Gigantiska konflikter att vänta i vänsteralliansen

Opinionstango, liksom. Lite fram, lite tillbaks. Moderaterna går framåt i den senaste partisympatimätningen från SCB, som kanske får räknas som det mest pålitliga opinionsmätningsinstitutet.

Undersökningen är genomförd innan regeringsalliansen omfattande samtliga vänsterpartier var deklarerad och mot bakgrund av att bara 61% av vänsterväljarna faktiskt tyckte att en vänsterallians var en bra idé, finns fog för misstanken att siffrorna kan komma att svaja i nästa mätning. (DN gör en märklig analys av samma resultat)

Även om Mona Sahlin har varit väldigt tunn när det gäller krisen, har Thomas Östros levererat stabilt och trovärdigt. Åtminstone innan man skärskådar argumenten... Man undrar när det ska gå upp för opinionen att det som Östros säger inte nödvändigtvis skulle vara vänsterpartiernas politik om de satt vid makten, även om man nu skulle gilla de åtgärder som Östros föreslår.

För det första råder en tveksamhet om vilken linje som gäller inom socialdemokraternas eget parti. Östros säger en sak - Mona Sahlin en annan (exempelvis gällande nationalisering av bilindustrin).

Och när man väl kommit överens i det egna partiet har man två andra att förhandla med. Två partier som hyser en hel del märkliga idéer om näringslivets roll. Gemensamt för de båda är att de utan förbehåll verkar anse att det är politikens roll att fatta beslut om privata företags verksamhet, även om de båda partierna drivs av olika motiv.

Kopplat till företagens möjlighet att utvecklas och verka i Sverige är också (minst) fyra andra högst relevanta politikområden som alla är heta potatisar i vänsterpartiernas allians.

Europapolitiken. Nu har i o f s miljöpartiet bestämt sig för att slopa utträdeskravet och det är svårt att veta vilken europapolitik som kommer att föras från dem. Vänsterpartiet är solklara EU-motståndare, vilket kan te sig lite märkligt, så socialistisk som EU ofta är.

Arbetsmarknadspolitiken. LAS och turordningsreglerna bygger på en gammaldags och mytisk syn på relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta har miljöpartiet den goda smaken att begripa, vilket gör att de accepterar undantag för små företag.

Skolpolitiken. Vilken skolpolitik socialdemokraterna nu förordar är höljd i dunkel. Att Ibrahim Baylan inte längre är skolpolitisk talesperson får väl tolkas som att man inte var nöjd med den skolpolitik som fördes när han var minister. Frågan är hur det går i framtida eventuella regeringsförhandlingar. Kommer (s) gå åt större frihet när det gäller pedagogik och upplåtelseformer, som är miljöpartiets linje, eller kommer man att tvingas gå med på vänsterpartiets idéer om förbud mot läxor och motstånd mot alla former av individuell anpassning för elever som råkar vara duktiga.

Energipolitiken. Detta är ett gigantiskt jäkla HILFE!. Vänsterpartiets talesperson i frågan förordar - utan respekt för fysikens lagar - Perpetum Mobiledrift genom propellrar på biltaken och Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften på 10-12 år, utan att rimliga alternativ finns, vilket skulle innebära chockhöjda priser för konsumenter, omöjliga energikostnader för industrin (vilket direkt avvecklar även 200 000 jobb i Sverige) och/eller en gigantisk ökning av koldioxidutsläppen i världen eftersom vi med all rimlighet blir tvungna att importera kolkraftsgenererad el från Tyskland och Danmark.

Jag avundas inte de som ska förhandla om detta i de olika partierna och jag begriper inte för mitt liv hur det ska gå att komma överens.