Landsbygdsliberalismen var nyckel till de frihetsreformer som gjorde Sverige rikt

Har du någonsin funderat över var det var som gjorde Sverige rikt? I början av 1800-talet var vi ett av världens fattigaste länder och fram tills för några decennier sedan var vi ett av världens rikaste.

För den som använder historien som politiskt propagandaverktyg kan förklaringen sitta i mer eller mindre smakfulla hänvisningar till alltifrån den nordiska människans biologiskt betingade ädelmod till arbetarrörelsens förmåga att strejka sig till tillväxt.

För den som ser historien mer värderingsneutralt kan förklaringarna sökas i de politiska och ekonomiska reformer som genomfördes i mitten av 1800-talet. Jag brukar hylla Johan August Gripenstedt med jämna mellanrum här på bloggen och det gör jag rätt i, om jag får säga det själv.

Gripenstedts politiska mod och slagkraftighet var nyckelfaktorer i att avreglera finansmarknaderna så att utländskt kapital kunde lösgöra stora strukturresurser inom landet och frihandel mellan Sverige och andra länder var en lika viktig del.

Dessa reformer var inte lätta att driva igenom. Gripenstedt tog hårda strider mot framförallt adeln som helst ville försvara sina privilegier och inte alls var särskilt sugna på konkurrens av rika britter, holländare och tyskar som såg investeringspotential i Sverige.

Att dessa marknadsliberaliseringar kunde komma till stånd måste också till viss del tillskrivas ett synnerligen viktigt intellektuellt förarbete. Utan en tillräckligt bred uppslutning för liberalismens idéer hade reformerna inte varit möjliga att genomföra.

I städerna, bland de intellektuella, spreds liberalismens idéer. Förlängningen av upplysningen och de senaste rönen kring naturrätt och marknadskraften diskuterades på akademierna och bland de privilegierade, kan man tänka, men i en kontext där 97% av befolkningen levde på landet och fick sin utkomst från lantbrukssektorn var ärligt talat de storstadsintellektuellas röster ganska svaga.

Martin Ådahl, chef för tankesmedjan FORES, har författat en synnerligen intressant skrift om den svenska landsbygdsliberalismens betydelse för de för Sveriges ekonomiska utveckling så viktiga reformerna.

Skriften bjuder på många intressanta insikter och lägger viktiga pusselbitar i förståelsen för vår moderna politiska historia. De Frisinnade/liberalerna var från början en ren landsbygdsrörelse och innan den partistruktur som råder idag etablerades tog sig landsbygdliberalismen uttryck i flera olika politiska rörelser. De Frisinnade och liberalerna nämndes ovan, men det fanns också de som kallades nyliberalerna, centern, statsekonomerna och Lantmannapartiet, som alla utvecklades i olika riktningar, men som var viktiga för befästandet av landsbygdsliberalismens ideal.

Valet av liberalismen som bärande idé för landsbygdens folk var för tiden på inget sätt självklart. Andra bonderörelser hamnade i konservativa och bakåtsträvande hållningar, men som Martin Ådahl skriver: "Att den svenska landsbygdsliberalismen kom att dominera 1800-talet var därför resultatet av en intensiv debatt där modiga och framsynta ledare vågade tala om ideal och principer."

Smaka på det... Ideal och principer. Jag tror att det är lika viktigt nu som då, om kampen ska vinnas mot de krafter som naggar friheten i kanten.