"Fritt Folk på en Fri Torva"

DN Kultur har ju bjudit på en del sköna haverier genom tiderna. I betydande mindre grad sedan den tidigare kulturchefen Maria Schottenius försvann, ska sägas.

Mest känd i liberala kretsar är hon antagligen inte lika mycket för sin gärning som kulturjournalist, utan för att hon gång på gång avslöjades med bedräglig argumentation, och faktiskt rena osanningar, i sin mission att utmåla Johan Norberg som djävulen själv. (Konfronterad med fakta konstaterar hon då liksom att "sanningen" mest är en social konstruktion.)

Det verkar finnas något i den klassiska liberalismen som retar gallfeber på finvänstern. Kanske handlar det om makt? Fria människor som väljer själva, som på frivillig grund ingår avtal på fria marknader och söker lyckan efter eget hjärta, snarare än att marschera i takt i kulturelitens förvalda fåror, lämnar en försmädlig tomhet kring de som i sin upphöjdhet dikterar vad som "egentligen" är fint och fult.

Det är därför knappast förvånande att en DN Kulturmedarbetare, Po Tidholm, i en drapa som mest känns som en uttorkad förlängning av Socialdemokraternas insändarkampanj från 2009/2010, försöker håna Centerpartiet bland annat för vårt engagemang i den viktiga frågan om frihet, såväl social som ekonomisk.

Den som låter våra politiska motståndare skriva vår historia kan kanske uppröras och tycka att man inte "känner igen" Centerpartiet, men att vi återkopplar till de frihetsideal som vår rörelse från början vilade på - och sätter in dem i en modern kontext - är inte bara ideologiskt stringent, det är dessutom utomordentligt viktigt!

Karin Ånöstam från Gävleborgscentern konstaterar klokt att rätten till liv, frihet och egendom inte är så tokiga ideal.

Sedan får finvänstern kalla det vad de vill.