Dubbelmoral bättre än ingen moral

Jag läser på Fredrick Federleys blogg att (s) nu ska säga upp folk och därför vill förhandla med facket om att kringgå lagen om anställningsskydd.

Det är naturligt. Man måste ju liksom ha kvar den som är mest lämpad för jobbet när man drar ner. Det är dock inte så där vidare värst smakfullt att göra det med den ena handen samtidigt som den andra knyts i luften och manar till protester, demonstrationer och till och med politisk strejk mot andra som vill slippa de problem som LAS bär med sig.

Även den mest inbitna socialdemokrat måste ju se den strukturella problematiken i att man i retoriken känslosamt hyllar någon slags klasskampsmoral, samtidigt som man ständigt bevisar att man egentligen inte står för den, alternativt att man tycker att man själv liksom är höjd över allmogen och att andra regler gäller för arbetarrörelsens ädla kämpar.

Jag tycker uppriktigt synd om ärliga, smarta och hederliga sossar som kämpar för det dom tror på. Inte kul att tvingas simma uppströms i den flod med skit deras partikompisar aggregerar.

Nu är det ju inte så fruktbart att ägna dagarna åt sossebashing, i synnerhet eftersom dom faktiskt torskade, men för den som känner för att botanisera i s-fadäser rekommenderas http://www.enpartistaten.se/.