Favorit i repris: Om sund invandring

Repriserar ett blogginlägg från april förra året som skrevs som en kommentar till utredningen om cirkulär migration:

I går morse kunde man vakna upp till goda vännen Fredrick Federleys stämma på radion. Ämnet var cirkulär migration och den utredning därom som han har arbetat i tillsammans med bland andra Mikaela Valtersson (MP), som för övrigt är en fantastisk politiker och som enligt mitt tycke borde ha nominerats till språkrör. (Men det är en annan diskussion.)

Utredningens andemening är klockren. Från att ha haft ett ganska otidsenligt von obenperspektiv på migrationen är det nu dags för Sverige att sluta upp att se oss som en moralisk stormakt, ett blandekonomiskt lyckorike som varenda kotte drömmer att få komma till, för att njuta av generella bidragssystem och fredagsmys.

Människor runt om i världen vill saker. En massa saker. Och när de institutionella systemen i länderna de bor hindrar dem från att förverkliga sina drömmar söker de sig till andra ställen. Lyckligtvis är Sverige fortfarande ett av dem, även om vi är långt ifrån favoritmålet för den som vill jobba sig till framgång. Kanada och Storbritannien står högre på önskelistan och USA är naturligtvis drömmarnas land för väldigt många.

I framtiden kommer människor att vara mer rörliga än tidigare. Fler kommer att flytta mellan länder under skeden av livet, för att sedan på ålderns höst kanske slå sig ner någonstans där klimatet är lämpligt för kvällspromenader och canasta.

Denna nya typ av rörlighet kräver en hel del reformer och den viktigaste är väl just den som utredningen föreslår.

Det finns emellertid en hel del problem förknippade med invandringen som också måste adresseras i institutionella reformer. Arbetslöshet och de sociala problem som uppkommer i dess kölvatten är i sig inget invandringsproblem, utan ett strukturproblem. Den svenska arbetsmarknaden fungerar helt enkelt för dåligt och har inbyggda skydd för den som befinner sig inuti systemet, men håller också den som är utanför ute.

De starka fackförbunden som i Sverige har mycket stor makt. Särskilt under vänsterregeringar, där de kan styra och ställa lite som de vill, har fackliga krav sprungna ur populistisk klasskampsretorik skapat höga trösklar in på arbetsmarknaden.

1968 krävde LO ett stopp för den mycket framgångsrika svenska invandringen, eftersom de ansåg att de hotade jobben för de svenskfödda, och den socialdemokratiska regeringen levererade.

Igår fick naturligtvis också en socialdemokratisk representant uttala sig om Federleys utredning och det första socialdemokraten Göte Wahlström sa i sin replik var "fackliga organisationer". Andemeningen var att det här med arbetskraftsinvandring var dåligt för att vissa av arbetskraftsinvandrarna skulle kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare...

Möjligen visar detta också arbetarrörelsens problem. Istället för att se en möjlighet att få fler medlemmar till fackförbunden och bättre fart på ekonomin genom de skatteintäkter arbetskraftsinvandrarna genererar, väljer man att se allt som hot mot den rådande ordningen.

LO och Socialdemokraterna vill inte ha någon annan invandring än för människor som har det mycket svårt. De är inte intresserade av att öppna vägar för att folk ska kunna förverkliga sina drömmar genom arbete eller företagande, lika mycket som hitta nya offer att mata in i klasskampsdravlet.

Människor kan vara starka, kreativa, produktiva, skapande, fantastiska och från två tomma händer bygga framgångssagor som kommer tusentals andra till del, bara man ger fan i att bygga system som hindrar dem.

Likhet inför lagen en central princip

Hinner egentligen inte blogga, men jag måste bara kort kommentera en reaktion från SvD's normalt utmärkta ledarsida ang Folkpartiets gamla förslag om språktest för medborgarskap:

Nej, Benjamin Katzeff Silberstein, Folkpartiets kritiker "struntar" inte i problemet. Jag tycker dessutom att man bör skriva problemen. De går inte att koka ned till en fråga (typ "massinvandringen).

Jag är starkt kritisk mot ett förslag som åsidosätter en absolut grundförutsättning för den liberala rättsstaten: likhet inför lagen.

En konsekvens av Folkpartiets förslag, om likhet inför lagen ska gälla, borde man även testa varje  svensk. Eftersom de flesta nyfödda bebisar inte är så bra på just svenska kan man kanske ge anstånd tills de är 18 år. De som inte klarar språktestet (vilket med tanke på kvaliteten i den svenska skolan antagligen kommer att vara en del) får inget medborgarskap.

Förhoppningsvis kan de anhöriginvandra till Sverige för att bo med sina föräldrar ytterligare ett par år. Några få av dem kommer att ta sig över trösklarna till arbetsmarknaden för att kunna arbetskraftsinvandra.

Och innan man utgår från att de som hävdar humanistiska värden, öppenhet och fri rörlighet "struntar i problemet" kan man kanske kolla om de skrivit något om frågan. Om man ändå inte orkar öppna en webbläsare kan jag avslöja att många av dem har det, fast man kanske inte utgår från att problemet i första hand sitter hos de nyinflyttade.

---

Detta också angående Johan Norberg och Dilsa Demirbag-Stens utomordentligt angelägna DN-Debatt idag.

Stort tack för förtroende och gratulationer!

Idag fattade riksdagen beslut om att bevilja Fredrick Federley föräldraledighet och ersättare för honom under denna period, som sträcker sig från den tredje september i år till och med den 26 april 2013, är ingen annan än undertecknad.

Jag älskar att jobba i vårt företag och jag är mycket stolt över vad jag och min kompanjon Tobias har åstadkommit under snart 11 år tillsammans med våra fantastiska (och stundtals ganska excentriska) medarbetare över åren, men jag känner också att möjligheten att tjänstgöra i riksdagen är något alldeles speciellt! Jag känner mig dessutom moraliskt förpliktigad gentemot de som röstade på mig i riksdagsvalet 2010 att ta denna chans.

Plikten, liksom tacksamheten, finns också i allra högsta grad gentemot mot Stockholmscenterns medlemmar som gav mig det stora förtroende som nu placerar mig som en av landets lagstiftare.

Jag vill också tacka för alla gratulationer och lyckönskningar! Det verkar som att många har _mycket_ höga förväntningar, vilket gör mig en smula nervös. ;) Jag ser den kommande tjänstgöringsperioden an med stor ödmjukhet. Jag vet inte ännu exakt vad jag kommer att få för uppgifter, men jag kan lova en sak: jag kommer att jobba hårt!

Alliansbloggarnas vallöften blir politik!

Inför valet 2010 for Alliansens partiledare, deras pressfolk och pressen tåg runt om i Sverige för att kampanja. Med på tåget var också en bloggare från vart och ett av Allianspartierna.

Moderaterna representerades av Edvin Alam, Folkpartiet av Amanda Brihed, Kristdemokraterna av Sakarias Winberg och Centerpartiet av yours truly.

Nyheten från igår om att Moderata Samlingspartiet (Som ekot kallade dem) vill ha en särskild vårdgranskningsmyndighet är på många sätt märklig och på ett sätt lite kul.

Det märkliga är att en dylik myndighet redan är på väg. Det är något som vi drivit i Centern länge och som Kristdemokraten Göran Hägglund nu genomför i regeringen. Detta verkar har förbigått såväl Nya Moderaternas partisekreterare, Kent Persson, som Ekot, som uppmärksammar det först efter det att Göran Hägglund twittrar. 

Fräckt av Moderaterna? Kanske, men det är ju bättre att någon gör politik av det, än att ingen gör det.

Kul är att detta var en idé som fastslogs som en i ett niopunktsprogram med skuggvallöften från oss alliansbloggare.

Nu hade vi några till, bland annat att reformera LAS och avskaffa turordningsreglerna, införa konstitutionsdomstol och omreglera systemmonopolet med apoteksreformen som förebild (ja, avreglering av alkoholmonopolet).

Så det är bara att köra på! :)

---

Enligt TT förnekar Kent Persson för övrigt att han skulle vara Håkan Juholt.

Hopp om C-framtiden

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om Nya Moderaternas nygamla chefsstrateg, Per Schlingmanns, debattaktiviteter, men ett par av de centerpartistiska svaren på Moderaternas vurm för Den Starka Staten förtjänar omnämnande.

Det är också mycket glädjande att konstatera att det är framtidens Centerparti som briljerar.

Hanna Wagenius skriver en synnerligen välfunnen artikel och lutar sig på en av historiens viktigaste filosofer, John Locke, för att förklara att den stat som är stark nog att ge dig allt du vill ha också är stark nog att ta ifrån dig allt du har.

Ville Nordström skriver att en viktigare prioritering från lagstiftare borde vara att inse värdet av starka individer. Staten är per definition kollektivistisk och när staten vill bestämma mer innebär det ofrånkommligen att individen (eller för den del kommunen) bestämmer mindre.

Det finns dem, inte minst i centerpartiets mörkare vrår, som reducerar politiken till en huggsexa om skattebetalarnas pengar till egna särintressen och det är ärligt talat jäkligt skönt att konstatera att de är på utdöende.

Till dem vill jag rikta ett citat från en annan stor frihetlig tänkare, Frédéric Bastiat:

"Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad."