Folk som tar ansvar tjänar mer pengar
Då och då rapporteras det i media om att det ena och det andra är "en klassfråga".
Någon entusiastisk akademiker med hjärtat till vänster tar en dålig mänsklig egenskap och kör den mot inkomst, varvid alla ska förfasa sig över hur hemskt det är att folk som inte tjänar så mycket pengar OCKSÅ har det dåligt på andra sätt, om ett signifikant samband kan påvisas.
Implicit vilar slutstatsen till alla dessa larm om "klassfrågor", trots att det sällan uttalas, på en socialistisk ansats. Överklassen förtrycker proletariatet och tvingar dem till dålig hälsa, sämre kost och allsköns elände. Typ.
Idag har något ljushuvud kommit på att barnfetma är vanligare i fattiga familjer än i rika. En sån meningslös nyhet.
Varför tror rapportförfattarna (och TT) egentligen att en del tjänar mer stålar än andra?
KAN det möjligen vara så att folk som tar större ansvar för sig själva och sina familjer ser till att skaffa sig bra utbildning? KAN det vara så att folk som väljer att inte slappa bort livet - och har synpunkter på när deras barn visar prov på sådana strävanden - faktiskt tjänar bättre än andra?
Naturligtvis tycker professorn i barnfetma, Claude Marcus, att politikerna är för slappa kring detta och implicerar krav på lagstiftning. Oklart exakt vad, men med tanke på tonläget är nog fettskatt bara början. Varför inte ge folkhälsoinstitutet mer ansvar och befogenheter. Uppsökande verksamhet och visitationer i hemmet, kanske? En speciell fettpolis? (Fepo?)
Med tanke på hur åt fel nämnde Marcus har haft kring kolesterol och LCHF bevisas det orimliga i ovanifrån dikterade hälsorön. Folk är nämligen - hör och häpna - olika. Vissa kan käka mycket kolhydrater. Andra kan käka mycket fett. En del (lyckliga satar) kan käka båda utan att bli tjocka.
Det finns inga enkla svar kring barnfetma, men ofta handlar det nog om dålig kost och bristfälliga motionsvanor. Bra kost kostar inte mer än dålig (snarare tvärtom) och motionera kan alla göra. Särskilt ett barn med en boll.
Någon entusiastisk akademiker med hjärtat till vänster tar en dålig mänsklig egenskap och kör den mot inkomst, varvid alla ska förfasa sig över hur hemskt det är att folk som inte tjänar så mycket pengar OCKSÅ har det dåligt på andra sätt, om ett signifikant samband kan påvisas.
Implicit vilar slutstatsen till alla dessa larm om "klassfrågor", trots att det sällan uttalas, på en socialistisk ansats. Överklassen förtrycker proletariatet och tvingar dem till dålig hälsa, sämre kost och allsköns elände. Typ.
Idag har något ljushuvud kommit på att barnfetma är vanligare i fattiga familjer än i rika. En sån meningslös nyhet.
Varför tror rapportförfattarna (och TT) egentligen att en del tjänar mer stålar än andra?
KAN det möjligen vara så att folk som tar större ansvar för sig själva och sina familjer ser till att skaffa sig bra utbildning? KAN det vara så att folk som väljer att inte slappa bort livet - och har synpunkter på när deras barn visar prov på sådana strävanden - faktiskt tjänar bättre än andra?
Naturligtvis tycker professorn i barnfetma, Claude Marcus, att politikerna är för slappa kring detta och implicerar krav på lagstiftning. Oklart exakt vad, men med tanke på tonläget är nog fettskatt bara början. Varför inte ge folkhälsoinstitutet mer ansvar och befogenheter. Uppsökande verksamhet och visitationer i hemmet, kanske? En speciell fettpolis? (Fepo?)
Med tanke på hur åt fel nämnde Marcus har haft kring kolesterol och LCHF bevisas det orimliga i ovanifrån dikterade hälsorön. Folk är nämligen - hör och häpna - olika. Vissa kan käka mycket kolhydrater. Andra kan käka mycket fett. En del (lyckliga satar) kan käka båda utan att bli tjocka.
Det finns inga enkla svar kring barnfetma, men ofta handlar det nog om dålig kost och bristfälliga motionsvanor. Bra kost kostar inte mer än dålig (snarare tvärtom) och motionera kan alla göra. Särskilt ett barn med en boll.
posted by Johan, PL&C at 10:03 em
25 Comments:
Riktigt sunt. Vi har inte heller sett något mystiskt sagoväsen som proppar chips och cigg i fattiga kids samtidigt som de hindrar hela familjen från att ge sig ut i motionsspåret.
Helt rätt. Såg inslaget i gårdagens TV och höll på att garva ner mig. Det lät som om fetman kom flygande genom luften, som ett virus ungefär. Och det drabbade fattiga familjer framförallt. Det egna ansvaret för sin hälsa togs som vanligt inte upp, utan allt var regeringens fel.
Var skönt det måste vara att höra att det är inte mitt eget fel att jag äter för mycket, utan det är alliansens fel. Då behöver jag inte göra något själv. Som tex äta mindre!
Om de nu har så dåligt med pengar så kan de väl äta bakelser istället....
Skrebban
Då kan jag utgå från att du tar ditt fulla ansvar att se till att de sämre bemedlade i det här landet får det ännu sämre om du kommer in i riksdagen då..?
Tjusig människosyn du har...
Peter, varför i all sin dar skulle jag vilja att folk har det sämre?
Men det ÄR en klassfråga. På samma sätt som att barn i socioekonomisk svaga områden har mer hål. Det är inte som att hålen flyger som ett virus, det är bara att de råkade vara födda av 'fel' föräldrar. Rätt åtgärd är inte att anse att föräldrarna är slappa (det är faktiskt inte där problemet ligger). Detta borde du ta med en folkhälsovetare, de är mycket väl införstådda med att det faktiskt har med klass att göra. Ibland säger det 'socioekonomisk status' för att inte låta som en kommunist.
Jag vet faktiskt inte heller varför du vill det. Men om du skriver att folk väljer att slappa bort sina liv kan jag inget annat än att tolka det som att du faktiskt tycker det är rätt åt dom. Jag tror inte folk vill slappa bort sina liv.
om folk slappar bort sina liv är det ju deras val och de får ta konsekvenserna av det.
Eller ska man lagstadga mot slappande?
De som inte vill slappa är välkomna att jobba. Nu lönar det sig mer än på länge.
Min hypotes är att folk som inte bryr sig om sina barns hälsa, antagligen undlåter att bry sig om även andra saker.
Det är mycket beklagligt att folk lider och har det dåligt, men lösningen är inte att runka klasskampsdravel, utan att fundera på hur man själv vill ha det i framtiden och börja jobba för det.
Ska jag tolka det som att du tycker att det är rimligt att barn straffas för sina föräldrars val livsstil? Eller borde kanske outbildade människor inte skaffa barn?
Ni liberaler verkar inte riktigt ha någon bra idé om hur det här med frihet ska funka när det kommer till barn. Vems frihet/ansvar är viktigast? Barnets eller förälderns?
Sen tycker jag att du ska gå till några matbutiker och kolla, onyttig skräpmat är väldigt mycket billigare än nyttig.
Nä, det tycker jag inte, men hur ska man göra då? Omhänderta alla barn enligt platonsk modell?
(Jag tycker inte heller att sambandet är så förvånande att det är en nyhet.)
Rotfrukter, bönor, linser och köttfärs är skitbilligt, liksom framdelskött. De flesta grönsaker likså. När jag handlade igår hade de hel färsk kyckling för 29:90...
Nu får du väl ge dig...Väx upp!
När jag var i tonåren ca från årskurs 7 till 9 så hade jag väl en likvärdig människosyn som dig.
Men sedan händer något, man blir vuxen tex. Man inser att 1+1 är inte 3 och man får en insikt i livet som inte alltid kanske är så kul.
Att resonera som dig är väldigt naivt, omoget och visar väl mest om dig som person än vad det visar sämre lottades livssituation.
Skrebban
Det är riktigt - vissa tar mer ansvar för SIG SJÄLVA.
Andra tar mer ansvar FÖR ALLA.
Med DITT SJÄLVGODA sätt att tänka kommer alla egoister sitta och vara ensamma och vakta sina ägodelar och sin kunskap om trettio år.
Fy och SKÄMS!
Det har ju framkommit förslag på åtgärder såsom sockerskatt, förbud mot dålig mat på skolor, hälsoprofiler på barn och ungdomar... Men du har raljerat över allt detta med någon slags "man får skylla sig själv om man är fattig"-retorik.
I någon slags Ayn Rand-anda verkar du vilja göra gällande att människor som tillskansat sig stora tillgångar per automatik är bättre människor än andra som har det sämre ställt. Det känns ju som någon dumhet man bara skulle kunna vifta bort om det inte vore för att du kandiderar till riksdagen. Jag vill gärna ha riksdagsmän som fattar att folk har olika förutsättningar i livet, och att det inte är lika enkelt för alla att nå dit de vill.
Det vore intressant att höra dina resonemang kring varför det är så att barn till föräldrar utan universitetsutbildning i väldigt liten utsträckning själva skaffar det och varför barn till akademiker i regel klarar sig bra genom skolan nästan oavsett. Vad är den nyliberala förklaringsmodellen?
Kristoffer Lindh: Jag har väl inte sagt att någon är "bättre människor"? Tvärtom. Jag anser att så gott som alla människor har möjlighet att göra bra saker med sina liv, om de väljer att göra så.
Jag hävdar att det finns ett samband mellan egna ansträngningar och ekonomiskt utfall. Anser du att det inte existerar något sådant samband?
Fast det har du inte alls sagt. Du har sagt att människor som tillskansat sig tillgångar är mer ansvarstagande och bryr sig mer, i det här fallet, om vad deras barn stoppar i sig.
Vi har väl olika syn på saker. När du säger att alla människor kan göra något bra av sitt liv bara de väljer att göra det blir det i mina ögon en sågning de människor som inte lever ett bra liv, att de får skylla sig själva. Men det kanske är jag som inte förstår mig på hur man får ihop en samhällsanalys och ideologi som inte tar hänsyn till strukturell påverkan på individen.
"... tjänar mer pengar "
Ja, det är ju helt klart det livet går ut på...
@Kristoffer
Det är inte en sågning av folk som inte lever bra liv. Kolla kommentaren ovan, Nicklas Eriksson, han verkar ju göra ett aktivt val att tycka att stålar är oviktigt. Det är såklart hans fulla rätt.
Jag tycker personligen att sånt snack är trist. De försöker göra stålar oviktigt. Men det är de stålar som vi alla arbetat ihop som skapat den välfärd vi har omkring oss.
"KAN det möjligen vara så att folk som tar större ansvar för sig själva och sina familjer ser till att skaffa sig bra utbildning? KAN det vara så att folk som väljer att inte slappa bort livet - och har synpunkter på när deras barn visar prov på sådana strävanden - faktiskt tjänar bättre än andra?"
Jag tror att citatet talar för sig självt. Människor som har det bra har det bra för att de förtjänat det, människor som har det dåligt har det för att de förtjänat det. Jag har väldigt svårt att göra en annan tolkning av ovanstående citat.
Ditt blogginlägg vittnar om en cynisk och osympatisk människosyn. Ett klassperspektiv i analyser vittnar inte om socialistiska värderingar, utan om en förankring i vetenskap och forskning. Jag ser mig som individualist, men till skillnad från Alliansen tror jag att vägen till individens frihet grundar sig i att synliggöra och förändra strukturer snarare än att låtsas som att dom inte finns och skuldbelägga de som inte lyckas.
Så det finns alltså inget samband mellan egna ansträngningar och hur bra man får det?
Du borde berätta det för alla ungdomar som stångas med läxorna. De förslösar ju sina liv! ;-)
Roligt med läxliknelsen. Det finns en del forskning som visar att läxor hämmar inlärningen eftersom man bör vila upp sig på fritiden istället för att plugga för att hjärnan ska fungera optimalt.
Det är klart att det finns kopplingar mellan ansträngningar och inkomst, om man lägger mycket energi på att skaffa sig en hög inkomst är sannolikheten så klart större att man får det. Där vi skiljer oss är att du drar vidare paralleller och antar att människor som ansträngt sig för att få en högre inkomst också är generellt mer ansvarstagande personer, men du verkar vilja slingra dig från ditt statement i inlägget, står du inte för det?
Det finns många skäl till varför människor hamnar långt ner i samhällets hierarkier, jag tycker att ditt sätt att dra alla dessa över en kam är osympatiskt och visar på en väldig brist på kunskap om hur samhället och människor fungerar. Jag tycker att du borde lägga undan Ayn Rand ett tag och läsa några rader Focault så kanske du får ett lite vidare perspektiv.
"Så det finns alltså inget samband mellan egna ansträngningar och hur bra man får det?"
Nä. Åtminstone inte bara, och inte heltäckande. Modern forskning visar tex att det är viktigare vilka föräldrar man har. Något mindre tydligt i Sverige, något mer i andra länder. Och det är inte så konstigt; om du har rätt hjälp hemifrån och vet vad som är viktigt, vilken utbildning du förväntas ta, har kontakter som hjälper dig till första jobbet etc så behöver du faktiskt inte anstränga dig lika mycket som en person som inte har dessa förutsättningar måste göra för att nå samma resultat.
Och menar du att de jobb som är de lägst betalda också är de minst ansträngande? Undersköterskan som släpar tungt på tuffa arbetstider? Killen på slakteriet, där man vet att kroppen kommer att ta slut långt före 60? Kvinnan som rycker ut mitt i natten för att torka upp avföringen i Edward Unsgaards trappuppgång?
Dessa människor anstränger sig mindre än snubbarna i bakåstlick som vaskar skumpa på Stureplan? Är du seriös? Tror du på det där själv?
Jag har mött så många lata puckon som klarat sig fantastiskt bra här i livet. Och så många hårt arbetande hjältar som sliter på i arbetaryrken tills kroppen tar slut. Eller orken. Vilket som nu kommer först.
Kanske är det så att om kroppen är slutkörd efter att man jobbat hårt och blivit behandlad som skit av en massa människor som tar sig egen högre lönecheck som intäkt för att de är bättre människor än man själv är, man helt enkelt inte har samma ork att sätta familjen i joggingspåret när man kommer hem. Eller kanske man måste prioritera att laga käk till skrikande ungar och städa lägenheten eftersom man oavsett RUT-avdrag aldrig i helvete skulle ha de där pengarna över att köpa städhjälp. Eller så kanske man helt enkelt har en hel massa annat att tänka på än att äta smalmat.
Det är inga låtsasmänniskor som har det så. De finns på riktigt. Du kanske inte ser dem (det gör du uppenbarligen inte) men de finns där.
Och på en punkt håller jag med dig. Att man har det tufft är ingen orsak att ge upp. Även om det sitter en massa människor som glidit fram på räkmacka hela livet och moraliserar över en ska man aldrig låta sig knäckas. Man ska aldrig böja på nacken och acceptera att de har rätt.
Det är det som är livsluften hos vänstern. Jag inser att du verkligen inte förstår. Det skrämmer mig lite. Inte det politiska - det har jag mindre problem med - men människosynen. Samhällssynen.
Lever du verkligen i en sådan bubbla att du på fullt allvar tror att det är den egna ansträngningen som avgör hur mycket pengar du tjänar och vilken position du har i samhället? På riktigt. Jag skulle verkligen vilja ha ett svar på den frågan.
Kristoffer Lindh, så du försöker hindra dina (eventuella) barn från att göra läxan? Du förstår hur knasigt det där låter va? ;-)
Johan Sjölander, du bygger halmdemoner. Det kan du ju göra om det känns bra.
Dessutom vet du (uppenbarligen) ingenting om mig. Om du gjorde det skulle du förstå hur konstig stora delar av din kommentar är. (För att inte säga förbannat oförskämd.)
Din argumentation är väldigt larvig, du fattar ju att jag inte menar att jag ska uppmana mina framtida barn att inte göra läxan, det har jag inte ens hintat om att jag skulle göra (däremot kommer jag som lärare se till att mina elever inte tvingas till läxor mer än vad som krävs av styrdokument och skola). Det är barnsligt att försöka vinna billiga poänger på det sättet, men väldigt typiskt politiker, du kommer klara dig fin om du kommer in i riksdagen.
Det känns som att du slingrar dig från huvudfrågan och jag börjar mer och mer misstänka att det beror på att du insett hur illa det låter. Men jag gör ett nytt försök:
Vill du göra gällande att människor som har låg inkomst är generellt sett mindre ansvarstagande än människor som har hög inkomst? Om svaret är ja, (vilket det måste vara om du står för det du skrivit i dit inlägg), vad bygger du detta antagande på? Finns det forskning som tyder på det, eller är det bara en feeling du har?
Jag har förresten svårt att se din upprördhet över Johans kommentar. Du har ju implicerat att fattiga människor är lata, då har jag svårt att se att man med trovärdighet kan kalla sina motdebattörer för oförskämda. Det ger sken av att du inte vill bemöta hans resonemang i sak.
Skicka en kommentar
<< Home