Det största hotet mot partierna är egen sekterism

Det är oerhört intressant att betrakta eftersnacket om Socialdemokraternas katastrofval. Det är mycket känslor just nu och en hel del sägs i affekt som man inte ska tillmäta för stort värde. En del av det som sägs och skrivs är dock i högsta grad värt att ta på allvar. Det säger en hel del om Socialdemokraternas möjligheter att kunna komma tillbaka.

Kommer Socialdemokraterna förstå vad som är deras problem? Såväl politiskt som kommunikativt är de kvar i en svunnen tid. Deras verklighetsbeskrivningar känns inte relevanta. När de bygger sin politik på att kritisera ett tillstånd som väljarna inte upplever existerar är det inte så konstigt att de senare sviker.

De lägger oerhört mycket kraft på att demonisera alliansen i allmänhet och Centern i synnerhet och facket hjälper till med mer eller mindre smakfulla metoder. (Mest mindre.) En strategi som inte gick hem alls.

När verkligheten avviker från den av Rörelsen fastställda kartan, är det (tydligen) kartan som gäller. Alla som försöker hitta nya infallsvinklar blir oerhört bryskt hanterade. Den Ofelbara Rörelsens försvarare ingriper med kraft mot kritiker hos de egna.

Med en sådan diskussionskultur finns inget större hopp om förnyelse.