Heja Jonas Sjöstedt!
I Vänsterpartiet utspelas nu en spännande maktkamp om det framtida ledarskapet. Min favorit är utan tvivel Jonas Sjöstedt.
Jonas är socialist och det är inte mycket av hans ideologiska övertygelser som jag själv delar, men genom att vara intellektuellt hederlig, oerhört kunnig och retoriskt skicklig, lyckas han utmana på ett sätt som även kan få den mest inbitne liberal att ställa sig obekväma frågor.
Med honom vid rodret för (V) kommer den svenska debatten antagligen bli mer ideologisk. Något jag skulle tycka vore bra!
Ohly har inte varit någon lysande vänsterpartiledare och det vittnar också siffrorna om. Jag förstår precis varför. Lars Ohly har en debatteknik som antagligen fungerar jättebra när han eldar de egna hemma på café marx. Han vevar liksom igång sig och får upp ett momentum, en rörelseenergi, som säkert blir oemotståndlig för den som tycker precis likadant, men som blir oerhört obehaglig för alla andra.
Skillnaden kunde inte vara större mot Jonas Sjöstedts resonerande och sympatiska stil.
Aftonbladets Lena Mellin skriver att Josefin Brink kan stå som segrare när Jonas och Ohly har golvat varandra. En analys som helt och hållet rasar samman när Jonas Sjöstedt nu förklarar att han inte utmanar Ohly. Ett drag helt i Sjöstedts anda, som släpper trycket ur konflikten och samtidigt lägger allt ansvar i Ohlys knä.
Josefin Brink är på inget sätt någon dålig kandidat! Hon är en högst duglig politiker (om än liksom de flesta i sitt parti spritt språngande galen) och med sin färgstarka uppenbarelse skulle hon utan tvivel kunna locka många väljare till Vänsterpartiet. Kanske till och med fler än med Jonas Sjöstedt som partiledare.
Det är dock heeelt olika väljare Brink och Sjöstedt tilltalar. Något som kommer påverka Vänsterpartiets inriktning, handlingsutrymme och roll i samverkan med andra partier. Viktigt för den samlade vänstern är trovärdigheten som regeringsalternativ. Som tänkbar minister i en vänsterregering sopar Sjöstedt banan med såväl Ohly som Brink.
Det skulle också bli synnerligen besvärligt för ett redan svårt skadeskjutet Socialdemokratiskt Arbetareparti med en sådan lysande stjärna som närmaste konkurrent...
Jonas är socialist och det är inte mycket av hans ideologiska övertygelser som jag själv delar, men genom att vara intellektuellt hederlig, oerhört kunnig och retoriskt skicklig, lyckas han utmana på ett sätt som även kan få den mest inbitne liberal att ställa sig obekväma frågor.
Med honom vid rodret för (V) kommer den svenska debatten antagligen bli mer ideologisk. Något jag skulle tycka vore bra!
Ohly har inte varit någon lysande vänsterpartiledare och det vittnar också siffrorna om. Jag förstår precis varför. Lars Ohly har en debatteknik som antagligen fungerar jättebra när han eldar de egna hemma på café marx. Han vevar liksom igång sig och får upp ett momentum, en rörelseenergi, som säkert blir oemotståndlig för den som tycker precis likadant, men som blir oerhört obehaglig för alla andra.
Skillnaden kunde inte vara större mot Jonas Sjöstedts resonerande och sympatiska stil.
Aftonbladets Lena Mellin skriver att Josefin Brink kan stå som segrare när Jonas och Ohly har golvat varandra. En analys som helt och hållet rasar samman när Jonas Sjöstedt nu förklarar att han inte utmanar Ohly. Ett drag helt i Sjöstedts anda, som släpper trycket ur konflikten och samtidigt lägger allt ansvar i Ohlys knä.
Josefin Brink är på inget sätt någon dålig kandidat! Hon är en högst duglig politiker (om än liksom de flesta i sitt parti spritt språngande galen) och med sin färgstarka uppenbarelse skulle hon utan tvivel kunna locka många väljare till Vänsterpartiet. Kanske till och med fler än med Jonas Sjöstedt som partiledare.
Det är dock heeelt olika väljare Brink och Sjöstedt tilltalar. Något som kommer påverka Vänsterpartiets inriktning, handlingsutrymme och roll i samverkan med andra partier. Viktigt för den samlade vänstern är trovärdigheten som regeringsalternativ. Som tänkbar minister i en vänsterregering sopar Sjöstedt banan med såväl Ohly som Brink.
Det skulle också bli synnerligen besvärligt för ett redan svårt skadeskjutet Socialdemokratiskt Arbetareparti med en sådan lysande stjärna som närmaste konkurrent...
Etiketter: socialism, vänstern, vänsterpartiet
posted by Johan, PL&C at 11:43 fm
12 Comments:
Hej.
Varför skulle människor vara intresserade av vad en centerpartist tycker. Centerpartiet är ett parti som övergett alla delar av sin proggresivitet som kritiken mot kärnkraften,omsorg om landsbyggden mm. Ni sitter ansvariga i regeringen där arbetslösheten ökar snabbars än EU-genomsnittet, där klassklyftorna växer lavinartat vi har nu inte haft så stor skillnad mellan fattig och rik som när scb börja mäta i mitten av 70 talet. Ni bedriver en ekonomisk politik som syftar till att sänka lönerna för löntagarna samtidigt som ni urholkar den gemensamma välfärden genom sänkta skatteinkomster(sänkta skatter ger inte fler jobb däremot sänkta löner). 25 tusen arbeten har försvunnit från "välfärdens kärna" . Stureplanscentern verkar tro att ökade klyftor är vägen framåt för ett samhälle det är ju anmärkningsvärt. Ni vill sälja ut gemensamt ägda företag oklart varför(för att betala av på en statsskuld som är vänd till nettofodran sedan slutet av 90-talet?)Ni har sålt ut statliga företag inte därför att "staten är en dålig ägare" ,eftersom ni säljer till andra stater som köper upp dem, utan för att er ideologi ser sådan ut, snacka om dogmatism.
mvh
Christian
Jag finner det alltid lite svart att forsta om kommentarer sasom Christian's ar seriosa eller ej...
Jag menar:
"klassklyftorna växer lavinartat vi har nu inte haft så stor skillnad mellan fattig och rik som när scb börja mäta i mitten av 70 talet"
Sa 70-talet i Sverige var det perfekta samhallet...
"sänkta skatter ger inte fler jobb däremot sänkta löner"
Joda, sa att... det maste vara darfor Schweiz ar ett sadant typiskt lagloneland...
Anonym
Nej 70-talet var inte perfekt, men det var avsevärt mycket bättre när det gäller frågor som är viktiga för att människor ska kunna leva ett gott liv, vi hade i princip full sysselsättning som innebar trygghet för löntagarna på deras arbetsplatser, Vi hade en social bostadspolitik värd namnet. Vi hade ett socialförsäkrings system som syftade till att människor ifall de hade oturen att bli sjuka eller arbetslösa ändå skulle ha en trygg försörjning.
Så du förnekar att sänkta skatter har som direkt följd sänkta löner?, Det är väl förankrat i ekonomisk teori det är bla därför Lars Calmfors är så sur på regeringen för de vägrar berätta det, Anders Borg är av uppenbara skäl inte så intresserad av att berätta det. Men för den som vill läsa står det i finanspropositionen att jobbskatteavdraget bla syftar till att sänka reservationslönerna. (de lägsta lönerna). Problemet är ju att det är ekonomisk teori och inte verklighet det finns ingen empiri på att sänkta skatter leder till jobb, man har gjort flera försök att hitta något sådant samband i bla regioner i Indien men inte funnit det.Det har också visat sig att den typen av jobbskatteavdrag som regeringen inför lämpar sig väldigt dåligt i länder som har relativt små inkomstskillnader (vilket sverige ändå har jämfört med många andra länder). Riksrevisionen har sågat jobbskatteavdraget , bla de grupper som de framförallt ska ha stimulans av det är kännedomen väldigt låg, Bland grupperna arbetslösa, ej i arbetskraften och personer som är utrikes födda känner ungefär 30 procent till jobbskatteavdraget.
Mot bakgrund av detta är ditt tonläge lite väl uppskruvat. Jag tror alla tjänar på att debatten förs på ett sakligt och konstruktivt sätt.
MVH
christian
"Nej 70-talet var inte perfekt, men det var avsevärt mycket bättre"
Jo, och rakningen skickades till de kommande generationerna.
"Så du förnekar att sänkta skatter har som direkt följd sänkta löner?"
Ja, naturligtvis. Det finns inget sadant samband
"Men för den som vill läsa står det i finanspropositionen att jobbskatteavdraget bla syftar till att sänka reservationslönerna."
Att sankta skatter pa arbete leder till sankta reservationsloner ar inte samma sak som att sankta skatter leder till sankta loner. Reservationsloner ar bara en liten del av lonerna pa marknaden. En sankning av reservationslonerna leder till att folk som inte hade jobb tidigare kommer in pa arbetsmarknaden, inte till att de som redan har jobb far sankta loner.
"Problemet är ju att det är ekonomisk teori och inte verklighet det finns ingen empiri på att sänkta skatter leder till jobb"
Det finns formodligen inte heller nagon empiri pa att hojda skatter leder till jobb.
"Mot bakgrund av detta är ditt tonläge lite väl uppskruvat. Jag tror alla tjänar på att debatten förs på ett sakligt och konstruktivt sätt."
Va sa du??!?!?!? Du tror att alla tjanar pa saklig och konstruktiv debatt?!?!?! Jag foreslar att du laser din forsta kommentar en gang till...
Emil (aka anonym)
Nej det var inte så att vi skickade räkningar till kommande generationer, som den legendariske finansministern Ernst Wigforss frågade sin borgliga motdebattör i riksdagen: "har vi råd att arbeta"?.
Det är självklart så att ifall man bedriver en politik för fullsysselsättning så får man också resurser att finansiera en ökad trygghet och välfärd. Det är riktigt att vi hade budgetunderskott i början av 80-talet för vi befann oss i lågkonjunktur då kan man underbalansera statens budget det är inget dramatiskt något som dessutom vändes till överskott, vi hade världens starkaste statsfinanser i slutet av 80-talet. Att vi tvingades sanera statens budget under 90-talet berodde på avregleringen av kreditmarknaden som ledde fram till en lånekarusell med efterföljande bostadsbubbla som sprack, tillsamans med ett korkat kronförsvar, samt "århundradets" skattereform som innebar 45 miljarder i minskade intäkter för staten. Där har du anledningen till arbetslösheten som exploderade till eu-genomsnittet och att underskotten växte. Något som mycket riktigt kommande generationer fick betala för genom, sänkta ersättningar i sjukförsäkringar, högre arbetslöshet, högre egenavgifter mm.
om man bortser från det moralfilosofiskt problematiska med att bedriva en politik som sänker löner för dem som tjänar allra minst, så är det så att sänkta skatter är det tänkt leder till att löntagare står tillbaka i löneförhandlingar, istället för att höja lönerna så accepterar de sänkt skatt (som gör att uppsägningar inom offentlig sektor ökar vilket spär på arbetslösheten). Problemet är också att många istället för att arbeta mer vilket är tanken istället arbetar mindre eftersom de känner att de har råd i större utsträckning att göra det. Men för att sammanfatta, det leder till sänkt lön för de som tjänar allra minst samt leder till att samtliga löntagare står tillbaka i löneförhandlingar vilket motverkar höjda löner. Kombinerar du det med sänkta ersättningar för sjuka och arbetslösa och en rådande massarbetslöshet så innebär ju det förstås att människor blir än mer benägna att ta jobb till sämre villkor och lön.
Nej det är nog sant, men det är faktiskt ett själv ändamål med ett högt skattuttag eftersom det innebär att vi kan finansiera en utbyggd välfärd, upprätthålla ett jämlikt och civilisatoriskt samhälle, samt har råd att finansiera ett utbildningssystem som utbildar duktig och kompetent arbetskraft, samt ett hälso och sjukvårdsystem.Att finansiera tex dagis är jätteviktigt för ekonomisk utveckling. Det är inte så att länder med höga skatter klarar sig sämre snarare tvärtom så har hög skatteländer generellt högre sysselsättning, högre produktivitet , större jämlikhet, jag säger inte att detta är på grund av höga skatter men det visar alla fallatt det inte behöver vara negativt utan tvärtom kan vara positivt. Tex 1990 var det år vi har haft högst skatter då hade vi också lägst arbetslöshet.
Min poäng är att Nyliberalismens intåg sedan början av 80-talet som ibland lite förskönade kallas "globaliseringen" har inneburit en katastrof för världsekonomin, det har inte som man sa inneburit en växande kaka som kan fördelas till fler, tvärtom kakan har minskat och fördelats till ett fåtal mycket förmögna människor. Ifall man jämför perioden 1950-1980 där man bedrev en politik som i större utsträckning syftade till att minska inkomstskillnader, där lönernas andel av vinsterna ökade, och sedan jämför med perioden 1980-2010 så ser vi att föregående period har högre BNP, mer handel osv.För att inte tala om alla kriser till följd av en oreglerad kapitalism. Förresten gällande löner så har i kapitalismens högborg USA, lönerna sedan 1970 stått stilla eller till och med minskat vilket bidragit till den stora kris vi nu har. Samma tendens kan vi se runt om i Europa om än inte lika tydligt.
Hej Emil, Tack för dina synpunkter.
Mot bakgrund av detta är ditt tonläge lite väl uppskruvat. Jag tror alla tjänar på att debatten förs på ett sakligt och konstruktivt sätt."
Va sa du??!?!?!? Du tror att alla tjanar pa saklig och konstruktiv debatt?!?!?! Jag foreslar att du laser din forsta kommentar en gang till...
Där har du verkligen en poäng ber om ursäkt för detta.
MVH
Christian
Du talar i nattmössan. Världens BNP har ökat och andelen människor i absolut fattigdom och i svält har minskat drastiskt de senaste 30 åren.
Det är till och med så att global ojämlikhet har minskat och inte ökat under denna perioden. Se tex http://www.economist.com/node/17929013
Jag har lite svårt att se detta som en katastrof.
"Ifall man jämför perioden 1950-1980 där man bedrev en politik som i större utsträckning syftade till att minska inkomstskillnader, där lönernas andel av vinsterna ökade, och sedan jämför med perioden 1980-2010 så ser vi att föregående period har högre BNP, mer handel osv"
Var ser vi det? Jag har aldrig sett någon statistik som visar detta. Antingen far du med osanning eller så pratar du i nattmössan.
Ursäkta, det verkar som om en del av kommentaren skars av...
"Nej det var inte så att vi skickade räkningar till kommande generationer"
Så det här med att vi behövde göra om pensionssystemet har jag bara drömt ihop?
Och det fanns inga budgetunderskott på 70-talet och 80-talet?
"vi hade världens starkaste statsfinanser i slutet av 80-talet."
Så det säger du? https://www.riksgalden.se/templates/RGK_Templates/TwoColumnPage____587.aspx
"Det är självklart så att ifall man bedriver en politik för fullsysselsättning så får man också resurser att finansiera en ökad trygghet och välfärd."
Varför är det självklart? Vidare, det är alltså att bedriva en politik for full sysselsättning som skapar resurser och inte den fulla sysselsättning i sig? Intentioner ar m.a.o. viktigare än utfall?
"om man bortser från det moralfilosofiskt problematiska med att bedriva en politik som sänker löner för dem som tjänar allra minst"
Om du syftar på sänkta reservationslöner så sänker de inte lönerna for de som tjänar minst utan ger möjlighet for de som står utanför arbetsmarknaden att komma in på den. Vidare, så har alliansens skattesänkningar höjt nettolönerna även för svenska låginkomsttagare (man betalar räkningar med nettolöner och inte med bruttolöner)
"Nej det är nog sant, men det är faktiskt ett själv ändamål med ett högt skattuttag eftersom det innebär att vi kan finansiera en utbyggd välfärd, upprätthålla ett jämlikt och civilisatoriskt samhälle, samt har råd att finansiera ett utbildningssystem som utbildar duktig och kompetent arbetskraft, samt ett hälso och sjukvårdsystem"
Så högt skatteuttag är ett självändamal? Verkligen? Så vi skall inte ens fundera på om det finns bättre och mer effektiva sätt att finansiera alla samhällets funktioner än via skattesedeln? Enligt detta resonemang kan vi lika gärna lägga hela ekonomin under staten. Det har ju funkat bra där det testats
"Min poäng är att Nyliberalismens intåg sedan början av 80-talet som ibland lite förskönade kallas "globaliseringen" har inneburit en katastrof för världsekonomin, det har inte som man sa inneburit en växande kaka som kan fördelas till fler, tvärtom kakan har minskat och fördelats till ett fåtal mycket förmögna människor."
Du talar i nattmössan. Världens BNP har ökat och andelen människor i absolut fattigdom och i svält har minskat drastiskt de senaste 30 åren.
Det är till och med så att global ojämlikhet har minskat och inte okat under denna perioden. Se tex http://www.economist.com/node/17929013
Jag har lite svårt att se detta som en katastrof.
"Ifall man jämför perioden 1950-1980 där man bedrev en politik som i större utsträckning syftade till att minska inkomstskillnader, där lönernas andel av vinsterna ökade, och sedan jämför med perioden 1980-2010 så ser vi att föregående period har högre BNP, mer handel osv"
Var ser vi det? Jag har aldrig sett någon statistik som visar detta. Antingen far du med osanning eller så pratar du i nattmössan.
Emil.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2009/April/Budgetunderskottens-tid-ar-nu/.Där ser du tydligt som jag sa vi hade budgetunderskott i början av 80-talet vilket inte är så konstigt då vi befann oss i en lågkonjunktur det vore dålig ekonomisk politik att inte underbalansera budgeten,som du ser vändes det till överskott kring 1985, när sedan den så kallade kanslihugshögern inom socialdemokratin avreglerade kreditmarknaden 1985 så började en lånekarusell sätta fart som ledde fram till 90-talskrisen ,som innebar 90 tusen företagskonkurser och att 250 tusen människor förlora sina arbeten. 90-talskrisen gav väldigt stora underskott. Som sedan Göran persson "sanerade" vilket handlade om att fördjupa och förlänga krisen. Statsskulden var mycket låg under 70-talet (om det nu är något sjävändamål, de flesta länder har stora statsskulder vilket kan vara bra ifall man använder det till investeringar i nyttiga saker, precis som företag lånar, investeringar gör oss rikare inte fattigare!).Sen är det också så att den såkallade opec krisen slog till två gånger om under 1970-talet som innebar att länder runt om i västvärlden drabbades av stagflation dock inte Sverige som fortsatta med en politik för full sysselsättning, efter detta har en hel del ledande borgliga nationalekonomer försökt påvisa att sverige "halkade efter" och vid en första anblick ser det ut som dem har rätt, men vid en närmare gransking som gjordes av sociologen Walter Korpi så visade det sig att det berodde på att en del fattigare länder gick från ganska låg nivå till högre,dvs en såkallad catching up effekt, problemet var att man räknade i procent så det såg bara ut som Sverige halkade efter, jämför man istället med de sex rika länderna som var på samma nivå som Sverige så finns det ingen eftersläppning, annars en möjligen just efter 90-talet.Detta har disskuters flitigt sedan början av 90-talet och framåt läs gärna mer på ekonomisk debatt. http://www.ne.su.se/cgi-bin/local/local/search.cgi?author=Korpi,+Walter. En viktig för ändring i synen på ekonomisk politik de senaste 20-30 åren i västvärlden har just varit att manisk inflationsbekämpning har givits företräde andra realekonomiska storheter som tex full sysselsättning vilket ofta har skett genom att centralbanker ställts utanför politikens inflytande.
Det är självklart så att ifall man bedriver en politik för fullsysselsättning så får man också resurser att finansiera en ökad trygghet och välfärd."
Varför är det självklart? Vidare, det är alltså att bedriva en politik for full sysselsättning som skapar resurser och inte den fulla sysselsättning i sig? Intentioner ar m.a.o. viktigare än utfall?
Jag inbillar mig att de flesta människor förstår att det ända som skapar värde i ett samhälle är människors arbete, för att alla människor ska kunna få ett arbete och kunna försörja sig krävs att vi gör vissa fundamentala förändringar, tex gör oss av med det dogmatiska överskottmålet, ställer riksbanken under demokratisk kontroll, det var därför jag skrev att det är viktigt att bedriva en politik för full sysselsättning, men självklart är det så att den fulla sysselsättningen skapar resurser och värde.
Om du syftar på sänkta reservationslöner så sänker de inte lönerna for de som tjänar minst utan ger möjlighet for de som står utanför arbetsmarknaden att komma in på den. Vidare, så har alliansens skattesänkningar höjt nettolönerna även för svenska låginkomsttagare (man betalar räkningar med nettolöner och inte med bruttolöner
Som jag har hänvisat till tidgare så räknar regerigen själv med sänkta reservationslöner, DVS de som har lägst lön på arbetsmarknaden. Man ska vara beredd att ta arbete till en lägre lön eftersom det kompenseras med sänkt skatt. Det är inte så att detta ger minskade trösklar in på arbetsmarknaden, det är tex inte så att länder med ”sammanpressad lönestruktur” och relativt höga ersättningar har högre arbetslöshet än länder med stora klfytor och låga ersättningar. Regeringen har stirrat sig blind på utbudsidan genom att ”öka incitamenten” för arbete. Man har negligerat att skapa arbeten. Alliansens skattesänkningar har slagit enligt följande 60 procent av de totala skattesänkningarna har gått till den tiondel som tjänar mest, man har alltså mitt i rådande kris medvetet ökat klyftorna. Låginkomsttagarna har visserligen fått sänkt skatt (vilket bla betalts genom uppsägningar inom offentlig sektor) men de har samtigt också fått höjd fackföreingsavift, höjd-kaseavgift som i de flesta fall äter upp den skattsänkning de har fått, man ska även veta att skattesänkningar aldrig är gratis de ska betalas och då ser vi hur det blir dyrare att gå till tex doktorn, det blir dyrare att åka kollektivt mm.
Så högt skatteuttag är ett självändamal? Verkligen? Så vi skall inte ens fundera på om det finns bättre och mer effektiva sätt att finansiera alla samhällets funktioner än via skattesedeln? Enligt detta resonemang kan vi lika gärna lägga hela ekonomin under staten. Det har ju funkat bra där det testats
Det är viktigt med ett högt skatteuttag så att den offentliga konsumtionen som andel av BNP kan öka. Det innebär att vi slipper lågproduktiva arbeten, det gör det lättare att upprätthålla jämlikheten genom omfördelning. Det gör att vi får en stark hemma marknad med ökad efterfrågan av varor och tjänster i ekonomin. Jag ska dock säga att allt detta inte är tillräckligt, för verklig frihet och jämlikhet för folkflertalet krävs att vi avskaffar det kapitalisitska systemetet som per definition är odemokratiskt och därför bör bekämpas.
Du talar i nattmössan. Världens BNP har ökat och andelen människor i absolut fattigdom och i svält har minskat drastiskt de senaste 30 åren.
Nej här är det du som talar i nattmössan, jag tror inte du hittar en ända ekonom som nekar till att BNP per capita i världen (även om BNP är ett väldigt tveksamt mått) de senaste 20-30 åren minskat, men om du inte tror mig kolla gärna detta diagrammet .:http://esbati.blogspot.com/2010/12/nyliberalismens-loften.html.
Vad gäller den absoluta fattigdomen i världen har den minskat en del, men det beror till stor del på Kina som lyft miljoner ur fattigdom, Detta är dock inget vi kan tacka nyliberalismen för faktum är att kina har en väldigt plenerad ekonomi,med statliga regleringar och bedriver i nu läget en auktoriär keynesianism med bla höjda löner för de har insett att högre löner ger ökad produktivitet. Samt massiva infrastruktursastningar, knappast tal om någon fri marknad där inte .Tar vi bort Kina så ser det inte lika ljust ut tyvärr.
Sen så skriver du att den globala ojämlikheten har minskat, det är tyvärr inte heller sant. Faktum är att ojämlikheterna mellan fattiga och rika i världen under de senaste trettio åren stadigt ökat och har tagit sig närmast ofattbara proportioner . Till exempel är medianinkomsten i världen inte mycket mer än en tiondel av medelinkomsten. Anledningen till detta är det mått som tex Johan Norberg använder i sin globaliseringsrapport är ppp (köpkraftsjusterade) vilket tenderar att korrigera fattiga länders inkomst uppåt och såldes tona ner fattigdomens utbredning. Men enligt alla andra mått så har ojämlikheten i världen ökat. Lästips vidare i detta ämne är Daniel Ankarloos bok marknadsmyter.
MVH
Christian
"Där ser du tydligt som jag sa vi hade budgetunderskott i början av 80-talet vilket inte är så konstigt då vi befann oss i en lågkonjunktur det vore dålig ekonomisk politik att inte underbalansera budgeten"
Vi hade underskott under hela 70-talet ocksa, fast det var val kris hela tiden da... Vidare utgar du fran att Keynes hade ratt, vilket inte ar sjalvklart
"Jag inbillar mig att de flesta människor förstår att det ända som skapar värde i ett samhälle är människors arbete"
Bastiat och krossade fonsterrutor tanker jag pa nu...
"Som jag har hänvisat till tidgare så räknar regerigen själv med sänkta reservationslöner, DVS de som har lägst lön på arbetsmarknaden. Man ska vara beredd att ta arbete till en lägre lön eftersom det kompenseras med sänkt skatt. Det är inte så att detta ger minskade trösklar in på arbetsmarknaden"
Lagre reservationsloner innebar att folk som tidigare stod utanfor arbetsmarknaden kommer in pa den, sjalva definitionen av lagre reservationsloner ar minskade trosklar in pa arbetsmarknaden. Man kan tycka att detta ar illa men man kan inte saga emot att det ar sa.
"Det är viktigt med ett högt skatteuttag så att den offentliga konsumtionen som andel av BNP kan öka."
Godnatt... Det ar alltsa inte viktigt att den offentliga konsumtionen ar effektiv utan bara att den ar sa stor som mojligt. Sjalv tycker jag att vi hela tiden skall omprova vad som skall utforas respektive finansieras i offentlig regi och till hur stor del. Malsattningen skall vara sa bra valuta for pengarna som mojligt.
"Jag ska dock säga att allt detta inte är tillräckligt, för verklig frihet och jämlikhet för folkflertalet krävs att vi avskaffar det kapitalisitska systemetet som per definition är odemokratiskt och därför bör bekämpas."
Ar du pa riktigt? Det har ju alltid funkat bra tidigare sa varfor inte testa igen liksom
"jag tror inte du hittar en ända ekonom som nekar till att BNP per capita i världen (även om BNP är ett väldigt tveksamt mått) de senaste 20-30 åren minskat, men om du inte tror mig kolla gärna detta diagrammet .:http://esbati.blogspot.com/2010/12/nyliberalismens-loften.html."
Forutom att sidan du lankar till inte verkar finnas sa kan jag kontra med en annan lank: http://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.PCAP.CD?display=graph Det pekar bara nedat eller hur?
"Vad gäller den absoluta fattigdomen i världen har den minskat en del, men det beror till stor del på Kina som lyft miljoner ur fattigdom, Detta är dock inget vi kan tacka nyliberalismen för"
Kina har blivit mer och mer "nyliberalt" och darmed blivit minre och mindre fattigt. Forr nar det var riktigt kommunistiskt var det ocksa riktigt fattigt.
"Faktum är att ojämlikheterna mellan fattiga och rika i världen under de senaste trettio åren stadigt ökat och har tagit sig närmast ofattbara proportioner ."
Var ser jag det? The Economist har alltsa bara hittat pa?
" Anledningen till detta är det mått som tex Johan Norberg använder i sin globaliseringsrapport är ppp (köpkraftsjusterade) vilket tenderar att korrigera fattiga länders inkomst uppåt och såldes tona ner fattigdomens utbredning"
Jo, det ar liksom det som ar poangen, eftersom de har sina utgifter i sitt land ar det liksom logiskt att mata i deras kopkraft.
Skicka en kommentar
<< Home