Mona vs verkligheten 0 - 1

I det förträffliga radioprogrammet Studio Ett kunde man idag följa vänsterpartiernas statsministerkandidat på resa genom Sverige. En av de saker jag har allra svårast med i den moderna socialdemokratin är benägenheten att hålla på och "tycka synd" om än den ena än den andra. Att oombedd utse grupper som man kallar svaga, vältra sig i deras påstådda elände och vädja till omgivningens sympati.

Mona är som bäst när hon är inkännande och empatisk och när folk liksom håller med. Hon är som allra sämst när hon får mothugg av just någon hon påstår sig värna. I inslaget från ett tvätteri i Norrköping krockade Mona Sahlins världsbild med verkligheten som idag kom att representeras av Margret, en (enligt egen utsago) "envis kärring".

//FAN vad jag ÄLSKAR "envisa kärringar"! :-D//

Margret hade varit sjuk. Allvarligt sjuk. Flera gånger. Och kommit tillbaka. Hon berättade för Mona Sahlin att det minsann inte var alla som ville tillbaka. Vissa gillar inte att jobba. Det hade Margret sett själv på nära håll. Både sådana som delat hennes sjukdomshistoria och folk i bekantskapskretsen. Detta ville Mona Sahlin inte alls höra talas om och jag tror att detta är ett problem för hela den retoriska konstruktionen.

Alla fattar att fusk förekommer och att det måste bort, även traditionella s-väljare, eller kanske i synnerhet de! Den gamla tidens sossar var hårt arbetande människor med hög moral och missbruk av de gemensamma välfärdssystemen sågs inte med blida ögon.

Just nu grillas Mona Sahlin i SVT och hon har inte helt lätt att reda ut begreppen. Många besked om den gemensamma rödgröna politiken läggs på framtiden och den gemensamma politik som finns väcker många frågor. Sahlin backar TOTALT (som tur är) från den minst sagt anmärkningsvärda meningen från utrikesmanifestet att en rödgrön regering ska kräva att USA drar sig tillbaka från utländska baser. Undra tro vad de andra förhandlingsparterna säger om det...