Kärnkraft och (c)

Igår ringde Ekot. De hade frågor om vad vi centerpartister på gräsrotsnivå tyckte om den senaste tidens utveckling när det gäller vårt partis förhållande till kärnkraften. (Läs te x Per Ankersjös inlägg på SVT Opinion.)

Jag svarade efter bästa förmåga, men man blir ju liksom lite skakis när man tänker på hur det man säger kommer att låta i radio...

Det är väl inte säkert att det kommer att bli någonting av det, med tanke på att man just nu har annat att tala med näringsministern om. (Volvo ska inte köpas av staten. I det har näringsministern och regeringen helt rätt. Inget gott kan komma ur det. Näringslivet är mer än någonsin i behov av förnyelse. Statliga storinvesteringar i verksamheter som inte motsvarar marknadens förväntningar tränger undan framväxande alternativ och bör undvikas konsekvent och utan undantag. Vill man på allvar göra något kraftfullt kan man istället använda motsvarande belopp som det skulle kosta att köpa Volvo Cars till att sänka skatterna på arbete.)

Hursomhelst sa jag till Ekot vad jag tycker: Att öppningen för att även fortsättningsvis använda kärnkraft som en del i energimixen är klok. Politiken ska överhuvudtaget inte blanda sig i hur volten och watten framställs. Politiken ska sätta ramar för säkerhetskrav och utsläppsnivåer. Sedan är det marknadens uppgift att ta fram lösningar för att framställa energi på ett konkurrenskraftigt sätt.

Svensk elframställning är idag så gott som klimatneutral. Någon enstaka TwH kan komma från fossilt bränsle i nödfall, kalla dagar och om kärnkraftverk har snabbstoppats, men annars är det vatten- och kärnkraft som förser hushållen och industrin med ström. Det är inte bara anledning till att låta bli att problematisera kring svensk energiindustri. Vi kanske borde fundera på om inte energiframställning skulle kunna vara en framtida exportbransch?

Det finns stora vinster att hämta för så väl svensk ekonomi som för miljön.