Snacka går ju

Miljöpartiet påstår sig vara starka anhängare till utbyggnad av spårtrafik och de flesta verkar nog tro på dem. Om man granskar facit från då de haft makten att påverka är bilden dock en helt annan.

Mig veterligen fattades inte beslut om en enda meter ny räls under alla de år då Miljöpartiet satt som stödparti till Socialdemokratiska regeringar. Någon vill säkert invända att de då inte hade samma makt som de skulle ha om de satt i samma regering, men i budgetförhandlingarna lyckades de faktiskt baxa igenom en hel del!

Man undrar ju hur viktig järnvägen verkligen är för Miljöpartiet när mer förhandlingskraft lades på att tvinga till sig saker som friår, en djurskyddsmyndighet och en till transportforskningsinstitut torftigt förklädd miljöpartistisk tankesmedja?

Ytterligare besvärliga fakta för Miljöpartiet i sin påstådda spårtrafiksiver återfinns i det monumentala underhållsunderskott som drabbade järnvägen under samma period.

För ett par år sedan gjorde SVT Agenda en granskning, som jag skrev om då, i vilken det framkom att de svenska spårbanorna underhållits till en kostnad av ca SEK 80:- per kilometer och år. Våra nordiska grannar lägger ungefär dubbelt så mycket och i Storbritannien satsar man tio gånger så mycket.

Inte så konstigt då att tågtrafiken fungerar dåligt emellanåt. Situationen har varit katastrofal, men reds nu ut av infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) som tvingas lägga mycket resurser på att reparera skadorna efter Miljöpartiets undlåtenhet.

Nästa gång du ser Peter Eriksson eller Maria Wetterstrand mässa om framtidens tåg bör du ägna en tanke åt ovanstående.