Framgångsfobi och missunsamhet

Finn ställer befogade frågor på stureplanscenterbloggen om hur det kommer sig att vinster som människor skaffar sig genom tur skattas så mycket lägre än sådana man skaffar sig genom hårt och smart arbete.

I grunden handlar det om en politik som lutar sig mot felaktiga bevekelsegrunder.

Det råder fortfarande - trots graverande stöd för motsatsen - hos många människor ett missförstånd om hur rikedom uppstår och hur den sprids.

Fortfarande verkar många tro att ekonomin är statisk. Att en given mängd värde finns som varje år ska fördelas bland medborgarna. Samma missförstånd ger också att en del tror att någon blir fattig om någon ska bli rik.

Det är en vida spridd uppfattning som tar sig uttryck ofta och ibland från håll man tycker borde veta bättre. Hur många gånger hör man inte nyheter om att "de rika har blivit rikare". Som om det skulle vara ett problem?

Det är viktigt att komma ihåg att pengar inte tar slut för att någon tjänar dem. Det är tvärtom där de börjar. När en person kommer på ett sätt att göra någonting till en mindre kostnad uppstår ett utrymme för tillväxt. Den tillväxten genererar ett värde som kommer upphovspersonen till godo. När den personen investerar eller konsumerar för det värdet kommer de ofelbart andra till godo.

Så länge vi har en stor och mäktig rörelse som tjänar på att sprida missförståndet kommer det sannolikt att ske och det får man väl köpa.

Värre är väl när politiska rörelser med en annan idétradition och som heller inte tjänar på en vidare odling av myten accepterar de andras felaktiga verklighetsbeskrivning och börjar hålla gini-koefficienten som det enskilt viktigaste måttet på den ekonomiska politikens kvalitet.

...