Ingerö om expressens smaklösa fattigdomspekoral

(Jag läser Johan Ingerö varje dag med stor behållning. Att ingen av de stora tidningarnas ledarsidor har plockat upp honom är för mig en gåta.)

Expressen...

Med undantag för Eric Erfors som fortfarande levererar vakna och tankeväckande analyser med jämna mellanrum, går tidningens bara allt djupare ner i dyn.

Den senaste artikelserien om "den svenska fattigdomen" är korkad och tendentiös. Ingerö har sagt allt som behöver sägas om den, varför det inte har känts angeläget att skriva något om eländet, men idag kommer en personlig fasett fram som jag känner att jag måste sekundera.

Det som Johan skriver om sin uppväxt gäller i hög grad även mig, som är uppväxt med ensamstående förälder i söderförort (till Stockholm).

Ingerö formulerar det klockrent: "Ingen av oss är fattiga nu. Inte heller var vi det då. Däremot hade vi rätt ont om pengar."

Jag kan intyga att en uppväxt utan video eller Den Nya Volvon inte ger några bestående men. Fast det var naturligtvis grymt kul när vi fick färg-tv! Morsan köpte en begagnad snygg vit Luxor någon gång kanske -79. Med den fredagsmös vi till Dallas med te och havrekakor.

Inte för ett ögonblick tänkte jag tanken att vi skulle tillhöra "en svag grupp". Jag tyckte nog att vi hade det bättre än de flesta, även om jag ibland kunde skämmas lite för vår gamla skruttiga bil.

Inte för ett ögonblick ifrågasattes heller att vi båda skulle gå en framtid till mötes där vår inre rikedom skulle komma att få sällskap av en yttre.

Lika självklart var också att detta öde låg i egna händer.