SvD om mig (!) och företagande

Rodnande bugar jag mig för uppmärksamheten i självaste Svenska Dagbladet idag. Merit Wager uppmärksammar i sin kolumn att jag kandiderar till (bl a) riksdagen och verkar tycka att det är bra, eftersom jag har en hel del erfarenhet av småföretagande.

Jag har faktiskt gjort den resa som många som pratar om småföretagandets vikt föreställer sig. Och jag ska säga att det inte är så himla lätt. Risken är faktiskt mycket större att det går på tok än att det lyckas.

Hade jag vetat att det skulle ta 7 år innan man kunde börja lita på att kunna betala hyran varje månad hade jag nog faktiskt avbrutit mitt företagandeäventyr och sökt jobb istället. Uthållighet är i minst 9 fall av 10 direkt avgörande om det ska bli något. Man måste vara beredd att offra allt. Verkligen allt.

Som så många andra började jag som "kalsongkonsult". Så kallar man folk som konsultar från hemmet, eftersom man liksom inte har någon större anledning att dra på sig brallorna innan man sätter sig och ringer kunder.

Jag upptäckte snabbt att jag sålde bättre med byxorna på, varför jag dealade in mig hos ett annat företag. Fick sitta i en källare på lilla nygatan, mot att jag hjälpte dem gratis då och då. Efter ett tag flyttade en gammal kollega in också och tillsammans (och ihop med företaget vi satt hos) kunde vi ta allt större projekt och bättre affärer.

Den gamla kollegan och jag kopplade på våra kunskaper om kommunikation i interaktiva medier till vårt "värdföretags" erbjudande, som i hög grad handlade om traditionella medier. De gjorde mycket film, utställningar och broschyrer och böcker.

Detta är ett mycket bra sätt att utveckla sitt företagande. Att haka på ett företag som gått igenom de första skakiga åren. På så vis kan man åka lite snålskjuts på den trygghet de lyckats bygga upp. Man kan ta mindre betalt än om man jobbar direkt mot slutkund, men ofta handlar den nya företagarens vardag mer om att överhuvudtaget kunna ta betalt.

Efter fyra och ett halvt år tillsammans med dem ville vi gå vidare. Det var dags att börja bygga bolag "på riktigt". Vi hade redan tre år tidigare tillsammans med det andra företaget flyttat upp ur källaren till en annan lokal på andra sidan gamla stan. Nu var det dags för det första egna kontraktet.

Att gå från 3 månadersavtal till ett hyreskontrakt på 3 år, där vi faktiskt förbinder oss att betala över en miljon kronor i hyra totalt är fruktansvärt läskigt! Tänk om våra kunder slutar köpa av oss? Tänk om någon av oss blir sjuk? Tänk om det blir finanskris? Trots att det sistnämnda faktiskt hände har vi glädjande nog klarat hyran med god marginal.

Det andra stora läskiga var när vi anställde för första gången. Vi hade ett stort projekt som vi behövde hjälp med och vi hade en kandidat som visade sig synnerligen lämplig. Hon ville verkligen jobba med oss, så när vi hade lite svårt att fatta beslutet så erbjöd hon sig att jobba gratis. Efter ett par veckor stod det klart att hon var perfekt för jobbet. Vi provanställde henne och när provanställningen var färdig fick hon fast tjänst med ett rejält lönepåslag. (Rolig kuriosa är att den personen själv sedermera sade upp sig för att starta egen konsultfirma!)

Över åren har vi haft som flest fyra anställda förutom mig själv och den andra ägaren. Nu har vi en kille som jobbar deltid åt oss och ev en ytterligare på väg in. Vi har fler affärer än vad vi egentligen klarar av att leverera, så vi anlitar en del "kalsongkonsulter" som hjälper oss med projekten.

Det går ganska bra. Eller kanske till och med väldigt bra. Dessutom är det väldigt roligt. Jag älskar att jobba i projekt tillsammans med våra kunder. Ibland är det naturligtvis oerhört arbetsamt, men jag vet att varje timme jag lägger faktiskt bygger värde i något som jag äger. Det är en skön känsla att se något skapas under sina fötter. Förhoppningsvis blir vårt företag något bestående som fortsätter att verka enligt vår idé under många år framöver. Det finns -med risk för att låta skrytsam - en hel del som tyder på det.

Men det har som sagt tagit några år (nio närmare bestämt) att komma hit.