Köpenhamnsmötet handlar om allt utom klimatet

Efter ett besök i ett julskrudat Köpenhamn i klimatklimax råder blandade känslor. Den omedelbara reflektionen är hur pass lite det egentligen handlar om klimatet! Visst, det är under förevänding för klimatet folk är här, men aktivismen är faktiskt av mer allmän karaktär. En gammal buss, stående stoppad av polisen, antagligen för att den spydde ut en osedvanligt stickande partikelsörja ur avgasröret, var lika dekorerad med slagord för Palestina som för miljön.

Andra tokfransar tar sin chans att synas och höras. Den s. k. LaRoche-rörelsen, t ex, som tycker att såväl pengar som klimatet "bara är en illusion", stod och spred sina märkliga idéer efter bästa förmåga.

Politiska ledare som ser sin chans att surfa på den stora frågan just nu vrålar ut sitt "engagemang" inför skrikande fans (som mest verkade vänta på något norskt pojkband). Den första fick applåder för 40%. Nästa drog till med 80% och möttes av jubel.

Man skulle så gärna vilja att hela miljöfrågan kunde intellektualiseras en smula. Då skulle inte alla dessa populister komma så lätt undan med sin överbudssvada.

Tyvärr går det åt helt fel håll. Människor verkar faktiskt inte ha en aning...

Istället för att faktiskt handla om vad vi kan och bör göra för att möta klimatutmaningen, används klimatkonferensen som en plattform för helt andra debatter. T ex den om att människor i länder som har det bra ska skuldbeläggas för fattigdomen i socialistiska diktaturer. Afrikas ledare kräver 5 % av västländernas BNP för att gå med på något klimatavtal. Detta skulle främst ha en effekt: att diktaturerna får råd att fortstätta att vara diktaturer. (Läs även Malmqvist och Ingerö om detta.)

Suget efter en politisk trofé från köpenhamnsmötet är så stort att det inte skulle förvåna mig om västvärldens ledare gick med på detta, att trycka 5 % av dina och mina pengar in i administrationer som låser in oliktänkande och stenar våldtäktsoffer.