Mona Sahlin och behovet av underläge

Låt mig börja med att säga att jag har utomordentligt stor respekt för Mona Sahlin. Jag kan tycka att många av attackerna mot hennes person är opåkallade och osmakliga. Hon har trots allt lyckats bli ledare för ett av de två stora partierna i Sverige. Den som tror att en sådan manöver kan ske utan ett oerhört slipat långsiktigt strategiskt planerande har inte förstått Arbetarrörelsens komplexitet.

Icke desto mindre har Mona Sahlin trovärdighetsproblem. Hon har de bland borgerliga väljare och ännu allvarligare är att hon har det hos blockmigranter. Till och med de egna väljarna anser att Fredrik Reinfeldt klarar jobbet som statsminister bättre än vad Mona Sahlin skulle göra.

Nu hinner det ju hända en hel del inför valet, men en viktig slutsats måste man dra: Ju mer vänsterpartierna presenterar av gemensam politik, desto sämre går det för dem i opinionen. En vanlig åtgärd i såna lägen är att sluta prata så mycket politik och försöka driva personfrågan istället - alltså tona ner politiska skillnader och tävla om vem som är bäst på att leda landet. Men den dörren är mot bakgrund av ovanstående stängd för Mona Sahlin.

Jag tycker att Mona Sahlin kan vara ganska bra i debatter mot statsministern och anledningen är nog företrädesvis en: Hon ikläder sig rollen av "david" mot den mäktiga Fredik Goliat. När hon lyckas, så får hon statsministern att framstå som en kylig byråkrat utan förståelse för människors vardagsproblem, medan hon själv är varm och empatisk, på "den lilla människans" sida, försedd med självsäkert levererade kloka lösningar, mer av karaktären gatsmarta än akademiskt valida.

Detta omkullkastas helt och hållet när rollerna är ombytta. Ta t ex fallet med Sveriges svar på Joe the plumber, deltidsarbetande Harriet, som i ett telefonväkteri i morgon-TV fullkomligt ÄGDE Mona Sahlin, som bara framstod som kall, arrogant och korkad i sin svarslöshet inför Harriets högst befogade invändning mot "rätten till heltid".

Det är mot bakgrund av detta inte så konstigt att Mona Sahlin inte antar Elias Giertz debattutmaning om ungdomsarbetslösheten, trots ett enormt intresse från de allra finaste media att facilitera det hela.

Om Mona Ställde upp skulle det kunna betyda väldigt mycket för ungdomars intresse för politiken och det kommande valet. Något som politiker i allmänhet väl måste anse vara något gott.

Men riskerna är för stora.

Mona Sahlin måste undvika precis varje situation där hon inte är underdog - hon klarar inte överläget. Det kanske också är en del i förklaringen till det svaga förtroende hon åtnjuter: En statsminister är per definition i överläge. En statsministerkandidat måste antagligen göra det troligt att man kan hantera även den verkligheten.