Kulturministern har fel om konstbegreppet
Lena Adelsohn-Liljeroth gör bort sig i konstdebatten. (Faktum att en riktigt förslagen konstnär skulle kunna göra henne och hennes reaktion och uttalanden till en del av verket.)
Adelsohn-Liljeroth gör sig skyldig till ett tankefel som man ofta möter hos en "konstintresserad" överklass. Hon påstår att det "inte är konst" när snubben ifråga slog sönder en tunnelbanevagn och filmade det hela.
Vad är det för trams? Det är klart att det är konst! Kanske inte konst som Lena Adelsohn-Liljeroth, jag själv eller de flesta andra gillar, men det är konst.
Att konsthandlingen innebär att konstnären begår ett brott under utförandet gör inte verket mer eller mindre konstnärligt.
Det finns åtskilliga exempel ur historien där konstnären har brutit mot lagen och på så vis öppnat upp människors sinnen för nya idéer som i sig har betytt oerhört mycket för mänsklighetens utveckling.
Naturligtvis kan inte konstbegreppet befria en brottsling, konstnär eller inte, från ansvar. Studenten och/eller konstfack ska självklart lagföras för sitt tilltag, precis som den unga damen som tog stora räddningsresurser i anspråk i samband med sitt fejkade depressionsanfall.
Det är om inte annat en viktig del av konsten. Att stå för sin konst är också att stå för de konsekvenser dess utförande innebär. Annars måste verket faktiskt anses ofullbordat.
Adelsohn-Liljeroth gör sig skyldig till ett tankefel som man ofta möter hos en "konstintresserad" överklass. Hon påstår att det "inte är konst" när snubben ifråga slog sönder en tunnelbanevagn och filmade det hela.
Vad är det för trams? Det är klart att det är konst! Kanske inte konst som Lena Adelsohn-Liljeroth, jag själv eller de flesta andra gillar, men det är konst.
Att konsthandlingen innebär att konstnären begår ett brott under utförandet gör inte verket mer eller mindre konstnärligt.
Det finns åtskilliga exempel ur historien där konstnären har brutit mot lagen och på så vis öppnat upp människors sinnen för nya idéer som i sig har betytt oerhört mycket för mänsklighetens utveckling.
Naturligtvis kan inte konstbegreppet befria en brottsling, konstnär eller inte, från ansvar. Studenten och/eller konstfack ska självklart lagföras för sitt tilltag, precis som den unga damen som tog stora räddningsresurser i anspråk i samband med sitt fejkade depressionsanfall.
Det är om inte annat en viktig del av konsten. Att stå för sin konst är också att stå för de konsekvenser dess utförande innebär. Annars måste verket faktiskt anses ofullbordat.
Etiketter: hur skattemedel används, kultur
posted by Johan, PL&C at 11:29 fm
2 Comments:
Bra poäng. Vore kul att läsa vad du tycker om kulturpolitik i största allmänhet. Det är möjligt att du redan skrivit en bloggpost på ämnet, men jag orkar inte leta igenom arkiven. :)
Ha det fint!
/Petter Thorin
Även om jag håller med om att konst är något subjektivt som inte skall bedömas centralt av någon "elit". Dock så handlar väl en stor del av debatten om hur rimligt det är att staten ekonomiskt stöttar konst som är direkt detrimental för samhället?
Inte för att jag tycker att det är speciellt mycket rimligare att någon central kommitté skall sitta och subjektivt bestämma vilken konst som är lämplig att stötta med statens pengar...
Skicka en kommentar
<< Home