Storm i ett vattenfallsglas
Att jag tycker att statligt företagande inte är en alltigenom lysande idé kommer väl knappast som någon överraskning för någon som läser den här bloggen någon gång då och då.
Är detta dessutom ett energiföretag blir det extra pikant, eftersom energiproduktion så gott som alltid är förknippat med ett visst miljöslitage. (Och/eller risker.)
Energiminister Maud Olofsson är inte den första att ha problem med Vattenfall. Det är möjligt att hon kunde ha hanterat det hela på ett bättre sätt, men faktum är att tre ministrar (alla socialdemokratiska) innan henne har haft samma problem utan att lyckats lösa dem.
Björn Rosengren (S), näringsminister 1998 - 2002, prickades av riksdagens konstitutionsutskott för sin bristande styrning av Vattenfall AB.
Leif Pagrotsky (S), var bara näringsminister i två år (2002 - 2004), men hann ändå med att bli prickad för samma bristfällighet som sin företrädare.
Thomas Östros (S), är påfallande tyst i hela denna debatt. Möjligen beror den sparsamma stenkastningen på det glashus som denne vanligtvis så hätske debattör befinner sig i. Östros blev under sin tid som näringsminister prickad på samma sätt som sina företrädare på posten.
Man får inte glömma att hela kolkraftsäventyret initierades under Socialdemokratisk regering med benäget stöd från Miljöpartiet. Lusten till politisk och ekonomisk makt för den svenska staten och den som styr den övertrumfade både miljöhänsyn och marknadsprinciper.
Nu tar Maud Olofsson ändå tag i problemet och utlovar nya och bättre ägardirektiv innan sommaren.
Om jag fick önska skulle jag även se att Vattenfallet säljs.
---
Självfallet är detta ett sätt för Socialdemokraterna att försöka skada regeringen. Alla som läst en insändarsida i en norrländsk tidning förstår att Maud Olofsson är utsatt för en systematisk attack, gränsande till hatkampanj, initierad och orkestrerad från Sveavägen 68.
När energifrågor kommer på tal, som i fallet med en eventuell försäljning av nätet, fattar de socialdemokratiska spinndoktorerna att det finns möjligheter att driva kilar in i Centerrörelsen.
Detta tar sig rent bisarra proportioner när det läcks dokument, uppenbarligen från insidan i en "liten krets" (DI idag s 8), till syfte att antingen skada energiministern eller det egna bolaget.
Nu är det svårt att tro, men skulle läckan i denna lilla krets vara någon i styrelsen, kan det vara fråga om brottslighet. (Läs mer om ansvar för styrelseledamöter som uppsåtligen eller oavsiktligen skadar bolaget i Aktiebolagslagen.)
Är detta dessutom ett energiföretag blir det extra pikant, eftersom energiproduktion så gott som alltid är förknippat med ett visst miljöslitage. (Och/eller risker.)
Energiminister Maud Olofsson är inte den första att ha problem med Vattenfall. Det är möjligt att hon kunde ha hanterat det hela på ett bättre sätt, men faktum är att tre ministrar (alla socialdemokratiska) innan henne har haft samma problem utan att lyckats lösa dem.
Björn Rosengren (S), näringsminister 1998 - 2002, prickades av riksdagens konstitutionsutskott för sin bristande styrning av Vattenfall AB.
Leif Pagrotsky (S), var bara näringsminister i två år (2002 - 2004), men hann ändå med att bli prickad för samma bristfällighet som sin företrädare.
Thomas Östros (S), är påfallande tyst i hela denna debatt. Möjligen beror den sparsamma stenkastningen på det glashus som denne vanligtvis så hätske debattör befinner sig i. Östros blev under sin tid som näringsminister prickad på samma sätt som sina företrädare på posten.
Man får inte glömma att hela kolkraftsäventyret initierades under Socialdemokratisk regering med benäget stöd från Miljöpartiet. Lusten till politisk och ekonomisk makt för den svenska staten och den som styr den övertrumfade både miljöhänsyn och marknadsprinciper.
Nu tar Maud Olofsson ändå tag i problemet och utlovar nya och bättre ägardirektiv innan sommaren.
Om jag fick önska skulle jag även se att Vattenfallet säljs.
---
Självfallet är detta ett sätt för Socialdemokraterna att försöka skada regeringen. Alla som läst en insändarsida i en norrländsk tidning förstår att Maud Olofsson är utsatt för en systematisk attack, gränsande till hatkampanj, initierad och orkestrerad från Sveavägen 68.
När energifrågor kommer på tal, som i fallet med en eventuell försäljning av nätet, fattar de socialdemokratiska spinndoktorerna att det finns möjligheter att driva kilar in i Centerrörelsen.
Detta tar sig rent bisarra proportioner när det läcks dokument, uppenbarligen från insidan i en "liten krets" (DI idag s 8), till syfte att antingen skada energiministern eller det egna bolaget.
Nu är det svårt att tro, men skulle läckan i denna lilla krets vara någon i styrelsen, kan det vara fråga om brottslighet. (Läs mer om ansvar för styrelseledamöter som uppsåtligen eller oavsiktligen skadar bolaget i Aktiebolagslagen.)
Etiketter: Centerpartiet, energi, näringspolitik
posted by Johan, PL&C at 9:30 fm
2 Comments:
Eftersom vi nu har sålt ut allt som befolkningen tidigare bekostat eller lagt ner dessa instanser i samhället i landet så är det ju då också samtidigt dags att slopa skatterna som ju egendomligt nog höjs ändå !?.Förmodligen för att ockrarna till politiker redan gjort av med pengarna och samtidigt vill ha mer trots att de inte lyckas åstadkomma det de sitter där för !?.Rena parodin med tjuvar och gangsters till kriminella politiker i en fejkad Demokrati.Må väl stolle.
Johanna
Heja Johanna! :o)
Zeitgeist!
Skicka en kommentar
<< Home