OTROLIGT dåligt i Studio Ett... Häpnadsväckande!
Just nu pågår Studio Ett som handlar om tågresande. Detta är ett av de alldeles för många tillfällen då man blir påmind om det massiva socialistiska klägg som ligger över vår samhällskropp som en så självklar sak så att de flesta inte ens märker det.
Att detta gäller SR är väl ingen hemlighet och jag tycker i o f s inte att det är särskilt upprörande. De är rödtrampare och med den vetskapen kan man ändå lyssna och dra sina egna slutsatser utifrån den förutsättningen.
Inte desto mindre är det OERHÖRT frustrerande att man kan diskutera problematiken och fråga aktivister som man hittat längst ut till vänster på stambanan utan att beröra konkurrensfrågan mer än i ett kort avfärdande om att aktivisten/kommunisten i fråga inte ville ha fler alternativ att välja mellan.
Olika typer av tvångsmedel och straffskatter tas som självklara. Subventioner och hård hård politisk styrning är spelfältet och ovanför det rör man sig inte. Privatisering och konkurrens finns inte på kartan, trots att detta uppenbart är en (den enda hållbara) lösningen på problemet!
Så in i helvete tragiskt.
Bristen på marknadsekonomi drabbar tågresandet på flera sätt. För det första genom det uppenbara: Att tågföretag inte behöver konkurrera och därför hela tiden utvecklas och bli bättre.
Byggmarknaden är heller inget under av marknadsekonomisk flexibilitet. Det finns många exempel på kartellbildning och med det superkorporativistiska system som råder på byggmarknaden i Sverige blir alla infrastrukturprojekt dyrare än nödvändigt.
Dessutom gör gällande regelverk för miljöprövning nya tågprojekt nästan omöjliga. Hur många ytterligare och onödiga miljarder ska bottniabanan behöva kosta innan den börjar förse norrbottningarna med koldioxidutsläppsfria transporter?
Miljörörelsen bär här en del av skulden i sitt ständiga överklagande, men det stora felet ligger naturligtvis i det regelverk som tillåter dem att obstruera.
Inget av detta har researchern fångat upp, trots att det finns en herrans massa skrivet om detta i lokalpressen och i bloggosfären.
En debatt som den i dagens Studio Ett är helt meningslös, för att inte säga kontraproduktiv. Man skummar på ytan och låter tunna, oinitierade och STARKT ideologiska argument färga "analysen" och skjuter med det inte ens i närheten av målet.
Man träffar på sin höjd sina egna fötter.
Riktigt dåligt.
Att detta gäller SR är väl ingen hemlighet och jag tycker i o f s inte att det är särskilt upprörande. De är rödtrampare och med den vetskapen kan man ändå lyssna och dra sina egna slutsatser utifrån den förutsättningen.
Inte desto mindre är det OERHÖRT frustrerande att man kan diskutera problematiken och fråga aktivister som man hittat längst ut till vänster på stambanan utan att beröra konkurrensfrågan mer än i ett kort avfärdande om att aktivisten/kommunisten i fråga inte ville ha fler alternativ att välja mellan.
Olika typer av tvångsmedel och straffskatter tas som självklara. Subventioner och hård hård politisk styrning är spelfältet och ovanför det rör man sig inte. Privatisering och konkurrens finns inte på kartan, trots att detta uppenbart är en (den enda hållbara) lösningen på problemet!
Så in i helvete tragiskt.
Bristen på marknadsekonomi drabbar tågresandet på flera sätt. För det första genom det uppenbara: Att tågföretag inte behöver konkurrera och därför hela tiden utvecklas och bli bättre.
Byggmarknaden är heller inget under av marknadsekonomisk flexibilitet. Det finns många exempel på kartellbildning och med det superkorporativistiska system som råder på byggmarknaden i Sverige blir alla infrastrukturprojekt dyrare än nödvändigt.
Dessutom gör gällande regelverk för miljöprövning nya tågprojekt nästan omöjliga. Hur många ytterligare och onödiga miljarder ska bottniabanan behöva kosta innan den börjar förse norrbottningarna med koldioxidutsläppsfria transporter?
Miljörörelsen bär här en del av skulden i sitt ständiga överklagande, men det stora felet ligger naturligtvis i det regelverk som tillåter dem att obstruera.
Inget av detta har researchern fångat upp, trots att det finns en herrans massa skrivet om detta i lokalpressen och i bloggosfären.
En debatt som den i dagens Studio Ett är helt meningslös, för att inte säga kontraproduktiv. Man skummar på ytan och låter tunna, oinitierade och STARKT ideologiska argument färga "analysen" och skjuter med det inte ens i närheten av målet.
Man träffar på sin höjd sina egna fötter.
Riktigt dåligt.
Etiketter: journalistik, kommunister, public service, socialism
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home