Tällberg forums råd till universums härskare

Tällberg Forums styrelseordförande, Bo Ekman, tar idag till orda på SvD Brännpunkt och förklarar vad politikerna ejenkligen borde göra.

Med några intressanta tankar insprängda i det substanslösa svammel som tyvärr utgör merparten av artikeln, visar Bo Ekman precis vad problemet är i miljödebatten.

Precis som SNF, Greenpeace, miljöpartiet och en hel del av chablisvänstern vrålar Bo Ekman, likt en fyraåring som verkligen inte vill att bollibompa ska vara slut, om hur han tycker att världen och politiken egentligen borde se ut.

Nu avslutas visserligen artikeln med en fråga om alla dessa drömmar är politiskt möjliga att genomföra, men det hjälper inte. Tällberg Forum (och i synnerhet dess ordförande) borde faktiskt hålla en högre nivå och presentera en och annan pusselbit i hur genomförandet av någon av de önskedrömmar som presenteras i artikeln ska gå till.

Jag är så jävla utledd på koketterandet i miljödebatten.

Det är liksom någon slags moralisk skönhetstävling om vem som vill ha störst sänkningar hit och dit, utan att för ett ögonblick reflektera över konsekvenser för andra viktiga värden eller om det verkligen skulle lösa några problem.

Då blir miljödebatten inte riktigt på allvar. Det blir på sin höjd något som kan beskrivas som en intellektuell assessoir att glänsa med i sociala sammanhang.

Hur menar t ex Bo Ekman att en global koldioxidskatt ska implementeras? Hur ska det administreras? Hur ska sanktionssystemen fungera för att se till att det hela efterlevs?

Det är svårt att se framför sig hur de multilatera förhandligarna mellan 200 länder, om någonting som kommer att försämra de flestas ekonomi, skulle gestalta sig och hur lång tid det skulle ta. (jmf t ex Doha-förhandlingarna) Än mindre varför oljerika länder som inte riktigt är med på Al Goretåget, t ex Iran och Azerbadjan, skulle gå med på ett dylikt upplägg?

Hur tror Bo Ekman att världen styrs? Finns det månne en världsregering som kan tvinga på alla jordens länder Tällberg Forums förvisso ganska intressanta idéer? Det har jag i så fall missat.

Det är först när man kan föreslå politiskt, tekniskt och ekonomiskt genomförbara åtgärder som man kommer att komma någon vart. Tills dess blir att detta meningslösa pladder - som det Bo Ekman idag visar prov på - mer en del av problemet än av lösningen.