-lagen.
De grundvalar som mitt och många andras engagemang i centerpartiet vilar på är skakade.
All dokumentation, all debatt, stämmohandlingar och det politiska samtalet ger vid handen ett parti som värnar frihet och integritet högre än något annat.
Partiets agerande i FRA-frågan motsäger allt det.
Jag kommer att söka svar på vad som egentligen gäller i vårt parti. Jag är i skrivande stund inte säker på hur det kommer att gå till, men det kommer att avgöra hur jag (och antagligen många andra nya medlemmar) kommer att se på ett fortsatt medlemskap.
Stormen är oproportionerlig och orättvis. Det är dessutom djupt ineffektivt för de politiska strävanden som jag och de flesta som följer den här bloggen delar. Det finns en hel massa människor som bär tyngre skuld, som helt slipper kritik. Det finns nya dumma idéer att ta strid emot (PKU-registret nästa vecka, t ex).
Kanske det var rimligt att acceptera den dåliga lagen, om man i samband med detta tvingade fram rigorösa kontrollsystem, som kunde bidra till att blottlägga lagens allvarliga implikationer?
Kanske inte. Jag vet inte. Och rimligen inte merparten av alla de som vrålar "äckliga jävla luder" i kommentarsfälten heller.
Det hade nog varit bättre att, som någon klok kommentator föreslog, att fälla förslaget nu och samla kraft och bilda opinion mot lagen inför en eventuell come back i uppgörelse mellan FRA-lagens upphovsmän, Socialdemokraterna, och Moderaterna (och säkerligen kristdemokraterna).
Men det är skillnad att sitta här framför datorn och i lung och ro få fundera kring alla parametrar, utsövd och lite småskön efter helgens silltillbehör. En helt annan att under press och efter oändligt långa möten, förväntas hitta ett sätt att komma överens med en vägg av arga, irriterade och långt mer meriterade kollegor som alla tycker att lagen kanske inte är toppen, men i alla fall ingen big deal.
Dock ska hållas i minne att inte särskilt mycket opinionsbildningsarbete ägde rum under det år som skiljde det bordlagda beslutet och beslutet häromdagen. Det är något som jag och många andra motståndare till lagen får ta på oss. (Kritisera mig gärna för det, ni som är på hathumör.)
Det finns en ytterligare för mig utomordentligt allvarlig implikation kopplat till hela processen kring FRA-lagen.
De grundvalar som mitt och många andras engagemang i centerpartiet vilar på är skakade.
All dokumentation, all debatt, stämmohandlingar och det politiska samtalet ger vid handen ett parti som värnar frihet och integritet högre än något annat.
Partiets agerande i FRA-frågan motsäger allt det.
Jag kommer att söka svar på vad som egentligen gäller i vårt parti. Jag är i skrivande stund inte säker på hur det kommer att gå till, men det kommer att avgöra hur jag (och antagligen många andra nya medlemmar) kommer att se på ett fortsatt medlemskap.
Etiketter: Centerpartiet, demokrati, integritetsskydd
posted by Johan, PL&C at 4:26 em
6 Comments:
Man kan verkligen fråga sig hur det står med frågor kring integritet och liberala värderingar hos Centerpartiet - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=796130
Visst, Richard Slätts ordval är inget jag skulle använda mig av, men att han har rätten att göra det oavsett vem han jobbar för en grundläggande liberal värdering. Som vi alla vet.
Det som gäller i vårt parti är de där stämmohandlingarna, dokumenten och de politiska samtalen. Men riksnivån bestämde sig för att torka sig i rumpan med det.
Det finns två alternativ då: sticka, eller kämpa emot. Jag vet vad jag har valt. De ska inte komma undan med det sveket.
Om man efter detta skulle få för sig att vara liberal i riksdagen så är incitamenten klara nu.
1) Man får lida av hårt grupptryck från det egna partiet om man inte vill kompromissa (men det är ingen nyhet - det visste vi redan).
2) Och om man väljer att kompromissa så blir man hudflängd av "renläriga" som står utanför (varav de allra flesta inte hjälper till med nödvändig opinionsbildning heller).
Slutsatsen är solklar: Försök aldrig vara liberal i Riksdagen! Du blir stämplad som osmidig av ditt parti och stucken i ryggen av de som borde stötta dig - dina meningsfränder.
Jag skrev en artikel om Groupthink, läs den. JAgh ar en känsla av att Bloggosfären bara värmt upp...
Bloggosfären är ju en av de stora svikarna i den här debatten.
Under ett helt år håller man tyst (gäller i stort sett alla utom Hax) med opinionsbildning emot FRA-lagen, sedan dyker man upp fem-i-tolv med en massa högljudda krav följt av en aggressiv svekdebatt, mot några stackare som fått noll stöd av samma bloggosfär tidigare.
Snacka om groupthink i dess sämsta version!
Den här frågan hade kunnat vändas om man skapat (vettig) opinion i god tid. Du hade partierna insett att det var allvar (som det blev nu gissar jag att de inte tog dessa sena protester å allvar - utan gissade att det nog blåser över).
Nu blev det inte så och det får alla (liberala?) tyckare ta på sig.
Man kan inte bete sig så att man 1) skickar fram två personer på vansinnigt svårt uppdrag 2) inte ger dem det stöd de behöver 3) sedan ger dem all skuld för misslyckandet.
Väl rutet!
Skicka en kommentar
<< Home