Les Paul lämnar efter sig en värld av musik

Legenden Lester Paul har gått ur tiden. Han kallas elgitarrens uppfinnare, eller åtminstone den solida elgitarrens uppfinnare.

Folk som inte är gitarrnördar vet oftast inte hur oerhört betydelsefull själva plankan är. Man kanske tror att elgitarr liksom är elgitarr och att så länge det finns strängar och (minst) en pick-up, så låter det bra. Så är det verkligen inte och det är ingen slump att två gitarrer som ser precis likadana ut kan kosta och låta så olika.

Den gitarrmodell som bär Les Pauls namn är konstruerad och materialvald för en nästan obegriplig mångsidighet. Kroppen är av mahogny, men på toppen ligger ett lager lönn. Mahognyn ger stor, rund och djup klang, medan lönnen ger bett, krisp och snygga anslag.

Även halsens beskaffenhet spelar naturligtvis roll. Vanligast på en Les Paul är mahogny med greppbräda av rosenträ. I några enstaka fall byggdes Pållar med lönngrepp och de allra finaste har grepp av ebenholtz. Då har man drösvis med vacker ton över hela frekvensomfånget. En dröm för alla ljudtekniker som då har stor frihet att skulptera gitarrljudet.

Med precis samma instrument kan man spela allt ifrån den stillsammaste jazz till riktigt jävla ond metal.

När jag kommer hem ikväll, ska jag glädja grannskapet med en trudilutt på mitt exemplar av Lesters mästerverk, en studiomodell från -94, helsvart för bästa metalkänsla. En gammal god vän med vilken jag delar många minnen.