Mona Sahlins dåliga media är i högsta grad rättvis

Jag brydde mig aldrig om att kommentera nyheten om att mediebilden av Mona Sahlin och hennes ledarskap är mycket sämre än den för Fredrik Reinfeldt.

Men som man väl kunde föreställa sig "missförstås" nyheten av förtvivlade socialdemokrater, som verkar tro att den socialdemokratiska kollapsen beror på förslagna "borgarmedia" som illasinnat och ohederligt svärtar ner Mona Sahlin och hyllar statsministern.

Det är naturligtvis nonsens. Journalistkåren har en kraftig övervikt till vänster och det är sällan (eller kanske aldrig) man upplever att t ex ekot rapporterar ur en marknadsliberal vinkel.

Vänsterpolitiker granskas från vänster med frågor om fördelningspolitik och det är väl bra.

Problemet är att även högerpolitiker granskas ur ett vänsterperspektiv. När hörde du senast en centerpartist grillas om det höga skattelägets skadliga inverkan på ekonomin eller det orimliga i att genom progressiva skatter bestraffa utbildning?

För den som inte håller med räcker det egentligen att titta på det klassiska klippet från SVT Aktuellt, där Anna Hedenmo behandlar (s) och (m+c) pinsamt olika.

Förklaringen till att Mona Sahlin får dålig press är naturligvis väldigt enkel. Hon har helt enkelt varit riktigt jäkla dålig på att hantera den agenda som råder nu. Samtidigt har regeringen varit bra. Sådant återspeglas i debatten och i de fora den skildras.

Ta t ex detta klipp när näringsminister Maud Olofsson fullkomligt äger en mer än lovligt förvirrad oppositionsledare.

Jag tror faktiskt att vi just nu håller på att bevittna ett historiskt positionsskifte i svensk politik. Socialdemokraternas tidigare (och omotiverat) starka ställning är av allt att döma milt uttryckt hotad och jag har inga problem att förstå varför. Det märkliga är att det inte har skett tidigare.