Alliansen vann debatten

Tydligen så pekar tre stora tittarundersökningar på att Alliansregeringen vann söndagens direktsända partiledardebatt.

Jag tyckte nog att det var ganska jämnt. Fredrik Reinfeldt har en bit kvar till storformen och det hela grumlas ju en smula av den felaktiga siffran.

Noterbart är ändå att sysselsättningen faktiskt, trots brinnande finanskris och lågkonjunktur, är HÖGRE nu (sista kvartalet 2009) än med vänsterpolitiken 2006. (Låt vara med drygt 10 000 istället för 100 000.)

Maud Olofsson sa det principiellt mycket viktiga: Skattepengar är någons från början.

Det är ett socialistisk förhållningssätt att betrakta medborgarnas plånböcker som kollektiva nyttigheter.

Ut stack också Peter Eriksson som verkar genomgått medieträning med antingen någon som drev ordentligt med honom, eller typ Caligula. Maken till osympatisk aggressiv framtoning har man väl sällan hört?

Jan Björklund kan bita ifrån och skälla lite, men han har ju åtminstone glimten i ögat när han gör det.

Mona Sahlin har sin fastslagna strategi och väl inövade tonfall. Det funkar nog när agendan är rätt. Hon är bäst på att framstå som inkännande och empatisk. Får hon en valrörelse där hon slipper svara på kluriga frågor om ekonomi och sånt OCH hennes regeringsalternativ ger ett stabilt intryck så att inga ledarskapsfunderingar blommar upp, kan det faktiskt hålla hela vägen.

Samtidigt ska man ha klart för sig att Reinfeldt mycket väl kan hitta tillbaka till toppformen, att Svensk ekonomi utvecklas så att sysselsättningen ökar och att man snyggar till bilden av den så utskällda sjukförsäkringsreformen.

Det blir en spännande valrörelse. Tyvärr ser vi redan nu tendenser att den också kan bli historiskt smutsig. (Ta t ex de rena lögnerna i norrlandstidningarna om Centerpartiet.)