Om korv och politik

Socialdemokraterna har ett gigantiskt problem. Deras partiledare är inte särskilt populär. Folk har helt enkelt inte förtroende för henne, inte ens de som vanligtvis brukar rösta på Socialdemokraterna.

Det syns om inte annat i den gigantiska väljarflykten till ett parti som tvärtom har en ledare med allt det som Mona Sahlin inte har: Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Detta sker samtidigt som att statsministern åker runt i världen och visar prov på ett ganska gott ledarskap. Till och med den gängse sosseväljaren tycker nog att Reinfeldt gör ett hyggligt jobb.

Hela denna uppvisning i statsmannaskap beräknas kulminera i ett Köpenhamnsklimax där den svenska statsministern som med en gemensam röst för europas 500 miljoner medborgare kommer att förhandla om den största politiska frågan just nu med världens prominenta ledare. Från Hu Jintao till Barack Obama.

Socialdemokraterna måste försöka hitta något sätt att grumla den annars så positiva bilden av regeringen. Man har valt ut näringsminister Maud Olofsson som medel till det målet. Därför kan vi just nu betrakta ett från Sveavägen 68 orkestrerat drev mot henne.

Att just näringsministerposten är en lämplig måltavla finns det ju ett visst empiriskt stöd för. De senaste tre Socialdemokratiska näringsministerna har alla blivit prickade av riksdagens konstitutionsutskott. Det är alltså en roll som för med sig en del svåra och konstitutionellt problematiska uppgifter.

"Den som gillar korv och politik bör inte se på när det görs" är ett citat som väl stämmer överens med det som pågor nu. Och av alla är Socialdemokraterna sin tradition trogen allra värst. Med halvsanningar och grovt åsidosättande av förtroende, moral och normal anständighet använder man hela sitt maktmaskineri för att försöka krossa en människa. I det här fallet Maud Olofsson.

Problemet för dem är att de inte känner vår partiledare. Hon är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och får snarast superkrafter när hon utsätts för den typen av tryck som vi har kunnat se de senaste dagarna.

De "affärer" som Maud nu pressas av är egentligen skitsaker.

Det första var en ren felaktighet. Funderingarna på att sälja nätet för att investera i kärnkraft i England var just det: funderingar. Detta har dessutom läckt från en enligt uppgift "snäv krets". Om det har något samband att de båda "kamraterna" från SEKO lämnat styrelsen kan man ju inte veta, men särskilt långsökt är det väl inte? De har då kraftigt åsidosatt sina uppgifter i styrelsearbetet. De har svikit och skadat bolaget och SEKO's medlemmar och alla andra som jobbar i bolaget, för att spela med i en smutskastningskampanj mot en politisk motståndare. (Men det kan man som sagt inte veta något om.)

När det gäller det andra, pantavtalet, hade Maud Olofsson säkert inte superkoll på avtalets omfattning först. Men hon skaffade sig sådan koll snabbare än såväl Eneroth som Östros och Peter Eriksson. Dessutom är det ju precis så som Centerpartiet i grunden vill att kärnkraftsansvaret ska fördelas. (Låt vara inte regeringen som helhet, i synnerhet Folkpartiet som av något oklara skäl vill subventionera just kärnkraft i bland annat riskhanteringen.)

När det gäller vindkraftshistorien är det sedan länge känt att vi har helt galet otympliga miljöprövningsprocesser i vårt avlånga land. Detta måste ändras och det är ett stort sundhetstecken att näringsministern adresserar problemet och säger att hon ska se till att det kan gå fortare med tillståndsprövningarna.

Detta vänder tidningen Norrländska Socialdemokraten till att hon ska "hjälpa sin son" som jobbar med IT på det aktuella företaget. (Antagligen gillar de inte att det finns unga människor som har jobb. Det skulle förklara synen på LAS och sånt.)

Maud Olofsson är en bra partiledare och en fantastisk näringsminister. Man önskar ju att någon i en kritisk granskning kunde jämföra hennes arbete med Björn Rosengrens t ex från den tiden har var näringsminister. Kolla på hur Rosengren hanterade uppkomna situationer i t ex bilindustrin...

Mitt förtroende har hon förtjänat. Sedan kan man ha synpunkter på hur partiet fungerar i övrigt och det är väl til syvende og sidst partiledarens ansvar att ta tag i.

Läs också Maud Olofsson på dagens DN Debatt.

Läs även SvD's ledarblogg som håller med Maud och andra goda Centerpartister som debatterar på SvD Brännpunkt om skatterna.