Arbetsmarknaden MÅSTE reformeras
Helen Törnqvist skriver idag på SvD Brännpunkt en oerhört angelägen artikel om en akut bristvara på de politiska hyllorna: Ingen - förutom Centerpartiet i viss utsträckning - torgför en reformagenda vad beträffar arbetsmarknaden.
Allvarligt talat, tycker ni som försvarar dagens system att det fungerar bra? Inte ens i full högkonjunktur som 2006 förmådde arbetsmarknaden att absorbera unga och nyinflyttade i tillfredställande grad.
Trögrörligheten motverkar nödvändiga strukturomvandlingar och får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i traditionella industristäder. Den platta lönestrukturen och de vansinnigt höga skatterna på arbete lägger last på börda och gör sysselsättningskällorna onödigt känsliga.
Konflikträtten sätter massförstörelsevapen i händerna på LO, samtidigt som företagen har rätt att skjuta sig i foten. Systemet är konstruerat för en Socialdemokratisk enpartiregering där löneökningsnivåerna görs upp under bordet och i fullt samförstånd mellan Partiet/regeringen och facket. Avskräckningsvapnen är aldrig menade att användas fullt ut - det skulle åsamka samhället svåra skador.
De demokratiska och moraliska implikationerna av ovan nämnda disposition bör i sig beredas utrymme för en omfattande debatt, men bara de rent praktiska problemen borde räcka för ett förändringsmandat!
Systemet fungerar inte om vi har en annan typ av regering, vilket vi ju under överskådlig framtid kommer att ha: antingen fortsatt alliansregering eller en rödgrön koalitionsregering.
Allvarligt talat, tycker ni som försvarar dagens system att det fungerar bra? Inte ens i full högkonjunktur som 2006 förmådde arbetsmarknaden att absorbera unga och nyinflyttade i tillfredställande grad.
Trögrörligheten motverkar nödvändiga strukturomvandlingar och får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i traditionella industristäder. Den platta lönestrukturen och de vansinnigt höga skatterna på arbete lägger last på börda och gör sysselsättningskällorna onödigt känsliga.
Konflikträtten sätter massförstörelsevapen i händerna på LO, samtidigt som företagen har rätt att skjuta sig i foten. Systemet är konstruerat för en Socialdemokratisk enpartiregering där löneökningsnivåerna görs upp under bordet och i fullt samförstånd mellan Partiet/regeringen och facket. Avskräckningsvapnen är aldrig menade att användas fullt ut - det skulle åsamka samhället svåra skador.
De demokratiska och moraliska implikationerna av ovan nämnda disposition bör i sig beredas utrymme för en omfattande debatt, men bara de rent praktiska problemen borde räcka för ett förändringsmandat!
Systemet fungerar inte om vi har en annan typ av regering, vilket vi ju under överskådlig framtid kommer att ha: antingen fortsatt alliansregering eller en rödgrön koalitionsregering.
Etiketter: arbetsmarknaden, ekonomi, facket
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home