Almedalssummering

Hemma från Almedalsveckan kan man bara konstatera att det var lika fantastiskt som vanligt. Större än någonsin på alla ledder blir det viktigare att planera och prioritera, men jag har ärligt talat svårt att förstå mig på Almedalsdissarna. Menmen, man väljer själv. För min egen del ska det dock mycket till för att jag ska välja bort Almedalsveckan.

Ska man försöka sig på någon summering kan man konstatera att det politikertal som gjorde störst intryck på mig var Maud Olofssons. Det spelar naturligtvis in att jag är Centerpartist, men jag tror att de flesta kan hålla med om att Maud gjorde sitt starkaste almedalstal någonsin. Hela Centerpartiets dag höll hög kvalitet och de båda stora seminarier som arrangerades rönte stort intresse. Spekulationerna om nästa partiledare förde också blickarna till Annie Johansson vart hon vände sig i dalen. Något hon hanterade mycket väl.

Bland näringslivets alla aktiviteter var det främst ett seminarium som satte avtryck på mig och det var i ett ämne som jag engagerat mig i en hel del tidigare: miljörätt. Arlanda, LKAB och Gjuteriföreningen är exempel på talarna som alla bekräftade bilden av miljöbalken och dess tillämpning som fullständigt vansinnig. Det är ärligt talat svårt att se att några som helst industriella investeringar i större skala kan komma att ske i Sverige med rådande regelverk, riskerna, osäkerheten och kostnaderna är helt enkelt för stora. Läs mer om miljörätt här.

Minglen och kvällarnas möten med gamla och nya vänner är också en viktig del av Almedalen och ett särskilt tack vill jag rikta till den Socialdemokrat (av traditionalistisk sort) med vilken jag kom att ha en hetsig, men ärlig, debatt om vårdvalet med över ett glas vin ganska sent in på nattkröken. Jag tror att, nu ett par dygn senare när stridsdammet har lagt sig, vi båda kan känna att vi lärde oss en hel del av varandra...

Stort tack till alla för en fantastisk vecka! Vi ses nästa år.