Fredrick Federley en av vår tids stora
CUF-ordföranden och riksdagsledamoten Fredrick Federley är en frisk fläkt för både Centerpartiet och politiken som helhet.
Som alla stora politiker med en sann och äkta övertygelse väcker han naturligtvis känslor där han drar fram.
Han intervjuas i SvD och en hel del intressant framkommer, som t ex hans syn på monarkin, folkhälsopolitiken och en eventuell valallians inför valet 2010.
Ingen av dessa sakfrågor verkar vara särskilt viktiga, för det som vänsterbloggarna går igång på är det faktum att Fredrick nämner Margaret Thatcher som en förebild, eftersom hon lyckades vända en ekonomi i fritt fall till att bli Europas bästa.
I sin selektiva ignorans väljer man att inte tänka på hur det hade sett ut i Storbritannien om den fullständigt katastrofala politik som den dåvarande Labourregeringen drev hade fått forsätta.
Den fattigdom man påstår att Thatchers politik skapat hade garanterat varit ännu värre utan Thatcher. Tvärtom har hennes enastående insatser för en mer marknadsliberal politik genererat ett välstånd som överträffar det mesta i Europa.
Många av de miljoner människor i den välmående medelklassen (som har störst köpkraft i hela EU) hade inte ens varit medelklass om det inte hade varit för den politik som fick fart på företagandet och tillväxten.
En del av hatet mot Thatcher kan förklaras i det tankefel vänstern ofta gör sig skyldig till: Nämligen att det finns en given mängd resurser i ett samhälle och att därför någon måste bli fattig om en annan ska bli rik. Så är det givetvis inte. Det förekommer tillväxt, vilket - som namnet antyder - innebär att den aggregerade resursmängden växer.
En annan del av hatet beror naturligtvis på hennes försvar av diktatorn och mördarsvinet i Chile.
Det är oförlåtligt.
Precis som det är när vänsterpolitiker försvarar diktatorer och mördare.
Update: PJ håller med om Federleys betydelse i den svenska debatten.
Som alla stora politiker med en sann och äkta övertygelse väcker han naturligtvis känslor där han drar fram.
Han intervjuas i SvD och en hel del intressant framkommer, som t ex hans syn på monarkin, folkhälsopolitiken och en eventuell valallians inför valet 2010.
Ingen av dessa sakfrågor verkar vara särskilt viktiga, för det som vänsterbloggarna går igång på är det faktum att Fredrick nämner Margaret Thatcher som en förebild, eftersom hon lyckades vända en ekonomi i fritt fall till att bli Europas bästa.
I sin selektiva ignorans väljer man att inte tänka på hur det hade sett ut i Storbritannien om den fullständigt katastrofala politik som den dåvarande Labourregeringen drev hade fått forsätta.
Den fattigdom man påstår att Thatchers politik skapat hade garanterat varit ännu värre utan Thatcher. Tvärtom har hennes enastående insatser för en mer marknadsliberal politik genererat ett välstånd som överträffar det mesta i Europa.
Många av de miljoner människor i den välmående medelklassen (som har störst köpkraft i hela EU) hade inte ens varit medelklass om det inte hade varit för den politik som fick fart på företagandet och tillväxten.
En del av hatet mot Thatcher kan förklaras i det tankefel vänstern ofta gör sig skyldig till: Nämligen att det finns en given mängd resurser i ett samhälle och att därför någon måste bli fattig om en annan ska bli rik. Så är det givetvis inte. Det förekommer tillväxt, vilket - som namnet antyder - innebär att den aggregerade resursmängden växer.
En annan del av hatet beror naturligtvis på hennes försvar av diktatorn och mördarsvinet i Chile.
Det är oförlåtligt.
Precis som det är när vänsterpolitiker försvarar diktatorer och mördare.
Update: PJ håller med om Federleys betydelse i den svenska debatten.
Etiketter: Centerpartiet, vänstern
posted by Johan, PL&C at 3:38 em
2 Comments:
Visst är det så att vänsterns stora problem är att de aldrig kan få in i sina trånga huvuden att resurser måste skapas och inte bara finns helt utan anledning. Det är väl också därför de kan tro på något så idiotiskt som planekonomi och arbetsfria inkomster åt alla. Värst för dem själva egentligen.
Det är här vänstern hela tiden lurar borgerliga motståndare. När de debatterar så jämför de verkligheten med sin egen utopi, istället för att jämföra marknadens verklighet med planekonomins.
Det värsta är att liberaler och konservativa låter dem komma undan med det.
Skicka en kommentar
<< Home