Demokratins spärrar mot de värsta knäppgökarna

Häromdagen kom jag att tala om religion med en god vän som är uppväxt i ett muslimskt land. Hon verkar ha precis samma förhållningssätt till religionen som jag. Icke troende egentligen, men ändå med en stor respekt för de traditioner och en kultur som trots allt vuxit fram i en kristen eller muslimsk kontext. (Väldigt mycket i dessa båda traditioner är påfallande lika.)

På samma sätt har jag tyckt att kyrkan har haft en självklar roll i vår kultur. Jag har inte blivit ett dugg irriterad över att skolavslutningar äger rum i kyrkor och att psalmer med ursprungligen kristet innehåll sjungs till sommarens ära. Jag sjunger gärna med och känner nog något som kan beskrivas som andlighet när kött blir hö och blomstren dö och tiden allt fördriver.

På senare tid händer det dock en del som skapar tvivel kring kyrkans och religionens roll.

Påven uttalar sig om homosexuella på ett hissnande sätt. (Även om detta utan tvivel förstärktes i svenska media, borde han inte ens varit i närheten av ett sådant uttalande.)

En skum kristen sekt som i huvudsak ägnar sig åt motsatsen till vad kärleksbudskapet förkunnar, hälsas åter välkomna i den kristna gemenskapen, efter att en gång blivit utslängda bland annat för sin galopperande antisemitism.

En församling i Luleå ställer i samverkan med kommunen in ett evenemang som skulle ha hedrat förintelsens offer.

Kyrkans företrädare i Sverige ägnar sig storskaligt åt att använda sin plattform till att torgföra antiglobalisitiska åsikter och ett allmänt ifrågasättande av marknadsekonomi.

Idag kan man läsa att det politiskt ibland ganska läbbiga Österrike får en biskop som på allvar påstår att Harry Potter är djävulen (tur då i o f s att han inte finns på riktigt, utan bara i en ungdomsbok) och att orkanen Katrina sänts från gud för att utplåna abortkliniker. (Att orkanen dessutom utplånade en herrans massa såväl födda som ofödda verkar i Gerhard Maria Wagners värld vara det svinn man får räkna med.)

Den 20 september i år är det kyrkoval i Sverige. Eftersom valdeltagandet är lågt är möjligheterna till att komma in högre för t ex Sverigedemokraterna och deras ännu galnare släktingar i form av nationaldemokrater och allt vad de heter.

Även om man inte är superintresserad av kyrkopolitiska frågor kan det finnas anledning att gå och rösta. För om det vill sig illa kommer kyrkopolitiken kunna bli mer "intressant" än vad någon kan önska.

Update: Helen Törnqvist påminner om att Sverigedemokraterna redan sitter i kyrkomötet.