Det handlar kanske inte om klimatet?

Något man länge misstänkt är att bilmotståndarna liksom använder miljön som ett svepsjäl att begränsa bilismen. Man gillar helt enkelt inte bilar och människor som gillar dem, men det känns antagligen lika irrationellt som det är, så att man behöver någon form av rationalisering... ungefär som när invandringsmotståndare försöker hänvisa sin antipati gentemot migration till ekonomiska frågor.

Johannes Forssberg skriver om detta igår på Expressenbloggen i ett inlägg som beundransvärt ärligt förklarar att miljöaspekterna egentligen kan vara av underordnad betydelse. Problemet är (tydligen) att bilen är ett "maktmedel".

Om detta kommer vi inte att komma överens. Jag gillar bilar. Jag tycker att de är fantastiska frihetsmaskiner och att vissa bilar till och med är att betrakta som konstföremål. Motorkulturen är också till glädje för många. Allt ifrån racing till ömsint pyssel med en bil eller motorcykel som symboliserar en tid eller en kultur som du gillar att bli påmind om.

Med detta i minne bör man också betrakta den senaste utvecklingen i klimatforskningen. I dagens DN kan man läsa om hur ett nytt forskarmanifest kräver en nystart i klimatfrågan. Detta går i huvudsak ut på att fokusera på hur samhället kan klimatsäkras, snarare än att försöka säkra klimatet, så att säga.

Utan att ta ställning i sak kan man ju faktiskt inse det rationella i ansatsen...