Fem myror är fler än en myndighet

För ett par år sedan jobbade jag i ett uppdrag där vi hade en viss samverkan med kundens reklambyrå. Det gick ganska bra till slut, men vi hade en hel del problem med att få bra leveranser från reklambyrån.

Jag har funderat en hel del på vad det berodde på... Ett systemfel var att i princip alla deras idéer byggde på att deras copywriter sedan skulle skriva en skitbra text. Man hängde upp ett helt projekt på att EN människa förväntades leverera ett litet mirakel. Att leveransförmågan i just detta fall var något mindre än mirakulös bidrar givetvis till min upplevelse av projektet, men även om självaste Selma Lagerlöf suttit vid pennan skulle riskerna varit för stora.

Det är lite samma sak med det socialistiska förhållningssättet till stat och människa. Man strävar efter att skapa system där sedan en tjänsteman ska fatta ett optimalt myndighetsbeslut. Man verkar tro att det liksom går att veta vad som är bäst och man verkar tro att det går att veta vad som är bäst för varenda människa.

För det första missar man ju det uppenbara faktum att alla människor är olika. Att vi har olika preferenser och vill fatta olika beslut om hur vi vill konsumera, jobba och leva våra liv. För det andra bortser man ju helt ifrån det faktum att en mångfald av försök har betydligt större chans att träffa rätt än ett.

Denna felsyn har en del allvarliga implikationer för våra samhällsinstitutioners konstruktion.

Det är bland annat därför det är så galet med vänsterpartiernas idéer om statliga riskkapitalfonder. Man verkar tro att tjänstemän kan fatta bättre investeringsbeslut än folk och företag. (Till saken hör också att det faktiskt är folkets och företagens pengar från början och det i alla lägen vore bättre att låta dem investera själva.)

Ett annat exempel på samma felsyn är miljölagstiftningen som liksom bygger på att handläggaren i kommunen eller på länsstyrelsen ska vara någon slags renässansmänniska. Inte bara måste man veta allt om de senaste naturvetenskapliga rönen i alla upptänkliga discipliner, utan även vara väl bevandrad i företagsekonomiska spörsmål och juridikens snårstigar.

Eftersom det är ganska ont om universalgenier i den svenska förvaltningsapparaten blir det som det blir. Bristande insikt i investeringskalkylens förtrollande värld och företagandets villkor, parat med rädslan för att göra fel - att släppa igenom något som senare visar sig miljökatastrofalt - gör tillståndsprocesserna till långdragna och komplicerade historier.

Ett mycket allvarligt förhållande som skadar inte bara företagen, tillväxten och välståndsutvecklingen, utan också miljön.

Ämnet diskuteras mer än någonsin nu (i DN igår, t ex) och på fredag nästa vecka håller Svenskt Näringsliv ett seminarium i Visby (klockan 14 - restaurang Bolaget på stora torget) där man presenterar en skrift som sammanfattar intrycken från möten med närmare 100 företag som alla vittnar om den ohållbara situation som rådande miljölagstiftning skapat.

Läs även Miljöfara.