torsdag, september 23, 2010

Miljöpartiet nu ett renodlat vänsterparti?

Det är ingenting att hänga läpp över. Vi vann valet stort, men får inte egen majoritet. Visst är det försmädligt att det hängde på några enstaka röster, men såhär är läget och det får vi anpassa oss efter.

Miljöpartiets agerande är märkligt. Språkrörens arrogans förvånar och de verkar vägra att inse sitt ansvar. De är det enda riktiga vågmästarpartiet, eller har åtminstone varit det.
Fram tills nu har de gjort anspråk på att vara ett blockoberoende parti. Nu markerar de båda språkrören att så inte är fallet, utan att regeringen måste förhandla med hela vänsterblocket.

Är hela partiet med på den utvecklingen?

Etiketter: ,

8 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag bedömer också att Wetterstrands vänster-retorik inte bara är ett skådespel. Hennes ögon lyser som självaste Ohly när hon fräser om "ökade klyftor" och "egoism".
Tråkigt, jag tror MP, och miljön, skulle vinna mer på att hålla sig lite mer "oberoende" i mitten.

10:57 fm  
Blogger Jesper Räf said...

"Fram tills nu" ... Du menar väl inte att du missat det rödgröna samarbetet?

Nu gillar jag inte block. Men går man till val på att vara en del av ett block, så bör man i någon mån hantera valresultatet som block. Du kan säkert sätta dig in i den omvända situationen, om du försöker. :-)

10:59 fm  
Anonymous Sami said...

Ja, och om nu det blocket man var med i förlorar, och man ändå kan få chansen att driva igenom en del av sin politik, och dessutom hindra främlingsfientliga krafter från att få makt, så bör man som parti ta sitt ansvar.

My two cents...

11:59 fm  
Blogger Jesper Räf said...

Sami: För det första är riksdagsvalet inte ett regeringsval, och för det andra så är det ingen kapplöpning. Ingen vare sig "förlorar" eller "vinner". Istället handlar det om representation.

Och vad man representerar i riksdagen, det är vad ens väljare röstat på. I det här fallet är det ett parti som gått till val på att vara en del av ett block. Att bara gå in och stödja den borgerliga alliansen i oförändrat skick är en av de minst representativa sätten att agera för MP i det här läget.

Ska vi ändå tänka i termer av "vinnare" och "förlorare", så är det tydligt att alla tre mindre borgerliga partier förlorat, meda M vunnit. C har förlorat mest. En koalition som bygger på vinnare bör därför ta sin utgångspunkt i M och MP. Lägg sedan till FP och KD, som inte backat lika mycket, så finns väl majoritet? Eller är det KD, som är minst, som ska bort?

2:26 em  
Anonymous Sami said...

Förlåt Jesper. Det var inte meningen att använda ordet "förlorare" så oaktsamt. Iofs, jag vet inte, det är väl allt jag kunnat läsa i medierna senaste dagarna, där "förlorarna" själva sagt att de är "förlorare". Men okej... Vi tar det från början.

"Ja, och om nu det blocket man var med i inte får mer röster (hmm, mandat är kanske ett bättre ord) än det block som fick mer röster (jag skulle kalla de för vinnare, man jag vill inte undvika trampa någon på tårna så jag undviker det just nu) och man ändå kan få chansen att driva igenom en del av sin politik, och dessutom hindra främlingsfientliga krafter från att få makt, så bör man som parti ta sitt ansvar."

Jag har alltid trott att politikernas roll har varit att kompromissa, och just bryta vallöften, men men.

Jag, personligen, röstade inte på något av riksdagspartierna (ej heller SD) i riksdagsvalet, så jag kan inte mer än hålla med om att det i det här valet egentligen endast finns förlorare. Men så här kan det gå när partier lovar vissa saker - jag syftar speciellt på integritetsfrågorna - och sedan gör något annat.

Trots detta, så anser jag att MP ska ta sitt ansvar och kompromissa. Och det gäller även Allianspartierna så klart. Argumentet som förs är ju dock att MP inte fått mandat av väljarna att föra en politik med det borgerliga blocket. Well, har de fått mandat att föra Sverige in i en parlamentarisk kris, eller tvinga "vinnarna" använda sig av ett främligsfientligt parti som vågmästare? Har de fått mandat att bete sig som obstinata tonåringar? Hade rösterna varit tvärtom, dvs S+V+MP fått samma antal röster som Alliansen, och Alliansen samma antal röster som rödgröna blocket, då hade det antagligen varit precis samma gnäll på C och FP från de rödgröna.

Nu tänker jag ta till Fredrik Reinfeldts klassiska uttalande: "Alla tjänar på om debatten lägger sig." Good bye.

3:09 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Jesper, har jag förstått saken rätt om jag säger att du föredrar att Miljöpartiet förstör för alliansen än tillvaratar möjligheten till politiskt inflytande för sådana frågor man åtminstone hittills tyckt varit viktiga?

3:31 em  
Anonymous Bjorn said...

Nu är det ju ganska långt dit ännu men om Miljöpartiet och Sossarna inte ens vill FÖRHANDLA så kommer man ju nån stans till en punkt där Reinfeldt måste sätta ned foten och säga "fäll oss eller håll käft". (Vänsterpartiet ser jag som uteslutet för aliansen att samarbeta med, däremot skulle de möjligen kunna tänkas "lägga sig" av ren trotts mot SD.) Alla signaler utåt från MP-språkrören tolkar i alla fall jag som "vi är inte till salu" snarare än "det kommer bli jävligt dyrt".

Någon måste ju trotts allt regera landet!

Personligen tror jag ärligt att det kan vara lättare att förhandla fram ett (passivt) stöd från S än från MP. Kan till och med tänka mig scenariot att Mona och/eller VU kan ge två äldre ledamöter i slutet av sina politiska karriärer "carte blance" att bli s.k. politiska vildar.

Att tappa över MP på andra sidan vore ju rejält illa för sossarna inför 2014 års val.

5:14 em  
Blogger Jesper Räf said...

Sami: Jag känner mig inte trampad på några tår. :-) Min invändning mot att tala om vinnare och förlorare som om det handlade om en tävling gäller mot alla som använder orden på det sättet. Emellanåt används de i annorlunda betydelse, till exempel "förlorat många röster", och då är min invändning inte giltig.

Min främsta poäng med pratet om vinnare och förlorare var framför allt att det sättet att tänka egentligen leder till andra slutsatser än dem som "vinnarna" tycks dra.

Vad gäller kompromisser så tänker jag mig att vallöften inte är till för att brytas, utan för att drivas så långt som möjligt i kompromissandet. Annat än det tror jag att vi är mer eller mindre överens. Se även nedan.

Johan: Nej, jag tror du förstått saken fel. Dessutom blandar du ihop mina egna åsikter med dem jag säger att andra troligtvis har. :-)

Jag är övertygad om att väldigt få MP-väljare röstade på Miljöpartiet för att de skulle stödja alliansens fortsatta framfart.

De flesta föredrar antagligen att MP, om de tvingas stödja några allianspartier, inte går in och ger stöd till fler än nödvändigt för att säkra en majoritet av mandaten. Om blocken bryts upp, så öppnas möjligheter att föra politiken i helt andra riktningar, än vad som vore möjligt om MP bara gick in som stöd åt ett redan etablerat block med en redan etablerad politisk inriktning. (Framför allt sett ur ett väljarperspektiv, vilket är av stor betydelse när man pratar om vad man fått för mandat.)

Och om vi så kastar in MP i regeringsleken, så är antingen C eller KD inte längre nödvändigt för majoritet. Lägg noga märke till att detta skulle ge MP större politiskt inflytande, eftersom det skulle bli färre partier att förhandla med, och delar av den redan fastslagna politiken skulle behöva omförhandlas.

Alltså: Valet står inte mellan att »förstöra« blockpolitiken eller att få inflytande. De två syftena går hand i hand.

Personligen vill jag bli av med allt vad blockpolitik heter. Det gäller även det rödgröna samarbetet. (Att däremot förhandla och skapa majoriteter är jag givetvis inte emot.)

Jag skulle dessutom tro att jag är mera positiv till koalitioner högerut än de flesta som röstat på MP, liksom jag är mer positiv till koalitioner vänsterut än de flesta som »skrämts bort«.

5:18 em  

Skicka en kommentar

<< Home