Supporter eller spelare?
Johan Sjölander verkar vara en trevlig snubbe. Läser hans blogg då och då och emellanåt är det riktigt njutbart, även om man inte alltid håller med i sak.
Igår kommer dock ett inlägg som hör till kategorin inte fullt lika njutbara. (men likväl intressant) Johan raljerar över ett blogginlägg av Henrik Alexandersson som verkligen - enligt mitt tycke - är något intressant på spåren.
HAX skriver om sossarnas kampanj, Bli Supporter, och förundras över det faktum man uppmanas att gå med, även om man inte delar åsikterna.
Sjölander kontrar med att detta skulle vara något slags led i en ideologisk utveckling av partiet.
Förlåt mig, men som utifrån betraktande känns det inte trovärdigt.
I Socialdemokraterna verkar man förväntas att lojalt ställa upp på partiets politik, oavsett om man gillar den eller inte. Finns det t ex något exempel ur historien där en socialdemokratisk riksdagsledamot har röstat emot den egna partilinjen?
Att vara socialdemokrat är helt enkelt att vara supporter. Att ställa upp i vått och torrt på politiken. Bra eller dåligt, så verkar det vara. Som att vara Bajare eller Djurgårdare. Oavsett om den där straffen var riktigt dömd eller inte, står man på det egna lagets sida och berömmer/buar ut domarn.
Politik är större än fotboll och viktigare än att bara ha det som en personlighetsaccessoar.
Igår kommer dock ett inlägg som hör till kategorin inte fullt lika njutbara. (men likväl intressant) Johan raljerar över ett blogginlägg av Henrik Alexandersson som verkligen - enligt mitt tycke - är något intressant på spåren.
HAX skriver om sossarnas kampanj, Bli Supporter, och förundras över det faktum man uppmanas att gå med, även om man inte delar åsikterna.
Sjölander kontrar med att detta skulle vara något slags led i en ideologisk utveckling av partiet.
Förlåt mig, men som utifrån betraktande känns det inte trovärdigt.
I Socialdemokraterna verkar man förväntas att lojalt ställa upp på partiets politik, oavsett om man gillar den eller inte. Finns det t ex något exempel ur historien där en socialdemokratisk riksdagsledamot har röstat emot den egna partilinjen?
Att vara socialdemokrat är helt enkelt att vara supporter. Att ställa upp i vått och torrt på politiken. Bra eller dåligt, så verkar det vara. Som att vara Bajare eller Djurgårdare. Oavsett om den där straffen var riktigt dömd eller inte, står man på det egna lagets sida och berömmer/buar ut domarn.
Politik är större än fotboll och viktigare än att bara ha det som en personlighetsaccessoar.
Etiketter: socialdemokraterna
8 Comments:
Tack för de vänliga orden, inledningsvis. Men sedan över till själva sakfrågan. Du konstaterar att sossarna "är" ett toppstyrt parti där man inte tillåts ha egna åsikter. Och eftersom det "är" så så måste det vara något skumt med den medlemsvärningskampanj där man som supporter uppmanas ha olika åsikter - eftersom detta går stick i stäv med hur det "är".
Ser du inte själv att detta resonemang haltar betänkligt? Kampanjen går på tvärsen med dina fördomar och då måste det vara kampanjen det är något lurt med (för dina fördomar kan det ju inte vara fel på).
Återigen - jag tycker verkligen att Alexanderssons inlägg säger något om den väldigt känsomässiga synen på (s) som så många på högerkanten har, och jag tycker det är lite roligt att grotta i...
Tjena Johan och tack för kommentaren. Det är självklart att alla som är intresserad av politik har något slags förhållningssätt till socialdemokraterna.
Om man, liksom jag, tycker att vissa delar av den socialdemokratiska politiken är dålig så käftar man emellanåt emot.
Men det som du kanske menar med den "känslomässiga synen" har inte så mycket med politikens innehålla att göra.
Det är mer den arrogans man upplever att er rörelse visar gentemot omvärlden. Och kanske måste det vara så.
Att ställa upp på partilinjen i vått och torrt kräver att man skjuter undan sådan privat intellektuell analys som annars skulle odla personlig tvekan.
Och att ni nu bjuder in folk att vara "supporters" ÄR i mina ögon ett exempel på hur man söker stöd för rörelsen - för organisationen SAP som sådan - snarare än för själva politiken.
Men vad vet jag. Ni kanske har det toppen. Det är ju liksom kul att vara supporter, även om jag personligen hellre deltar i det verkliga skeendet.
"Att ställa upp på partilinjen i vått och torrt kräver att man skjuter undan sådan privat intellektuell analys som annars skulle odla personlig tvekan. "
Öh ... ja. Och det är därför det framgår i supporterkampanjen att man INTE behöver ställa upp på partilinjen i vått och torrt. Och det är detta Henrik Alexandersson blivit topp tunnor rasande över.
Johan, du är ju själv partipolitiskt aktiv. Kan du tänka dig att värva en medlem som sympatiserar med grundvärderingarna (alltså i grunden är "supporter") men som inte delar varenda åsikt?
Svarar du ja på frågan, så är du enligt de resonemang jag reagerar mot ett hot mot demokratin och ute efter att hjärntvätta folk. Men så skulle du (eller Henrik A) aldrig resonera om det vore något annat parti än (s) som var avsändare.
Och det är det jag menar. Det finns en massa förutfattade meningar om s som inte har med verkligheten att göra. Och frågan är om inte den "arrogans man upplever" också kan hänföras till det kontot?
Japp. Jag är Centerpartist. Förutom den uppebara skillnaden att vi inte skulle lägga mångmiljonbelopp på en reklamkampanj i tunnelbanan för att få folk att bli "supporters" till oss, exemplifierar er kampanj en skillnad i förhållningssätt kring partiet, politiken och väljarna.
Ni söker stöd för ert parti, lite oavsett vilken politik ni har för avsikt att föra.
Vi i Centerpartiet är tydliga med politiken och bjuder in till diskussion om den. Och ärligt talat är själva partiet mindre viktigt.
(jmf våra mellanvalskampanjer Bli Supporter och Framtidsdialogen)
Men det kanske är rationellt för Socialdemokraterna att lägga kommunikativ kraft på något annat än politiken...
Kommunarrest, flumskola, halvförstatligat småföretagande och arbetsmarknads-"politiken" är ju inga kioskvältare direkt.
Du har varit med länge och kan naturligtvis det här med politiken bättre än jag, men det som Henrik Alexandersson och bland andra jag uppmärksammar kring valet av fokus för ert kampanjande belyser en potentiell problematik om hur många människor upplever ert "varumärke".
Om jag vore i dina kläder skulle jag vara försiktigare med att avfärda sådana tankar med ett hånskratt.
"det som Henrik Alexandersson och bland andra jag uppmärksammar kring valet av fokus för ert kampanjande belyser en potentiell problematik om hur många människor upplever ert "varumärke"."
Jo, det har du sannerligen rätt i :-) Samtidigt måste det finnas en gräns för hur inställsam man kan vara - att anpassa socialdemokratin efter hur ett antal bloggare på högerkanten och organiserade politiska motståndare upplever "varumärket" s känns som att gå lite väl långt. Och bland "vanligt folk" fungerar kampanjen alldeles utmärkt (vilket visas inte minst i medlemstillströmningen).
Sedan när det gäller att öppna upp partiet för även icke-medlemmar; det var flera år sedan jag för första gången ordnade en "vad tycker du" kampanj som gick ut på att fråga alla vad de tyckte. Mycket lyckat, och har återupprepats sedan dess. Sedan ser jag inte detta som på något sätt ståendes i motsatsställning till att också uppmana fler att faktiskt bli medlemmar.
Men jag tycker att vi lämnar själva sakfrågan här. Är det (som jag tycker) rätt att framhålla att man även som partimedlem ska uppmuntras till att ha egna åsikter, eller är det (som HA tycker) farligt för demokratin och exempel på hjärntvätt? Jag blir inte riktigt klok på hur du förhåller dig i den frågan.
OK, sorry för eventuell oklarhet i den frågan: Jag tycker DEFINITIVT att det är dåligt för demokratin när Partiet blir viktigare än politiken.
(jag tycker också att man ska rösta på och ge med i det parti som stämmer bäst överens med ens åsikter, och gör mitt bästa för att berätta om våra och varför de är bra)
Så då ser du inget utrymme för att man utifrån en viss värdegrund kan ha olika åsikter och perspektiv? Ok, det var ett tydligt svar. Trist, men tydligt.
Skicka en kommentar
<< Home