Centerframgångar? Sätt igång och jobba då!

De senaste opinionsundersökningarna har alla pekat på samma sak. Det går inte så bra för Centerpartiet. Och särskilt konstigt är det inte. Vi säger ju ingenting! Var är våra statsråd i debatten? Var är riksdagsmännen? Enstaka puffar av goda idéer blossar upp här och var, men ensamma hugskott når aldrig upp till agendan.

Det kanske är så att man inväntar valanalysgruppens resultat som ska presenteras på fredag. I några månader har en mycket kompetent sammansättning av människor analyserat valresultatet och kommit fram till ett svar på hur vi ska rikta in arbetet framöver för att nå större framgångar hos väljarna. Bra. På fredag kanske vi kan börja jobba igen, OK?

Maud Olofsson gjorde en ofattbart stark valrörelse. En kämpainsats som gav resultat. Upphämtningen inför valet var magnifik och mycket imponerande. Det visar också att väljarstödet i hög grad samvarierar med mängden blod, svett och tårar som investeras, tillgångar som alla delar av Centerrörelsen äger och som vi alla måste vara beredda att lägga in.

Redan på valnatten sa Maud att, även om upphämtningen var fantastisk, så började vi från en för låg nivå - vi hade en stadigt vikande opinionssiffra ända sedan valet 2006. Det innebär i klartext att vi måste jobba så hårt som vi gjorde inför valet HELA TIDEN (åtminstone nästan). Vi kan inte vila oss i form fram till juni 2014; den valrörelsen började den 20 september förra året!

Den som inte förstår det, eller ännu värre, förstår det, men är för bekväm för att göra det som behövs för att lyfta Centerpartiet till de nivåer vi är nöjda med, borde ärligt talat göra något annat och släppa fram de krafter som är beredda att kavla upp ärmarna och göra jobbet!

Igår skrev Niklas Svensson i Expressen att ett "myteri" väntar i Centerpartiet. Ett riktigt kvällstidningsord, kan tyckas, för att beskriva något så naturligt som att man för en diskussion om vem och vilka som är mest lämpade att leda ett parti, men jag tycker att medias fixering vid partiledarfrågan är något överdriven.

Partiledarfrågan ÄR naturligtvis intressant, men ledningen vid sidan om partiledaren är faktiskt lika viktig! Partistyrelse och verkställande utskott, partisekreterare och organisationen under honom eller henne. Centerstatsrådens kommunikativa förmågor och insatser är livsviktiga och som det ser ut nu funkar det inte.

Eskil Erlandssons insatser för gårdsförsäljning är en politisk och moralisk guldgruva, men kommuniceras inte i tillräcklig grad. Kring jordbrukspolitiken i EU finns unika möjligheter att söka mandat hos och hämta kraft i en engagerad opinion för reformer till mer av frihandel, mindre snedvridning och bättre djurskydd.

Andreas Carlgren verkar göra allt för att göra alla till lags, men som resultat att ingen riktigt gillar det han gör. Miljörörelsen är inte bara en falsk älskarinna, den är också omöjlig att tillfredsställa. Det spelar ingen roll vad man gör, de kommer alltid att kräva mer. Det är deras jobb. Det fåniga är att Carlgren samtidigt ÄR en mycket kompetent miljöminister och gör många saker helt rätt. Men det är det ingen som vet och ingen kommer heller att veta det, så länge man låter Naturskyddsföreningen mäta framgången.

Anna-Karin Hatt har en av de känsligaste portföljer någon som kallar sig liberal kan ha. IT-frågorna, och dess Europapolitiska brandfacklor, kräver stor kompetens och ett politiskt handlag utöver det vanliga. Det finns också häri naturligtvis enorma möjligheter för den som lyckas. Men hittills har jag inte sett Anna-Karin ta plats i den debatten på att sätt som övertygar.

Enskilda riksdagsledamöter kan ta initiativ och sticka ut, men även om några lysande undantag finns, så förblir de flesta av våra invalda hopplöst anonyma. I kommunpolitiken finns både idéer och arbetsförmåga, men det finns mycket mer att göra. Ut bland folk och företag och driv dialog, jobba aktivt med pressen och utmana!

Vi måste helt enkelt ut på banan! Om man hellre sitter i värmestugan och tänker att saker var bättre förr, får man lämna över skridskorna till någon som faktiskt vill ut och kämpa. Basta.

---

Läs även Mikael Jonsson, Peter Olsson, Magnus Andersson och Christian Ottosson.